Att byta rör men behålla kol

På 1970-talet blev det omodernt med rör i gitarrförstärkare. Men de kom tillbaka.rörstärkare Jag hade själv en sådan på 1990-talet då jag tyckte att det lät bättre. Men de hade den nackdelen att rör behövde bytas. Jag tänker på detta med anledning av Miljöpartiets kongress. De har nu bytt rör efter en process som man kan ha en del feministiska och andra synpunkter på. Och precis som med förstärkaren så låter det likadant även efter bytet. Man skulle kunna önska sig en annan melodi. Men inte heller det tycks bli fallet.

Det är så sorgligt med Miljöpartiets utveckling. Det är inte bara det att de nu på kort tid kompromissat bort så mycket att man undrar vad som finns kvar av deras själ. Jag tror dessutom att de genom att sätta makten och de små segrarna över de stora sveken också bidragit till att öka misstron mot politik. Tron på att det går att uppnå något genom politiken. Det är mycket allvarligt. Ytterligare en sak som förstärker detta är att MP anslutit sig till den här allt vanligare tanken att bara en väg är möjlig. Att politik inte längre handlar om att välja utan om att göra det enda möjliga.

Miljöpartiets ledning kan klimatfrågan. De vet att vattenfalls utsläpp av koldioxid är större än hela Sveriges utsläpp. Men de säger att de måste. Eller rättare, de försöker och har försökt säga, att de måste. Att de inte kan göra något åt Vattenfalls försäljning av sin brunkolsverksamhet i Tyskland eftersom de är bundna av ”ägardirektivet”. Men nu är det alltfler sakkunniga som synat och avslöjat denna bluff. Som man kan läsa på Supermiljöbloggen så börjar listan bli lång över kunniga personer som menar att det är regeringen själv som har makten att fatta beslut om frågan.

Så miljöpartister, göm er inte bakom denna bluff om maktlöshet. Göm er inte heller bakom sossarna. Eller säg åtminstone om det är så att ni inte kan, vill eller vågar utmana dem i denna för miljön så viktiga fråga.

Låt brunkolet stanna i jorden. Avveckla med förnuft och hänsyn till de anställda vid tyska vattenfall.

Intressant?

Läs andra bloggar om:  Miljöpartiet, klimatet, Vattenfall, brunkolet

Att sälja till sig själv – modernt bondfångeri.

Jag läser i tidningen (UNT) att Uppsala kommun nyligen beslutat att bilda tre nya kommunala bolag som ska äga och förvalta skolor, idrottsanläggningar och kontor. Som vanligt är argumentet att det ska bli ”effektivare”. Men man säger också att det är ett sätt att ”få loss pengar”, närmare bestämt fyra miljarder med en reavinst på 900 miljoner kronor. Kommunens ekonomichef Jan Malmberg säger att man kommer skapa ”en jättekassa” genom att sälja fastigheter till marknadsvärdet.

Att kommunen säljer ut till det privata har vi ju varit med om. En av de dummaste var väl försäljningen av Uppsala Energi till Vattenfall. Man fick in drygt 3 miljarder på ett bräde men förlorade samtidigt de inkomster som kom och fortfarande skulle ha kommit från Uppsala Energi till kommunen. Som att sälja en bra värphöna tänker jag. Nyligen hörde vi om hur kommunen slumpade bort några vårdcentraler för underpris till vårdkoncernen Carema.

Men här ska alltså kommunen sälja till sig själv. Konstigt eller hur? Två professorer i fastighetsekonomi säger också att:

Uppsala kommun blir inte rikare. Man kan inte tjäna pengar genom att sälja till sig själv.

Tänk att man ska behöva vara professor i fastighetsekonomi för att räkna ut det!

Men hur går det då till att skapa den här enorma ”jättekassan” som kommunens ekonomichef pratade om? Jo det är bara rent redovisningstrixande. De pengar som de nybildade bolagen ska betala för att köpa av kommunen, har de ju inte. Eller rättare: kommunen har dem inte. Därför lånar bolagen pengarna på ”den öppna marknaden” och köper fastigheterna till marknadspris. Det är alltså ett indirekt sätt att låna pengar. För de marknadsmässigt dyra fastigheter som kommunen nu istället äger via ett bolag måste man naturligtvis betala hyra. Gissningsvis en hög hyra. Eller som den ena professorn uttrycker det:

Risken finns att man får ett fastighetsbolag som gör stora vinster, och att verksamheten som är i lokalerna får betala.

 Är det ett bra sätt att använda pengarna som ska gå till skolan?

Annars kan man ju också misstänka att det är ett led i och en förberedelse för privatisering. Det privata näringslivet kastar ju lystna blickar på allt som finns av gemensam egendom och har god hjälp med att glufsa i sig från de flesta styrande politiker. Men näringslivet består inte av tålmodiga typer nu för tiden. De vill inte vänta och ta över via kommunal bolagisering

För faktiskt så har man inte heller från näringslivets sida  varit förtjusta i de kommunala bolagen. Redan 2007 gav Svenskt Näringsliv ut skriften Varför kommunägda bolag? med en mängd kritiska frågor. Ett av deras viktigaste skäl till att vara emot de kommunala bolagen handlade föga förvånande om det som de kallar ”snedvriden konkurrens”. Men även de tog redan då upp detta med redovisningstrixandet och skatteplaneringen, något som de inte gillade när det gjordes av kommunala bolag…..

Den Nya Välfärden, en tankesmedja närstående det s.k. näringslivet kom också ut med en rapport (Kommunala bolag – laglöst land?) i frågan för några år sedan. Den Nya Välfärden har ju mest gjort sig kända för olika fiffiga sätt plantera ett tänkande som röjer väg för att att riva ner eller köpa ut det som finns kvar av välfärden. Deras syfte med att kritisera trenden med kommunal bolagisering handlar utan tvivel också mest om att de vill att verksamheterna ska vara helt privata. Men i sin kritiska granskning så visar även de på en del problem med de kommunala bolagen som man från en helt motsatt utgångspunkt kan hålla med om, t.ex:

Genom att bolagisera sitt beslutsfattande har kommunpolitikerna alltså funnit en väg att baxa tveksamma kommunala affärsupplägg runt två av de demokratiska kontrollsystemen, nämligen offentlighetsprincipen och medborgarnas möjlighet till domstolsprövning.

Eller

Endast en tredjedel av de undersökta bolagen uppfyllde sina grundlagsstadgade förpliktelser att lämna ut allmänna handlingar i enlighet med offentlighetsprincipen.

Men i Uppsala kommun har det alltså beslutats om tre nya kommunala bolag. Och även socialdemokraterna i Uppsala ”välkomnade beslutet” med de sedvanliga effektivitetsargumenten…

Uppsala

Intressant?

Läs andra bloggar om Välfärden

En intressant Masteruppsats om bolagisering av kommunal verksamhet från Göteborgs Universitet

4 grader: ”Det är aldrig för sent att göra så mycket som möjligt”.

För några dagar sedan kom Världsbanken – av alla institutioner – ut med rapporten Turn Down the Heat som varnar för att vi går mot en uppvärmning på fyra grader till sekelskiftet om det inte sker ”allvarliga politiska förändringar”.

Världsbankens ordförande Dr. Jim Yong Kim skriver i förordet till rapporten att:

 Det är min förhoppning att den här rapporten chockar oss till handling. Även för de av oss som redan förbundit sig att bekämpa klimatförändringarna, hoppas jag att det ger oss anledning att arbeta mycket mer brådskande.
Bristen på åtgärder mot klimatförändringar riskerar inte bara att göra välstånd oåtkomligt för miljontals människor i utvecklingsländerna, det hotar att rulla tillbaka decennier av hållbar utveckling.

Vi är väl medvetna om den osäkerhet som omger dessa scenarier och vi vet att olika forskare och studier är oense ibland om graden av risk. Men det faktum att sådana scenarier inte kan uteslutas är tillräckligt för att motivera att stärka nuvarande klimatpolitik. Att hitta sätt att undvika detta scenario är avgörande för samhällens hälsa och välbefinnande runt om i världen. Även om varje region i världen kommer att påverkas kommer de fattiga och mest sårbara att drabbas hårdast.

 

Man måste naturligtvis hoppas att han har rätt vad gäller chockbudskapets förmåga att framkalla handling. Uppgivenhet är det säkraste sättet för att dessa hemska framtidsscenarier för mänskligheten ska bli sanna. Jag tycker att meteorologen Pär Holmgren uttryckte detta bra i TV hos Hübinette:Det är aldrig för sent att göra så mycket som möjligt”.

Men frågan är ju vilka som framförallt är ”oss” . Vilka är vi som ska chockas till handling? Till att börja med finns det stora grupper av fattiga människor i världen som på inget vis alls bidrar till ökningen av växthusgaser. De kan varken ställas till ansvar eller krävas på någon handling. Tvärtom måste de ha hjälp från de länder som verkligen bidragit och bidrar till jordens upphettning. En del av dessa drabbade och fattiga samlades i april 2010 i Cochabamba, Bolivia för att enas i sina krav på verkliga förändringar kombinerade med rättvisa.

En rättvisevinkel på klimatfrågan på vår jord är att de som är minst skyldiga, men mest drabbade av klimatförändringarna ska kompenseras av de rika länderna. De rika länderna har också utlovat sådant stöd. Men här tycks utvecklingen inte gå åt rätt håll. Sverige har till och med sänkt sina bidrag från 1 till 0,5 miljarder år 2013. Dessutom är det, enligt en debattartikel av bland annat ärkebiskop Anders Wejryd och Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson så att:

…när vi granskar Sveriges agerande framgår det att vi inte bidragit med enda ny krona till klimatfinansieringen i fattiga länder – varenda krona har tagits från biståndsbudgeten. Detta är ett löftesbrott som gränsar till lurendrejeri gentemot fattiga människor som har rätt till ett skadestånd utöver biståndet.

Men även bland oss som lever i de rika länderna finns det stora skillnader. Rikare människor med högre konsumtion utsätter klimatet för större påfrestningar. Män påverkar klimatet mer än kvinnor. Det gäller naturligtvis generellt och inte för varje individ, men är belagt av forskning. En slutsats av det borde ju vara att åtgärder för att minska de rikas inkomster och konsumtion genom omfördelning till nyttigare ändamål är viktiga. Samtidigt är det ju så att vi alla påverkar klimatet negativt genom vårt sätt att leva, konsumera, äta, resa, bo och producera. Alla kan vi förändra saker i vår livsstil på sådana sätt som t.ex. rekommenderas på bloggen Klimatförändringen. Den stora och ökande köttkonsumtionen främst av nötkött är t.ex. ett stort problem bland annat genom att nötkreatur producerar metangas. Enligt FN utgör växthusgaser från boskap omkring 18 procent av världens utsläpp. Här kan vi alla naturligtvis tänka på hur vi kan förändra vår kost. Det senaste numret av Klimattidningen Effekt har ett stort tema om just detta med köttätandet.

Ändå är de stora förändringar som måste till förändringar av hela system för produktion, konsumtion och transporter. Sådana förändringar kan inte ske bara som summan av en mängd individuella beslut (även om de också behövs). Det måste ske (som även Världsbanken skriver) genom ”Allvarliga politiska förändringar”.

Utvecklingen går alltså för närvarande åt fel håll. Detta gäller även Sverige. Om man beräknar de utsläpp som vår livsstil och konsumtion leder till, genom import från bland annat Kina och andra utvecklingsländer, så har även Sverige ökat sina utsläpp av växthusgaser. Det behövs alltså väldiga och omfattande omställningar. Jag har väldigt svårt att tro att sådana allvarliga förändringar kan ske utan att politiken tar kommandot genom ingrepp i och mot delar av marknadssystemet, genom en kraftfull samhällelig styrning av den avgörande produktionen och transporterna. Vi kan inte heller ha det som nu med ett statligt företag – Vattenfall – som är den värsta klimatboven, som driver kolkraft i Europa och släpper ut 84 miljoner ton koldioxid. För att en verklig klimatomställning dessutom inte ska drabba de fattigaste ännu mer måste också frågor om omfördelning finnas med i omställningen. Det behövs med ett ord helt enkelt en ekosocialistisk inriktning.

Media: DN, SvD1, Svd2, AB, Tv4Nyhetsmorgon,

HD,

Effekt

Blogg: KajsaLisas blogg, Röda Malmö, Jinge , Schlaug, Supermiljöbloggen1, Supermijöbloggen2

Cogito

Intressant?

%d bloggare gillar detta: