Jag läser i SvD att det går sämre för riskkapitalbolagen. Men samtidigt, och trots detta, går det bra för bolagens chefer. Runt 30 chefer på de största bolagen tjänade tillsammans nästan 600 miljoner kr under 2011 och av dem delade 10 stycken på 450 miljoner. ”Och då är inte ens de inkomster som förs in i chefernas egna bolag medräknade”.

Här finns alltså många lockande syltburkar för samhällets eliter. Att även flera ledande socialdemokrater – som inte kallar sig före detta – dragits till dessa syltburkar är ju ett ganska modernt fenomen. Så blev t.ex. Pär Nuder rådgivare till riskkapitalbolaget EQT och Thomas Östros vd för Bankföreningen där han snabbt bytte åsikter om generösa bonusar. Men det främsta exemplet är väl f.d. partiledaren Göran Persson som bland annat är ordförande i Sveaskog, Scandinavian Biogas och sjukjournalsbolaget Cambio Healthcare Systems (som ägs av riskkapitalfonden Valedo).

I detta sammanhang kommer jag att tänka på en intervju med Persson i SvD från december där han sa att han tyckte att ”riskkapitalbolagen är lite orättvist behandlade”. Ett annat ganska talande exempel på hur man byter åsikter efter sin position. Men ett yttrande som verkligen bekräftar detta med åsikt och position och liksom borde hänga kvar vid Persson var hans konstaterande om att ”arbetsmarknaden ser inte likadan ut, inte klassamhället heller” och att:

Det är en ny tid som är rik på möjligheter för den som vill ta dem.

Och Persson och hans gamla kamrater har ju verkligen tagit för sig av de rika möjligheterna. Vi andra ville väl inte…?

Samtidigt kan jag inte låta bli att lite förundras över den totala bristen på både någon form av kvarvarande ideologi och perspektiv på sig själv som ett sådant uttalande uttrycker.

Intressant?

Läs andra bloggar om socialdemokraterna