Tydligen uppnåddes egentligen nästan ingenting vid klimatmötet i Doha. Men som Birger Schlaug skriver på sin blogg, så finns det  ”ingen anledning att vara besviken över resultatet eftersom besvikelse förutsätter att man haft minsta förhoppning. Inte ett dyft talade för att det skulle bli något av mötet i Qatar – mer än att ett antal tusen parasolldrinkar skulle drickas av nedresta tjänstemannakårer och det gäng politiker som flugit ner”.

En som däremot var besviken var Laura Lopez Baltodano som är engagerad i den nicaraguanska miljöorganisationen Centro Humboldt Nicaragua. Hon kommer från ett av de länder som de senaste 20 åren drabbats hårdast av klimatförändringarna, när det gäller antal förlorade liv och materiella skador. Till Fria Tidningen säger hon:

Det står helt klart att det är ländernas ekonomiska intressen som dominerar förhandlingarna.

I veckan kunde man läsa uttalanden från några viktiga personer när det gäller dessa ekonomiska intressen. Ett antal höjdare inom näringslivet intervjuades i SvD Näringsliv om  hur de  ser på klimatfrågan.

Ordförande för Industrivärden (det holdingbolag som står bakom bland annat Volvo och Handelsbanken) Sverker Martin-Löf sa bland annat att han var skeptisk till FN:s klimatpanel. Ett skrämmande uttalande från en man i hans maktposition. SvD:s ekonomijournalist Andreas Cervenka kallar det med en träffande formulering ”att leka rysk roulett i styrelserummet” och hänvisar till en aktuell genomgång av 13 950 vetenskapsartiklar om klimatfrågan där bara 24 delade Sverker Martin-Löfs skepsis. ”Ungefär som att spela rysk roulette med en revolver där sexpatronsmagasinet är laddat med 5,99 skarpa kulor” skriver Cervenka.

På frågan om inte industrin kan gå före när politikerna inte lyckas svarar Sverker Martin-Löf att det bara är möjligt om det inte går ut över ”konkurrensförutsättningar”.

Maria Sunér Fleming klimatansvarig (!) på Svenskt Näringsliv uttrycker en liknande tanke:

Svårigheten är hur man kan kombinera en ambitiös klimatpolitik med en bibehållen konkurrenskraft.

Denna konkurrenskraft är ju en grundläggande del av det ekonomiska system som dominerar världen. Som redan Marx påpekade så påverkas Kapitalet ..”i sitt praktiska handlingssätt lika litet av framtidsperspektivet med mänskligheten förstörelse…..som av risken för att jorden skulle störta in i solen….i det stora hela är allt detta inte heller beroende av den enskilde kapitalistens goda eller onda vilja…..konkurrensen gör den kapitalistiska produktionens inneboende lagar gällande som yttre tvångslagar gentemot den enskilde kapitalisten.” Varje kapitalistiskt företag måste i konkurrensen kämpa för sitt företag (eller gå under) och då finns inte plats för annat än maximal vinst.

Samtidigt som vetenskapen berättar för oss att vi går mot en katastrof på jorden är kapitalägarna, de som styr över vår ekonomi, fjättrade i sitt eget system. Majoriteten av politiker tycks inte heller ha varken modet, viljan eller förmågan att bryta med detta system. Så länge olja, gas och kol är billigare än andra energiformer så gör ”konkurrensens yttre tvångslagar” att fossila bränslen fortsätter dominera. De största bolagen i världen som Royal Dutch Shell, Exxon Mobil, BP, China National Petroleum, Chevron är också alla verksamma inom utvinningen av fossilbränsle. Det enda som hittills lett till en nedgång i koldioxidutsläppen i hela världen var den stora ekonomiska krisen 2007 – 2010.

Klimathotet är en realitet. Även om man tvivlar på det så är det vansinne att chansa och ”spela rysk roulette”. Det vi kan vara säkra på är att hotet blir allvar om inget görs. Men de stora förändringarna kan inte bara vara summan av en mängd individuella val typ åk mindre bil, ät mindre kött osv. Det räcker inte. Det behövs stora förändringar av hela system. På SvD Brännpunkt diskuterade Anders Wijkman och Johan Rockström nyligen detta och skrev bland annat att:

Vi behöver en ny typ av ekonomi, som bryter mönstret med en ständigt ökande energi- och materialomsättning.

Det är en viktig diskussion. Kampen för klimatomställning blir i sin förlängning en kamp för samhällsomställning. Men det kapitalistiska systemet och dess logik hindrar detta. Den ständigt ökande energi- och materialomsättningen som Wijkman/Rockström talar om drivs fram av konkurrensen och behovet av att ackumulera kapital, den exponentiella tillväxten till varje pris.

Istället för en värld där samhällena i huvudsak styrs av det som är lönsamt för ett antal enskilda företag som dominerar vår jord behöver vi ett annat system, ett system som innebär demokratisk kontroll och rättvis fördelning av resurserna, där vinsten bara räknas i samhällena som helhet och med utgångspunkt i att vi inte kan ta ut mer av jorden än de ramar som naturen sätter. Ett ekosocialistiskt samhälle.

Denna ekosocialistiska syn innebär inte att passivt vänta på den ”stora politiska förändringen”. Allt som vi kan göra som individer och i samhället ska göras. Men det viktiga är politiska beslut. Politiker måste påverkas. En sak som du kan göra redan nu är t.ex. att gå med i uppropet Föräldravrålet för att sätta press på politikerna. Ja, allt som vi kan göra ska göras. Men de miljö- och klimatpolitiska åtgärderna får inte hindras av och stanna vid de portar som utgörs av den kapitalistiska äganderätten.

Media: SvD1, SvD2, Fria, DN1, DN2, AB

Bloggat: Anders Romelsjö på Jinge, Svensson, Schlaug

Läs andra bloggar om klimatet

Intressant?