Jag läser en artikel av Ann Charlott Altstadt i nyhetsmagasinet Fokus. Den har rubriken ”Vänsterns nya ofarliga politik” och kritiserar begreppet ”strukturell rasism”. Hon skriver att ”rasism existerar naturligtvis” men ”strukturell rasism är ett fånigt, missvisande begrepp som borde ha låsts in i det postkoloniala seminarierummet i stället för att få förvirra ett helt land att missförstå sig själv.”
Varför Altstadt angriper vänstern för ett begrepp som enligt henne har förvirrat ett helt land förstår jag inte riktigt. Jag menar att i så fall omfattas det väl av en majoritet och inte bara av den minoritet som utgörs av vänstern. Att begreppet nått en sorts officiell nivå har hon nog också rätt i. Jag hittar till exempel en statlig utredning från 2005 som beskriver begreppet så här:
Med strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet avses således i dessa utredningsdirektiv regler, normer, rutiner, vedertagna förhållningssätt och beteenden i institutioner och andra samhällsstrukturer som utgör hinder för etniska eller religiösa minoriteter att uppnå lika rättigheter och möjligheter som majoriteten av befolkningen har. Sådan diskriminering kan vara synlig eller dold och den kan ske avsiktligt eller oavsiktligt
(Det blågula glashuset: strukturell diskriminering i Sverige, SOU 2005:56)
Men om det nu är så etablerat och förvirrande för ett helt land, varför inte bara diskutera begreppet utan att gå omvägen via angrepp på ”vänstern”?
Altstadt har en hel del argument som jag instämmer i. Hon anser ”exempelvis inte att det är tecken på strukturell rasism att fråga någon varifrån hen kommer, att inte kunna uttala namn korrekt, att vilja ha ett kvotsystem för asylsökande i stället för öppna gränser, att bära dreadlocks fast man har vit hud, att tycka att vissa traditioner eller livsstilar är sämre än andra, att framföra religionskritik.” I allt detta håller jag med henne. Hon har naturligtvis också rätt i att rasism även förekommer ”i eller mellan minoritetsgrupper” liksom i att rasism även kan riktas mot majoriteten från en minoritet eller att ”mörkhyade också kan inneha maktpositioner”. Jag förstår däremot inte till vilken del av ”vänstern” som hon tycker att dessa saker behöver påpekas.
Ja, instämmer även i hennes kritik mot de dumma saker som Kitimbva Sabuni, talesperson för Afro-svenskarnas riksförbund sa i ett tal som han höll strax före jul vid en manifestation mot våld i Rinkeby. Om detta skriver Altstadt själv att hon ”är säker på att en massa vänstermänniskor oavsett hudfärg anser att Sabunis tolkning av våldet, kriminaliteten och fattigdomen är befängda.” Ja, det är jag också övertygad om. Inte bara en massa, utan de flesta skulle jag tro. Så (åter) varför använda Sabuni för att angripa vänstern? Sabuni är väl inte socialist?
Men inget av detta har väl med begreppet strukturell rasism att göra? Som jag uppfattar begreppet så handlar det precis som när det gäller kvinnors underordning i samhället om att se mer generella förhållanden/mönster i samhället. Ungefär som det beskrivs i den statliga utredningen ovan alltså.
Om detta som saken alltså handlar om säger Altstadt att begreppet:
…sägs förklara företeelser som utbildning, inkomst och arbetslöshet. Men det måste väl finnas rimligare förklaringar till att exempelvis sysselsättningsgraden för somalier i Sverige endast är cirka 25 procent? Varför har inte den strukturella rasismen hållit tillbaka personer från Eritrea som efter 20 år i Sverige har lika hög inkomst som finländarna; 95 procent av de inrikesföddas medianinkomst.
Detta är såvitt jag kan se Altstadts enda argument för att avfärda tanken på att rasismen kan vara mer grundläggande i samhället än att bara gälla rasister och öppen rasism. Naturligtvis kan man inte se rasistiska strukturer som den ENDA orsaken bakom olika skillnader. Andra faktorer måste också tas in. Främst naturligtvis klass.
Men det finns undersökningar om dessa strukturer. Det finns undersökningar som visar att vi faktiskt behandlas olika till exempel beroende på vilket namn vi har. Rickard Carlsson, forskare i Lund, gjorde en undersökning på 5500 jobbansökningar som visade att namnet spelade roll trots samma kvalifikationer (Hassan kallas inte på intervju). Vid Växjö universitet har man tittat på lägenhetsannonser på Blocket och konstaterat att personer med svenskklingande namn får titta på fyra gånger fler lägenheter än personer med arabiskklingande namn.
Det här är bara två exempel. Men nog visar dessa två exempel på något som vi kan kalla struktur. Även på dessa två områden så kan man naturligtvis inte bara se lösningar utifrån en enda faktor (att motverka diskriminering av rasifierade). Graden av arbetslöshet eller tillgång på bostäder har naturligtvis också en stor betydelse.
Altstadt avslutar sin artikel med att återigen kritisera ”vänstern” i största allmänhet:
I dag tycks socialismen ha försvunnit från vänsterns agenda och ofarlig postkolonial antirasism och allmänhumana mänskliga rättigheter kommit i dess ställe.
Jag måste säga att jag börjar känna mig trött på den här typen av icke-konstruktivt gnäll från människor som anser sig vara socialister och har tillgång till medieutrymme. Visst måste det socialistiska perspektivet resas. Och den nuvarande utvecklingen i världens samhällen och vår natur har inte gjort detta perspektiv mindre viktigt. Ett annat samhällssystem är verkligen nödvändigt. Men de oerhört negativa erfarenheterna från de samhällen som kallade sig socialistiska liksom den framgångsrika borgerliga offensiven mot allt vad som har att göra med arbetarrörelse och socialism går inte att bortse från eller trolla bort. Istället för att beklaga sig över att ”socialismen försvunnit från vänsterns agenda” borde de skribenter som gnäller konkretisera kritiken och utveckla tankarna kring hur en socialistisk vision kan se ut här och idag.
Läs andra bloggar om vänstern, vänsterpartiet, rasism