Det finns människor som gör saker för andra utan att begära eller förvänta sig någon ekonomisk ersättning för det. Det är fullt av sådana människor i vårt samhälle som på detta sätt bidrar till att upprätthålla olika verksamheter. En av de största (den största?) rörelserna, som idrottsrörelsens verksamhet för barn och unga, upprätthålls t.ex. till stor del på detta sätt.

En del sådana verksamheter behövs därför att de gemensamt styrda verksamheter som arbetar med vård, omsorg eller bildning inte räcker till. Ett sådant exempel är de olika frivilliga och ideella organisationer som arbetar med läxhjälp till skolbarn. I ett bättre samhälle och med en bättre skola så skulle man ju kunna tycka att sådan hjälp inte skulle behövas. Men idag är det inte så och många av dessa organisationer fyller en viktig funktion. En sådan organisation är Mattecentrum som för tio månader sedan ansökte om ett bidrag från Stockholms stad för att enligt DN ”dubblera sina räknestugor på fem gymnasieskolor i centrala Stockholm till stadens ytterstadsskolor och anställa en person som bara arbetar med att utveckla verksamheten och koordinera de frivilliga krafterna i Stockholm. Man skulle även fortsätta utveckla läxhjälpen på webben”. Men nu har man fått nej till detta bidrag eftersom det enligt enhetschefen Katarina Arkehag ”skulle vara orättvist mot läxhjälpsföretagen ur en konkurrenssituation”.

Efter de senaste exemplen på kreativt avdragsberoende i form av avdrag för drinkblandande bartenders tycks det nu inte finnas någon gräns för det marknadsfundamentalistiska vansinnet.

DN kontaktade också det ansvariga skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) för en kommentar.  Men enligt DN angav hon via sin pressekreterare Ulrika Fränden att hon ”inte hade tid att besvara frågor kring detta”.

Det är ett svar som är mycket förvånande för att uttrycka sig försiktigt. Ännu märkligare är att Lotta Edholm något senare skriver ett inlägg på sin blogg om saken. Där säger hon:

…har jag i mina samtal med Johan Wendt, grundare av organisationen, aldrig avfärdat tanken på att de skulle kunna få bidrag.

För ett par veckor sedan kontaktade Johan Wendt mig och berättade att han fått avslag på sin ansökan just med hänvisning till konkurrensskäl p g a det nya RUT-avdraget för läxhjälp. Märkligt nog skedde detta innan riksdagen ens fattat beslut i frågan. Jag kontaktade omedelbart utbildningsförvaltningen och bad direktören reda ut vad som hänt.

För mig är det en helt absurd tanke att ideella organisationer inte skulle kunna få verka inom våra skolor. Människor som väljer att stötta unga människor i deras skolarbete är värda all uppmuntran. Att hänvisa till konkurrenssituationen med privata bolag när man föreslår avslag på en ansökan från en av dessa organisationer är direkt felaktigt.

Borgarrådet har alltså ”inte avfärdat tanken” på att ge bidrag till Mattecentrum. Hon har bett tjänstemännen att utreda vad som hänt. Det finns all anledning att hålla reda på vad denna utredning kommer fram till!

Men borde inte också det faktum att tjänstemännen inom Stockholms kommun kan komma fram till ett sådant beslut med hänvisning till ”konkurrenssituationen” vara en tankeställare. Beslutet om att neka bidrag med denna motivation föll inte från himlen. Det växte fram i den marknadsfundamentalistiska mylla som Alliansen själva skapat. Tjänstemännen som fattade beslutet följde denna logik. Kommer borgarrådet att kunna bryta den i åtminstone detta fall?

Media: DN,

DN2, SvD, Expressen

Blogg: Alliansfritt Sverige, Lotta Edholm, Kaj Raving-Nybro

Intressant?