Frankrike har gått in militärt i Mali. Vad ska man tänka om det?

Guld, bauxit,uran, mangan, järn, diamant, fosfat.

 Jag såg bilden här bredvid på nätet. En bild som visar vilka mineraltillgångar som finns i Mali och antyder ett samband med det franska ingripandet. Det är ju det klassiska koloniala mönstret, men räcker det för att förstå detta krig?

De allra flesta människor i Mali är mycket fattiga och lever på mindre än en dollar om dagen. Nästan vart femte barn dör före fem års ålder – oftast av malaria eller ren undernäring – enligt Läkare utan gränser. Men så har det inte alltid varit. T.ex. var Mali under samma tid som Europa plågades av pest och digerdöden ett av jordens rikaste kungadömen, med stora guldreserver. Men det var alltså innan européerna anlände. Landet koloniserades av Frankrike i slutet av 1800-talet. Formellt självständiga blev man så sent som 1959. Det finns fortfarande mycket guld i Mali. Uran är en annan viktig resurs.

Men varför krigar nu Frankrike åter i Mali? Den svenska regeringen har ju ställt sig bakom krigsinsatsen och uttalat sitt stöd genom Carl Bildt. Till min förvåning så läser jag att den oftast kritiska bloggaren Cornucopia menar att Frankrikes ingripande inte alls handlar om några ekonomiska intressen . Han nämner bomull, guld och fosfat och menar att det är för obetydligt för att ha någon betydelse. Istället skriver han på fullt allvar(?):

Kort sagt så handlar Frankrikes intervention om altruism och att man vill stoppa ännu ett blivande islamistfäste, varifrån man kan dra igång attacker mot västvärlden, EU och specifikt Frankrike.

Att stormakter och gamla kolonialmakter av Frankrikes typ skulle drivas av några altruistiska motiv känner jag mig minst sagt skeptisk till.

Karl Sörenson, forskare på Försvarshögskolan har en något mer krass bedömning. Han anger i DN tre orsaker till Frankrikes krigsinsats. Dels anser han precis som Cornucopia att det handlar om att stoppa ett nytt islamistfäste, men han ser också de gamla koloniala – och allt annat än altruistiska – banden :

Frankrike sitter ihop med de här gamla kolonierna på många sätt, inte minst ekonomiskt. Ett exempel är uranet som utvinns i Mali och som den franska kärnkraften är beroende av.

Sen anser Sörensen också att en anledning är att ”Frankrike känner ett ansvar för säkerheten i sina forna kolonier.” Det tänker jag låter finare än det är. För den omtanken handlar nog också mest om den gamla kolonialmaktens egna säkerhetsintressen. Argumentet att man ska upprätta demokrati har däremot inte använts, vilket är naturligt med tanke på att Frankrikes allierade nått sin position genom en statskupp i mars 2012 då den valde presidenten Amadou Toumani Touré störtades.

Mali är redan innan detta krig delat mellan folken i södra Mali och folkgruppen Tuaregerna i norr.  Tuaregerna som allierade sig med islamistgrupperna mot styret i södra Mali har nu i sin tur blivit bortdrivna av islamisterna. Dessa islamister tycks vara av samma obehagliga sort som Talibanerna. Och vi ser bilder på folk som flyr islamisternas styre och tackar Frankrike för deras insats.

Ska vi då tänka att det trots att det knappast handlar om någon tjusig altruism och trots att det handlar om krig, ändå är rätt för att islamister och ”terrorister” (jag sätter citationstecken inte därför att jag vet något som talar emot att de vill utföra terrordåd utan därför att jag tycker att begreppet blivit så missbrukat) måste bekämpas? Jag betvivlar det mycket starkt.

Talibanerna gav Usama Bin laden fristad i Afghanistan. USA angrep Afghanistan i namn av kamp mot terrorismen och störtade Talibanerna. Men efter alla dessa år av krig verkar den krigsinsats som även Sverige deltar i allt längre från att lyckas med uppgiften att bekämpa och tränga tillbaka den islamistiska terrorismen.

Saddam Hussein var en obehaglig diktator, skyldig till många brott. Många irakier var säkert glada när han föll. Men han störtades inte av det irakiska folket utan av en ockupationsmakt: USA. Ett av USA:s angivna men falska skäl var att slå till mot terrorismen av Al Qaida-typ. Resultatet blev inte att terrorismen av Al Qaida-typ minskade i världen utan tvärtom.

Bara två exempel. Men risken är nog stor att även Frankrike dras in i ett långvarigt krig där även många civila och oskyldiga drabbas och de terroristiska rörelserna växer istället för att minska.

Jag vet att det kan låta svårt och rent av naivt, men precis som med brottslighet i enskilda länder, som inte minskas genom hårdare straff och mer repression, utan genom mer jämlika och anständiga samhällen, så tror jag att det internationellt är stöd till sociala förändringar och demokrati som är det enda på lång sikt effektiva sättet att driva tillbaka all typ av våldsbenägen politisk och/eller religiös extremism och fanatism, inte mera våld.

Media: DN1, DN2, SvD1, SvD2, Aftonbladet, Expressen

Bloggat: Lanestrand

Anders Romelsjö på Jinge.se

Andra bloggar om Mali

Intressant