LO har nu kommit med sitt förslag till en begränsning av vinst i välfärden. Det är inte det mer tydliga nej till vinst i välfärden som drevs igenom på LO:s kongress. Men reaktionerna från dem som har intresse av att fortsätta tjäna pengar av skattemedel har varit starka. Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström ser utspelet som ”den största attacken mot företagande sedan 1970-talet”. Till SvD säger han:

Starka vinstbegränsningar i den typen av verksamhet skulle påverka 10 000-tals företag och 100 000-tals anställda negativt. Tar man inte ut några vinster så kan man inte heller investera, säger han.

Att det skulle vara negativt för ägarna till de företag som driver dessa verksamheter är ju självklart. De vill ju naturligtvis tjäna så mycket som möjligt, oavsett allt annat. Men på vilket sätt skulle det vara negativt för de anställda och alla oss andra som betalar skatt och behöver använda oss av välfärdens tjänster? Bäckström försöker framställa det som om dessa verksamheter skulle upphöra om han och hans kompisar inte fick ta ut tillräckliga vinster på verksamheten. Men det är ju verksamheter som drivs av skattemedel och inget annat. Tidigare, innan diverse riskkapitalbolag la under sig dessa verksamheter så drevs de ju av och genom den gemensamma sektorn. Det skulle de naturligtvis kunna göra igen. Det är också så att de mindre och ideellt drivna företag som t.ex. etablerade sig inom skolområdet i början av den s.k. friskolereformen, men idag bara utgör en mycket liten del, naturligtvis också skulle kunna driva verksamhet utan profitmaximering. Bäckströms hysteriska utfall handlar inte om att försvara skola, vård och omsorg utan om det egna snöda vinstintresset. Ett vinstintresse som står i motsättning till både de anställda, brukarna och verksamheterna.

I en debatt med LO:s vice ordförande Tobias Baudin i Aktuellt den 15 januari pratar Bäckström också om att förslaget hotar valfriheten. Men frågan om vinst har ingenting med valfriheten att göra. Om man tycker att det är ett viktigt framsteg att det finns möjlighet att välja skola för sina barn, vårdföretag för sig själv eller omsorgsföretag för sin gamla mamma så kan denna möjlighet naturligtvis existera utan att stora globala koncerner suger ut vad de kan av gemensamma skattemedel. Personligen ser jag inte några stora fördelar med denna valfrihet. Framförallt har de bidragit till ökade orättvisor. Vårdvalet gör att det blir mer vård i områden med höginkomsttagare – det visar utvecklingen både i Stockholm och i Uppsala. Skolvalet har på liknande sätt lett till ökad segregering, något som jag tagit upp i andra blogginlägg.

LO:s förslag mottas entusiastiskt av vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt, som på sin blogg skriver:

Det är riktigt bra förslag som är mycket lika dem som vi i Vänsterpartiet har lagt. Nu står vi ännu starkare i arbetet mot vinstslöseriet. Riskkapitalbolagen och andra profitjägare ska bort ur välfärden.

Dagens Arena är däremot mer försiktiga och krassa i sin kommentar:

Förslaget om begränsning av vinster i välfärden som LO på tisdagen lade fram bär med sig en bestämd doft av kompromiss. Å ena sidan säger man sig tydligt ha satt ner foten om att vinster i välfärden nu ska begränsas. Å den andra lämnar man det upp till kommunerna själva att besluta i vilken mån vinsterna ska begränsas.

Och Daniel Suhonen skriver i AB att:

LO:s förslag innebär inget vinstförbud eller hinder för besjälade entreprenörer att i bolagsform starta upp en verksamhet. Det enda LO:s förslag innebär är att de som sätter vinst före kvalitet ska hindras. De allra flesta människor i vårt land tycker nog också att det är rimligt att det finns gränser för hur mycket av de gemensamma skattemedlen som ska få plockas ut.

LO:s förslag är i sig själv ett kompromissförslag mellan majoriteten som helt vill stoppa vinstuttag och förbjuda lagen om valfrihetssystem och de som ser fördelar med vinstvård och vinstskola. Jag har full förståelse för denna kompromiss.

Om förslaget är ett försök till en rimlig kompromiss och ett steg i rätt riktning eller ännu ett knep att lura den starka folkliga opinion som är emot vinster inom vård-skola-omsorg är en sak att diskutera framöver. Tidigare erfarenheter av luriga kompromissförslag typ ”avvecklad kärnkraft med förnuft” liksom samspelet med företagarhögern som vrålar så högt från sin kant så att det riskerar att bara bli en ”tumme” kvar* gör ju att åtminstone jag känner mig mycket misstänksam.

(*jämför med resonemanget om löntagarfonderna hos bloggaren Anders Romelsjö på Jinge.)

Media: DN, Arbetet, HD, Dalademokraten, KA, Dagens Arena, AB1, AB2, AB3, SvD

Arbetet

Bloggar: Anders Romelsjö/Jinge, Kaj Raving, Jonas Sjöstedt, Röda Malmö,

Läs andra bloggar om välfärden

Intressant?