Nyligen väckte den gamle moderaten Mats Svegfors uppmärksamhet när han skrev i DN att han inte kommer rösta på moderaterna denna gång. Svegfors hade kommit till insikt om regeringens rasistiska politik på ett vårdboende där han mött vårdarbetare som hotas av utvisning. Jag kommenterade det på en blogg för den som vill repetera.

Det är lätt att föreställa sig att högerns olika betalda propagandamakare tänkte att de måste kontra detta på något sätt. Då plockar man fram sin gamla kompis Stefan Stern. I DN presenteras en artikel av denne Stern så här: ”Men pendeln går åt två håll. Nu kliver den tidigare S-toppen Stefan Stern fram och berättar varför han har bytt sida”.

Den jämförelsen haltar betänkligt.

Stern har varit statssekreterare, planeringschef och biträdande partisekreterare hos socialdemokraterna, under Mona Sahlin. Det är sant. Men för det första var det länge sedan och för det andra är frågan hur mycket Stern egentligen har ändrat uppfattning de senaste 15 åren. Han beskriver Tidö-regeringen som en regering som har ”fokuserat på systemkritisk inre och yttre säkerhet, återuppbyggnaden av ett robust energisystem samt på att få ner inflation och räntor så att tillväxten åter ska kunna öka”. Han är en borgerlig reaktionär helt klart. Men det var han redan för 15 år sedan. Han lämnade ledningen för socialdemokraterna redan 2011. Hans enda ”insats” då var att bidra till Håkan Juholts avsättning som partiledare för socialdemokraterna. Han förenade sig snabbt med den skara av s-politiker på toppnivå som erbjöd sina tjänster till kapitalet. Han inte bara skrev en mängd debattartiklar om vikten av privata vinster i välfärden, han började också arbeta för dessa vinstdrivande företag. Han var vice vd i Silver Life (äldreomsorg i privat regi med extra tillval för dem med ekonomiska resurser) och Senior Advicer I Magnora med en omsättning 2010 på 1,2 miljarder kronor, som bland annat ägde Kunskapsskolan. I ledningen för Magnora arbetade han tillsammans med den förre ordföranden för moderata ungdomsförbundet Thomas Idergard.

Jag skrev om honom redan då 2012 som en som hade egna rent materiella intressen av att försvara vinsterna inom välfärden (läs gärna som en bakgrund).

I dagens DN ser jag också att Daniel Suhonen kommenterar Sterns s.k. avhopp. Suhonen berättar att Stern också arbetat som ”senior rådgivare åt både Ax:son Jonsson och Investor, där han senare blev chefslobbyist och kommunikationschef”. Det är alltså varken förvånande eller anmärkningsvärt att denna högertyp nu efter 15 år i dessa sällskap ”kommer ut” som just den högertyp han har varit under alla dessa år.

Suhonen skriver:

Herregud människa, ta dig samman tänker jag. Socialdemokratin är inte en särskilt radikal kraft. Men sedan du lämnade har S insett att ohämmat vinstuttag ur skola, vård och omsorg inte är en bra modell.

Ifall S i praktiken insett och kommer att dra slutsatser av detta känner jag mig inte övertygad om. Men jag kan däremot instämma i  Suhonens avslutande ifrågasättande av ifall Stern ”ens en enda dag av sitt liv, på riktigt, varit socialdemokrat”.