För några dagar sedan avslutades det ekonomiska toppmötet i Davos. Inte direkt ett möte som jag väntar mig något hoppfullt eller spännande från.
Men ett uppiggande inslag var det faktiskt där, och då tänker jag inte på det faktum att författaren Henning Mankell närvarade. Inte heller på de barbröstade Femen-aktivisterna som jag inte förstår mig på, utan på Islands president Olafur Ragnar Grimsson. Han hade en uppfriskande respektlös attityd till bankerna som man skulle önska spred sig till övriga Europa.
”Varför betraktar vi bankerna som heliga kyrkor” sa han i en intervju och fortsatte angående krisen på Island:
…vi var kloka nog att inse att det här var en grundläggande social och politisk kris men framförallt att vi inte följde den rådande ortodoxa läran i västvärlden under de senaste 30 åren. Vi införde valutarestruktioner, vi lät bankerna gå omkull, införde stöd till de fattiga och vidtog inte besparingsåtgärder i den skala som vi sett i Europa. Slutresultatet fyra år senare är att Island har en återhämtning som ser väldigt annorlunda ut än i andra länder i Europa.
Det trista och pinsamma inslaget stod ”vår egen” statsminister Reinfeldt för. När han bland annat säger att han vill att fler människor ska ha jobb med riktigt dåligt betalt, men det vill han inte säga för ”det låter inte så trevligt”.
Eller vad sägs om det som han sa? Lyssna och förfäras.
Media: SvD
Andra bloggar om Davos
Min upplevelse och erfarenhet är också att det blivit sämre under ett antal decennier i Sverige. Städningen av gemensamma utrymmen har blivit sämre. Och det är ju inte så konstigt eftersom vi satsar mindre av våra pengar på städning. Tidigare hade man oftast egna anställda på skolor och andra offentliga institutioner. Men efterhand har de städare som kunde vara en del av ett arbetslag på skolan ersatts av inhyrda städare från firmor som pressar priset så att det inte går att genomföra anständig städning. Vi har skurit i kostnaderna för att städa det gemensamma men istället börjat subventionera städning i hem hos höginkomsttagare. Människor som skulle kunnat utföra en god städning av våra gemensamma lokaler därför att det faktiskt behövs arbetar istället privat eller inte alls.
Kejsarpingvinen är en tålig fågel, den enda pingvinen som häckar vintertid på Antarktis! De vandrar över isen till sina häckningskolonier, 50 till 120 km. Där lägger varje hona bara ett enda ägg som sen ruvas av hanen medan honan återvänder till havet för att söka mat. Sen turas föräldrarna om med att ta hand om ungen i kolonin och söka föda. Jämställda föräldrar alltså. Men kejsarpingvinerna visar även upp ett beteende av sammanhållning som vi människor kan lära av:
Boken 
Här finns alltså många lockande syltburkar för samhällets eliter. Att även flera ledande socialdemokrater – som inte kallar sig före detta – dragits till dessa syltburkar är ju ett ganska modernt fenomen. Så blev t.ex. Pär Nuder rådgivare till riskkapitalbolaget EQT och Thomas Östros vd för Bankföreningen där han snabbt bytte åsikter om generösa bonusar. Men det främsta exemplet är väl f.d. partiledaren Göran Persson som bland annat är ordförande i Sveaskog, Scandinavian Biogas och sjukjournalsbolaget Cambio Healthcare Systems (som ägs av riskkapitalfonden Valedo).
Att det skulle vara negativt för ägarna till de företag som driver dessa verksamheter är ju självklart. De vill ju naturligtvis tjäna så mycket som möjligt, oavsett allt annat. Men på vilket sätt skulle det vara negativt för de anställda och alla oss andra som betalar skatt och behöver använda oss av välfärdens tjänster? Bäckström försöker framställa det som om dessa verksamheter skulle upphöra om han och hans kompisar inte fick ta ut tillräckliga vinster på verksamheten. Men det är ju verksamheter som drivs av skattemedel och inget annat. Tidigare, innan diverse riskkapitalbolag la under sig dessa verksamheter så drevs de ju av och genom den gemensamma sektorn. Det skulle de naturligtvis kunna göra igen. Det är också så att de mindre och ideellt drivna företag som t.ex. etablerade sig inom skolområdet i början av den s.k. friskolereformen, men idag bara utgör en mycket liten del, naturligtvis också skulle kunna driva verksamhet utan profitmaximering. Bäckströms hysteriska utfall handlar inte om att försvara skola, vård och omsorg utan om det egna snöda vinstintresset. Ett vinstintresse som står i motsättning till både de anställda, brukarna och verksamheterna. 
starka folkliga opinion som är emot vinster inom vård-skola-omsorg är en sak att diskutera framöver. Tidigare erfarenheter av luriga kompromissförslag typ ”avvecklad kärnkraft med förnuft” liksom samspelet med företagarhögern som vrålar så högt från sin kant så att det riskerar att bara bli en ”tumme” kvar* gör ju att åtminstone jag känner mig mycket misstänksam.
Om man bland annat av miljö- och klimatskäl ser det som en fördel att mat produceras så nära oss konsumenter som möjligt…..
PEPPRAT RÖDGRÖNT 