Vi kan inte gå och lägga oss varje kväll med blicken riktad mot en presidents tweet.

(Brasiliens president Lula da Silva vid kongressen ”Global progressive mobilisation” i Barcelona 17 – 18 april)

I helgen har det svenska Vänsterpartiet genomfört en kongress i Örebro. Kongressen har till stor del handlat om valtaktik och valplattform. När det gäller valplattformen har jag uppfattat det som att den smala inriktningen för valkampanjen har vunnit majoritet. Det betyder att partiet visserligen inte ändrat linje när det gäller internationella frågor (som att motsätta sig underordningen till USA, med DCA-avtalet som exempel), att ta itu med klimatkrisen, bekämpa rasismen och liknande frågor, MEN man väljer att i valplattform koncentrera sig på välfärds- och plånboksfrågorna.

För mig är detta en både sorglig och inskränkt inriktning och syn. Medan världen utanför dörren brinner av krig, klimatförstöring och fascism på marsch så ska man bara prata om vår levnadsstandard. Som om frågorna om livsmedelspriser inte hänger ihop med klimatkris och krig eller att människor inte skulle kunna begripa detta. Och på en förstörd jord kommer inte frågan om matpriser utan tillgång till mat över huvud taget att vara frågan.

Tyvärr ansluter här Vänsterpartiet till en allmän tendens i svensk politik mot nationell inskränkthet. Och då syftar jag inte bara på den unkna rasismen hos Tidöpartierna utan också den ”dumnationella svenskheten” hos Magdalena Anderssons svenska socialdemokrati.

Därför är det uppmuntrande med en annan kongress som hölls ungefär samtidigt (17 – 18 april) i Barcelona. Där samlades radikala socialdemokrater och andra progressiva under ledning av Spaniens Pedro Sánchez till ”Global progressive mobilisation” för ett internationalistiskt svar mot krig, klimatkris och reaktion. Man skriver:

Världen är i kaos. Välfärdsstaterna står vid ett kritiskt vägskäl, och människors försörjning och drömmar står på spel. Över kontinenter hävdar konservativa och högerextrema krafter att de erbjuder det enda gångbara svaret på osäkerhet. Det är falskt. Det finns ett annat sätt — ett progressivt sätt.

Och:

Initiativet fokuserar på att omvandla gemensamma principer till samordnade globala åtgärder. Genom att samla politiska ledare, fackföreningar och civilsamhället driver mobiliseringen gemensamma prioriteringar, inklusive försvar av demokrati, social sammanhållning och klimatåtgärder – och stärker den kollektiva kapaciteten hos progressiva krafter att leverera inkluderande, demokratisk och varaktig förändring världen över.

I en tid när så många europeiska ledare kryper för monstret i Vita huset så är detta ett mycket viktigt initiativ som dessutom samlar brett från hela världen. Vid kongressen medverkade förutom Spaniens Pedro Sánchez, Brasiliens Lula da Silva, Mexikos Claudia Sheinbaum, Colombias Gustavo Petro, Sydafrikas Cyril Ramaphosa och en rad andra ledare från olika delar av världen.

Mexikos Claudia Sheinbaum sa bland annat:

I en värld sårad av krig är dessa demokratiska principer hopp, de är frihet. Men vilken frihet? Friheten att underkasta sig externa intressen? Friheten att göra nationer till kolonier? Marknadens frihet utan staten? Frihet är ett tomt ord om den inte åtföljs av social rättvisa. Vi tror på demokratin – men inte eliternas demokrati, utan folkets. Demokrati är att demokratisera tillgången till kultur, utbildning och hälsa.

Den radikala socialdemokraten Lisa Pelling deltog också i kongressen i en panel om att ”återta det progressiva narrativet om migration”.

Hon skriver på Facebook om detta att ”progressiva i Spanien erbjuder ett inspirerande berättande om migration” och jämför med den reaktionära politiken i Sverige, en politik som, skriver hon också ”fått stöd av Sveriges socialdemokrater”. Hon skriver:

Förhoppningsvis vänder sig progressiva i Sverige och över hela Europa till Spanien för inspiration till en pragmatisk men ändå principfast migrationspolitik, och ett narrativ som är modigt och självsäker.

Jag hoppas hon får rätt och att dessa tankar, initiativ och mobiliseringar sprids som ringar på vattnet och kan bidra till att få även den svenska socialdemokratin på en bättre kurs och det svenska Vänsterpartiet att bli modigare i de internationella frågorna.