Det finns mycket som man kan reta sig på eller tycka olika om när det gäller politik. Den som kollar några inlägg på denna blogg märker snart saker som jag retar mig på. Men en sak som stör mig ordentligt är när man dessutom – förutom att få en åsikt som man ogillar – får höra att denna åsikt är den enda möjliga, att vi helt enkelt inte kan välja. När det gäller vissa åsikter har detta sätt att argumentera fungerat mycket bra: vi måste gå med i EU (för annars…), vi måste dra ner på den gemensamma välfärden (för annars) och så vidare…Carl Bildt kallade till och med, någon gång i början av 1990-talet, sitt åsiktspaket för ”den enda vägens politik”. Om detta sjöng Mikael Wiehe välformulerat att: om detta är den enda vägen ”då ska jag ingenstans”.

En annan fråga där många maktmänniskor tillsammans lycktas skapa en bild av ett problem med bara en lösning är pensionsfrågan. Vi blir friskare och äldre. Det har vi inte råd med. Det blir för dyrt med pensionerna. Socialdemokraten Per Nuder talade till och med om ”detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda..”.

Nu verkar det ju inte gå någon nöd på Per Nuder just. Efter att ha lämnat den socialdemokratiska partitoppen (och partiet?) har han jobbat för riskkapitalbolaget EQT. Under 2012 kvitterade han ut 296 000 kronor i statsrådspension samtidigt som hans eget företag gick med 16,1 miljoner kronor i vinst.

Att bilden av ”köttberget” är falsk har jag skrivit om i ett tidigare inlägg: Palla jobba till 75? Nu läser jag en mycket bra artikel av Tony Johansson på hans blogg som också argumenterar mot denna problembeskrivning. Rekommenderas till läsning! När du ändå är inne på hans sida kan du också bland annat läsa ett välskrivet inlägg om SSU och skattefrågan.

Bloggat: ETC

Media: Dagens ETC1, Dagens ETC2,

Läs Kaj Raving apropå ”den enda vägen..” och andra bloggar om pensionerna

Intressant?