All nyhetsförmedling numera är förpestad med olika uttalanden av monstret i Vita huset. Därför är det knappast någon som missat hans tal till nationen häromdagen. Talet där han sa att USA ska bomba Iran ”tillbaka till stenåldern där de hör hemma”.

Efter att USA/Israel igår förstört den största bron i Mellanöstern, varvid åtta personer dödades och 95 skadades, säger nu monstret att ”det är dags för Iran att nå en uppgörelse innan det är för sent och det inte finns något kvar av det som fortfarande kan bli ett framgångsrikt land”. Det land som några timmar tidigare ”hörde hemma i stenåldern” med hans egna ord, har alltså fortfarande chansen att ”bli ett framgångsrikt land”.

I likhet med alla imperialister och krigsherrar har USA:s olika statsledningar alltid ljugit friskt om sina krig. Under Irakkriget som USA startade 2003 var det – som många av er säkert vet eller minns – lögnerna om massförstörelsevapen och Al Qaida-kopplingar som användes som förevändning. Den nuvarande USA-regimen kännetecknas av en märklig blandning av lögner, motsägande uttalanden och samtidig cynisk uppriktighet. De kallar sitt krigsdepartement för just det som det är och monsterpresidenten säger öppet att de ska ta olja från andra länder eller hämnas på dem som inte ställer upp i deras krig.

Man kan tycka att alla borde reagera och protestera mot en sådan världsledare. Han sitter på den starkaste militärmakten i världen, vilket han själv ständigt påpekar. Han handlar, beter sig och uttrycker sig totalt utan någon som helst respekt för folkrätt, krigslagar eller för grundläggande moraliska regler om medmänsklighet. Det borde räcka att ställa sig frågan vad ”bombande till stenåldern” innebär för miljontals fullständigt oskyldiga människor (alla ”de” som ”hör hemma i stenåldern”) eller för möjligheterna till demokratisk samhällsomvandling i Iran.

Folkmordet i Gaza har visat upp en ”västvärld” i fullständig moralisk kollaps. Under USA/Israels krig mot Iran fortsätter detta. Och det skrämmande och sorgliga är att alltfler verkar rädda, rädda att ta ställning. Inte bara EU-ledarna utan också små politiker i Sverige. 2003 mobiliserade en stor rörelse mot Irak-kriget, både i Sverige och över hela världen. Från Norra Bantorget i Stockholm marscherade mellan 50 000 – 80 000 till USA:s ambassad för att protestera mot kriget. Idag är det skrämmande stilla och tyst. Det är krigsanhängarna som hörs.

Som vanligt är Sverige- och Krist-demokraterna de värsta krigshetsarna som helt sluter upp bakom USA/Israel.

Vi har en statsminister som säger att ”vi” kommer ”värdera kriget utifrån vilket slut det får”. Kan fegheten och opportunismen uttryckas tydligare? 

Och den s.k. oppositionen är lika feg. När socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson intervjuades om kriget sa hon bara att det var viktigt att få till ett regimskifte. Som om USA:s bombningar skulle vara berättigade för detta. Om du inte håller med här läs då en utmärkt artikel av Shora Ismailian på Clarté-bloggen: ”När bomber faller tystnar allt annat”.

Och den utrikespolitiska talesperson för (s) Morgan Johansson har sagt att ansvaret för eskaleringen i regionen ligger hos Irans regim. Detta trots att det är USA/Israel som startat angreppskriget.

Men Miljöpartiet då, partiet som har en historia av krigsmotstånd och som visat en bra moralisk kompass när det gäller Tidö-regeringens utvisningspolitik? Det är för det första svårt att hitta något uttalande om kriget från MP, inget finns på deras hemsida, men när jag hittar något på nätet så blir jag ännu mer nedstämd. Miljöpartiets ena språkrör Amanda Lind har uttalat sig på Facebook efter USA/Israels bombningar och sagt att det nu finns ”hopp om ett fritt och demokratiskt Iran” och att en ”ny tid” nu kan inledas, samt att ”Omvärldens uppgift är att stå på det iranska folkets sida och helhjärtat stödja kampen för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter”. Hon tillägger att det samtidigt är ”avgörande att civilbefolkningens skyddas och folkrätten värnas i ett otroligt osäkert läge där mycket står på spel – både för Iran och för hela regionen”. Hur hon tror att civilbefolkningen ska kunna skyddas under bombmattorna är för mig obegripligt. Och att värna folkrätten måste ju innebära att fördöma och motverka USA/Israels brott mot densamma. Varför denna fega otydlighet?

Även från Vänsterpartiet har det varit väldigt tyst. Men jag hittade i alla fall detta på Facebook:

samt en ganska bra artikel i Svenska Dagbladet av den utrikespolitiska talespersonen Svenneling där han säger:

USA:s bombningar av Iran är ett solklart brott mot internationell rätt. Inget land har rätt att attackera ett annat, inget land står över folkrätten. Om detta numera ses som en extrem åsikt – skriv då upp mitt namn bredvid Carl Bildt, Antonio Guterres och Emmanuel Macron.

Tack för det!

Men tyst är det ändå, för inte heller på Vänsterpartiets hemsida lyckas jag hitta något om kriget mot Iran. Och från partiledaren Dadgostar har jag inte hittat ett enda uttalande. Hon tiger som hon gör i alla andra frågor som inte handlar om sådant som att vi ”ska ha råd”.

Ja, i Sverige råder ett skamligt krypande tillsammans med skamlig tystnad. Därför blev det för mig ett litet ljus i mörkret när jag den 14 mars kunde se bilder från stora demonstrationer mot kriget i Madrid på spansk TV:

Och regeringar i södra Europa har också markerat mot kriget genom att inte tillåta USA:s militär i deras luftrum eller på deras baser.

USA:s militärmakt är enorm. Det är fortfarande grunden för USA-imperiet när det samtidigt utmanas alltmer inom ekonomin av Kina. USA:s militärmaskin är bra på en sak: att skapa förstörelse, död, lidande och kaos. Det har de lyckats med både i Afghanistan, Irak och Libyen. Hur långt ska de tillåtas gå denna gång tillsammans med Israel? Och vad händer om Iran inte visar sig så lätt att besegra eller Hizbollah så lätt att utplåna som krigsherrarna skrutit om? Kommer de då att trappa upp ytterligare?

Kriget måste stoppas!

Alla anständiga krafter måste höja rösten.