Om torskar i Thailand

Joakim Medin är en modig utrikesjournalist som bland annat gjort reportage från och skrivit böcker om Syrien, Rojava och Ungern. I somras infiltrerade han olika miljöer med svenska, manliga sexköpare i Thailand. Syftet var att avslöja mekanismerna och värderingarna bakom männens sexuella utnyttjanden av kvinnor i prostitutionsindustrin.

Medin wallraffade som sexköpare under nära en månad, på uppdrag av Schyst resande, ett nätverk för hållbar turism. I en nysläppt och uppmärksammad rapport från Schyst resande beskriver Medin en neonupplyst värld av fattigdom, ensamhet, alkohol, mytbildningar och snedvridna strukturer. Ett flertal av de svenska männen hade en längtan efter traditionella könsroller och dominans. Samtliga män gav också uttryck för rasistiska åsikter, etnisk chauvinism eller andra negativa tankar om invandringspolitiken och muslimer i Sverige.

Imorgon ordnas ett möte i Uppsala med Joakim Medin där han berättar om sitt undercoverarbete i Thailand. Om de olika svenska män han stötte på i Thailand, om varför det inte går att beskriva den ”typiske sexköparen”, om normaliseringen av prostitutionen från många ”vanliga” turister – samt om hur detta påverkar både kvinnosynen och politiken i Sverige.

 

Mötet är på onsdag den 31 oktober kl. 18:15 – 20:30

Missionskyrkan i Uppsala, S:t Olofsgatan 40

 

Joakim Medins rapport går att ladda ner från Schyst resandes webbsida.

 

Läs också Frida Boisens krönika i Expressen med anledning av Joakims reportage

 

Uppsala

Han är nu president

trumpJa ikväll blir, som du vet, den här mannen president i USA.

Omkring sig har han samlat en ministär som till största delen består av miljardärer och mångmiljonärer, som tillsammans äger mer än 9,5 miljarder dollar. Det är generaler, bankirer, pampar inom fossilbränslesektorn, auktoritära personer och rasister. Hans vicepresident Mike Pence tillhör kretsen av extrema kristna evangelister.

Antidemokratiska, extremnationalistiska och rentav fascistiska grupper vädrar morgonluft.

Att Trump nu är president har också mottagits med glädje av den europeiska extremhögern

Enligt kampanjnätverket Avaaz kommer imorgon lördag ”högerextrema ledare från hela Europa träffas i en avlägsen tysk stad för att diskutera hur de kan se till att Trumps varumärke av hatfylld politik  sprids över kontinenten”.

Känner du dig arg, ledsen eller upprörd av denna utveckling? Om du bor i eller i närheten av Stockholm (typ Uppsala) så kan du uttrycka den känslan tillsammans med andra imorgon lördag 21 januari vid en manifestation i Stockholm som samlas på Sergels torg kl. 13:00. Protesten ansluter till liknande protester framförallt i USA men också runt om i världen.

skarmklipp

Intressant?

1 maj Uppsala 2016

Det började i USA 1886. Där proklamerades 1 maj som en dag för att lägga ner arbetet i kamp för 8 timmars arbetsdag

År 1889 hölls en internationell arbetarkongress i Paris där man beslöt att göra 1 maj till en dag för att lägga ned arbetet och kräva åttatimmarsdag.

År 1890 hölls den första 1 maj-demonstrationen i Sverige, på Ladugårdsgärde i Stockholm. Inför tusen personer talade Hjalmar Branting.branting Han manade regeringen att hålla fred med Norge. Det uppfattades som majestätsbrott och han dömdes till tre månaders fängelse för det. Straffet mildrades senare men det ger en bild av situationen både för arbetarrörelsen och för det fria ordet under denna tid.

Den 1 januari 1939 antogs en lag som innebar ”att den 1 maj skall, då denna dag ej infaller på sön- eller helgdag, vid tillämpning av allmän lag eller särskild författning vara likställd med allmän helgdag”. Det är numera tillsammans med Nationaldagen (som tillkom senare) den enda helgdag som inte har sin grund i kyrkans makt under ett antal århundraden.

Men i år infaller 1 maj på en söndag. Här i Uppsala brukar sedan många år Vänsterpartiets tåg vara det största demonstrationståget. 1 majDet samlas på Vaksala torg klockan 11:45.

Klockan 12:45 marscherar tåget mot Slottsbacken.

Där blir det tal från bland annat Ulla Andersson, Vänsterpartiets vice ordförande och ekonomisk-politiska talesperson, Ilona Szatmári Waldau, kommunalråd för Vänsterpartiet och Petri Perälä från Transport-arbetareförbundets Avd 41 .

Jag kommer att gå där för rättvisa och minskad arbetstid, mot klassklyftor och de rikas skattesmitande för en jord som vi måste bevara så att framtida generationer kan leva där. Kom med du också.

Uppsala

Intressant?

120 miljarder extra för att totalrenovera Sverige

Tack vare Vänsterpartiet förhandlingar med regeringen får kommunerna 10 miljarder extra nästa år. En del andra reformer som gynnar dem som har det sämst genomförs också. Men mot bakgrund av den stora arbetslösheten, de stora revorna i välfärden, tågeländet, bristen på bostäder och behovet av enorma klimatinvesteringar, känns det ändå långt ifrån nog. Långt ifrån de verkliga behoven.

Men från LO kommer mer radikala toner. LO-kongressen 2012 beslutade att inleda projektet Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik. En del av detta är en utredning av den f.d. LO-ekonomen P-O Edin. Han har gjort en djupanalys av Sveriges ekonomi och anser att staten bör göra lånefinansierade investeringar för 120 miljarder kronor extra per år i 20 år framöver för att ”totalrenovera Sverige”.LOskrift

Det skulle leda till ”halverad arbetslöshet, världens starkaste välfärd, bättre integration, tåg som går i tid, 100 000 fler anställda i offentlig sektor och en skola i världsklass”.

Intressant eller hur?

På måndag håller P-O Edin en föreläsning i Uppsala om detta.

totalrenovera

Plats: Ekonomikum, Hörsal 2

Måndag 25 april kl. 18 – 20

Arrangörer: Vänsterpartiet Uppsala, Ung Vänster och VSF i samarbete med ABF

Uppsala

Intressant?

Klimatet, några positiva nyheter men….

Några saker vi redan vet om vi lyssnar på FN:s klimatpanel:

Vi vet att det har blivit varmare. Jordens medeltemperatur har ökat som en följd av att mängden växthusgaser (koldioxid, metan och lustgas) är högre än under de senaste 800 000 åren.

Vi vet att effekterna av klimatförändringarna märks redan nu. Isarna smälter och havet stiger. Många djur och växtarter har flyttat och förändrat sitt antal på grund av klimatförändringarna. Såväl oväder med mycket nederbörd som värmeböljor har blivit vanligare på en del platser.

Vi vet att klimatförändringarna riskerar att bli oåterkalleliga. Om temperaturen stiger med 4 grader eller mer så finns det en stor risk att klimatförändringarna skapar en allvarlig brist på mat.

Därför måste utsläppen minska snabbt och mycket. Det världens ledare kommit överens om hittills räcker sannolikt inte för att hålla temperaturökningen under två grader.

Några gladare nyheter

Skärmklipp

Enligt Internationella energirådet (IEA) har utsläppen av växthusgaser slutat växa de senaste två åren. Detta har hänt förut, men då har det varit ett resultat av minskad tillväxt i världsekonomin (oljekrisen 1979, upplösningen av Sovjet 1991, finanskris 2009). Nu säger IEA att det skett trots att världens BNP har ökat. Orsaken till trendbrottet är minskningar av utsläppen i de två största utsläppsjättarna, USA och Kina. Sannolikt är det för tidigt att dra några slutsatser både om ett eventuellt trendbrott vad gäller utsläppen och en frikoppling från tillväxten. Och IEA påpekar själva att de totala utsläppen som nu ligger på 32,1 miljarder ton koldioxid per år är alldeles för höga om klimathotet ska avvärjas. Men emellanåt kan det kännas som att vi behöver något att glädjas åt för att känna hopp.

I Norge och Nederländerna är man enligt Supermiljöbloggen och Veckans Affärer inne på att kräva att samtliga bilar som säljs från och med 2025 ska vara eldrivna. Indien är inne på att samma sak ska gälla från 2030. Nu är det ju en mycket viktig fråga hur stor del av denna el som kommer att produceras utan fossil. Men låt oss ändå även här få känna lite glädje.

Här i Uppsala har kommunen som mål att Uppsala år 2030 ska vara en fossilfri storstad.

Om du bor här i Uppsala och vill veta hur kommunalrådet Erik Pelling (s) anser att detta ska gå till när det gäller bostadsbyggande och infrastruktur eller vad klimatprotokoll är och hur det används för att nå målet,

då ska du gå till Drottninggatan bokhandel (Drottninggatan 7)

på tisdag den 12 april kl. 19

Ett möte arrangerat av Uppsala Klimataktion och Naturskyddsföreningen.

Uppsala

Intressant?

Läs andra bloggar om klimatfrågan

Vänstern i USA, Spanien och Turkiet vid samma bord?

För oss som önskar en mer jämlik, mer jämställd och grönare värld bjuder rapporterna från presidentvalkampanjen i USA både på glädje och på sorg. Vi kan glädjas över att en radikal rörelse för social rättvisa, mot rasism och för verkliga åtgärder mot klimathotet, nu för första gången på flera decennier visat sig i USA. Naturligtvis har denna rörelse till stöd för Bernie Sanders inte kommit från ingenstans. Den har sina rötter så långt tillbaka som till 1960-talets medborgarrörelse – där Sanders var aktiv – men också de senaste årens Occupy-rörelse. En djupt liggande orsak till rörelsens framgångar är naturligtvis den fortgående ökningen av ojämlikheten i USA.

Sorg kan vi däremot känna över framgångarna för olika okunniga, hatiska och rasistiska högerpopulister även i USA. Precis som i Europa får de med sig de människor som hellre sparkar neråt än uppåt i samhället.

På 1960- och 1970-talet hade olika radikala rörelser i USA – som medborgarrättsrörelsen, Black Power-rörelsen, rörelsen mot Vietnamkriget och andra – en enorm betydelse för att sprida radikala idéer över hela världen. Inte minst skedde detta genom kulturen. Dessa rörelser bars främst upp av unga människor. På samma sätt kan den ungdomliga gräsrotsrörelsen för Bernie Sanders bli något mycket mer än bara en presidentvalskampanj – oavsett hur det går – och få en vidare betydelse såväl där som här.

Här i Europa har vi förutom framgångar för de högerextrema också sett framgångar för olika typer av nya vänsterpartier som organiserar sig och gör politik på ett delvis annorlunda sätt. Ett sådant parti som nått stora och snabba framgångar är det spanska Podemos (=”vi kan).

I Turkiet trappar nu den reaktionära regimen upp våldet mot landets kurder och angriper alltmer aggressivt  oppositionella och de demokratiska rättigheterna. Regimen har allt intresse av denna polarisering för att tränga tillbaka framgångarna för ett annat nytt vänsterparti: HDP (Folkets Demokratiska Parti).

motstånds

Om du har möjlighet att vara i Stockholm nu på fredag eller lördag så har du en unik chans att lyssna till representanter för dessa tre rörelser: kampanjen för Bernie Sanders i USA, Podemos i Spanien och HDP i Turkiet. Som organisatör står nätverket Rött Forum bildsom organiserar det som de kallar Motståndsforumfredag – lördag 18 – 19 mars på ABF-huset på Sveavägen i Stockholm.

Intressant?

Tankar efter en debatt om Nato och värdlandsavtalet

I måndags arrangerades en paneldebatt om Nato och värdlandsavtalet här i Uppsala. Jag gjorde reklam för den här på bloggen tidigare. Debattörerna var Maj-Britt Theorin (S) Lars-Gunnar Liljestrand (fib) Maria Weimer (Liberalerna) och Mike Winnerstig (forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut).

ike Winnerstig, Maria Weimer, Maj-Britt Theorin och Lars-Gunnar Liljestrand

Mike Winnerstig, Maria Weimer, Maj-Britt Theorin och Lars-Gunnar Liljestrand

Båda sidornas argumentation var väl i huvudsak bekant och förväntad. Att militären Mike Winnerstig skulle anse att ”avskräckning alltid har varit förutsättningen för fred” och att vi (Sverige) alltid skyddats (från Sovjet/Ryssland) av USA:s ”kärnvapenparaply” var ju precis vad man kunde förvänta sig. I denna mening handlar Natofrågan om något större. Det handlar om hur vi mer generellt ser på upprustning eller användande av våld som hot. Det handlar också om vilka lärdomar vi drar av historien. Jag tänker här på att upprustning och vapenskramlande militärallianser historiskt sett ofta har lett till just krig. Att försöka framställa Nato som ett fridsamt fredsprojekt får en ju att tänka på språket i Georg Orwells bok 1984.

Det som överraskade från Natosidan i debatten, var kanske att de försökte inta en sorts vänsterposition av att vara de som bryr sig om andra här i världen. Mike Winnerstig undrade t.ex. om Nejsidan tyckte att vi i Sverige skulle isolera oss, rädda vårt eget skinn och se på när grannar som vi är beroende av invaderades och skövlades i vårt närområde? En egoistisk och osolidarisk position som han tog avstånd från. Nej-sidans sätt att bemöta detta var bland annat genom att påpeka att ordet solidaritet på detta sätt höll på att få ett annat innehåll. Men hur en verklig solidaritet skulle se ut utvecklades däremot inte på annat sätt än att Lars-Gunnar Liljestrand sa att det bästa sättet att stödja andra var att försvara vår egen självständighet. Ett ganska otillräckligt argument tycker jag. Att försvara den svenska nationens självständighet (alliansfriheten)   var också en av huvudlinjerna tillsammans med motståndet mot kärnvapen och försvar av svensk säkerhet, hos både Maj-Britt Theorin och Lars-Gunnar Liljestrand.

Själv tänker jag att ett av de helt avgörande problemen med Nato är att dess mäktigaste medlem är USA. Det går inte komma ifrån vilken syn vi har på USA:s roll i världen. Om vi ser det som den ”ledande demokratin” eller som den helt dominerande supermakten. Det blir helt avgörande även i Natofrågan. Makthavarna i USA utövar en kombination av ekonomisk och militär makt som många små nationer eller rörelser för demokrati och social rättvisa har blivit utsatta för genom historien. Listan över militära ingripanden, ockupationer eller stöd till odemokratiska kuppförsök är mycket lång och smutsig.

Men borgerliga debattörer har alltid samma blinda fläck när det gäller att se vad USA gjort och gör i världen. Det är en blind fläck som ganska mycket påminner om den hos de kommunister som var anhängare till styret i Sovjetunionen. Maria Weimer (liberalerna) sa t.ex. i debatten att hon ”inte ser USA som ett problem”. Visserligen sa hon sig vara kritisk mot det som de gjorde i Vietnam eller Chile, ”men de gör mycket bra saker också”. Hon nämnde inte angreppskrigen mot Afghanistan, Irak och ingripandet mot Khadaffi i Libyen. Dessa krig har orsakat sönderslagna samhällen med ett ofattbart lidande, oerhörda flyktingkatastrofer och – trots tal om kamp mot terrorismen – bidragit till att istället göda terrorism och extrema rörelser av IS-typ. Det är denna krigiska makt, ansvarig både för otaliga övergrepp i historien och för dessa brott i nutid, som leder Nato. Det är denna makt med ekonomiska och militära muskler över hela jorden som vi ska förena oss med i säkerhetens namn. Att gentemot detta tala om att beslut inom Nato minsann fattas i konsensus, som Maria Weimar gjorde, är minst sagt naivt. Hon hade knappast bortsett från Sovjets dominerande roll inom Warzawapakten med ett liknande argument.

Att vända på perspektivet är nyttigt även när man pratar om hotbilder. Ja-sidans beskrivning av det ryska hotet bortser helt från USA:s totala militära överlägsenhet med 39 procent av världens militärutgifter år 2012. Då är inte de allierade i Nato inräknade. Över hela jorden har USA mer än 700 militärbaser utspridda. Från liberaler och Nato-anhängare hör man aldrig någon förståelse för att regimen i Ryssland, som numera – som en följd av Nato-utvidgningen – är helt inringat av USA och dessa allierade, kan känna sig på något sätt hotad eller provocerad.

Annat var det då Sovjetunionen på 1960-talet påbörjade installation av kärnvapenbaser på Kuba. Då stod vi på randen till ett kärnvapenkrig på grund av USA:s sätt att reagera på detta. Men jag tror inte att de okritiska ”USA-vännerna” någonsin kommer att kunna se någon likhet mellan dessa händelser.

De som i likhet med Winnerstig/Weimar är positiva till Nato och USA ser naturligtvis också värdlandsavtalet som en självklarhet. De sa ett flertal gånger att vi bestämmer själva genom regeringen hur vi samarbetar inom ramen för värdlandsavtalet. ”Avtalet är bara till för att rent tekniskt och juridiskt underlätta det”, sa de. För oss som inte ser Nato som ett fredsprojekt utan en militärallians tillsammans med och under ledning av den mest krigiska nationen på vår planet är det självklart att vara emot allt som underlättar varje närmande till detta krigsprojekt.

Uppsala

Intressant?

Läs andra bloggar om Nato, värdlandsavtalet, USA

Debatt om värdlandsavtalet med Nato

Militarism, upprustning eller anslutning till militärallianser motiveras alltid med ett ökat hot utifrån. Så var det när Nato bildades – vilket jag beskrivit i tidigare blogg. Idag är det samma sak när frågan om Nato åter är aktuell i Sverige. Då var hotbilden falsk men blev självuppfyllande med kapprustning och terrorbalans. Den är lika falsk idag men hotar på samma vis att återigen bli självuppfyllande.

Den svenska borgerligheten har alltid tyckt att Sverige borde vara med i den USA-ledda militäralliansen Nato. På 1950-talet ville de ju även att Sverige skulle skaffa atomvapen. Men de förlorade dessa strider och under en lång följd av år var detta otänkbart för de flesta svenskar.

Men under senare år har det påbörjats en smygande anpassning till Nato. Sverige har t.ex. stridit under befäl av Nato i Afghanistan (även om detta förnekades i början) och på svenskt territorium har ett flertal gemensamma militärövningar genomförts.

Argumenten för anslutning till Nato är också idag åter mer aggressiva än på länge. De har bemötts på ett bra sätt i den offentliga debatten bland annat av Åsa Linderborg och Jan Guillou med artiklar i AB. Hittills har också regeringen sagt nej till ett fullt medlemskap i Nato. Men det som står närmast på tur är det s.k. värdlandsavtalet. Sverige och Nato undertecknade detta redan 2014. Syftet med avtalet sägs vara ”att underlätta för Sverige att ta emot och ge militärt stöd i kristid och för att stå som värdland för Natoövningar”. Försvararna av detta avtal menar att detta är en rent teknisk fråga. Men det är svårt att hålla med om det då det bland annat stadgas i paragraf 1:20 att ett värdland ska upplåta baser till stöd för Natoledda militära aktiviteter under befäl av Natos ÖB.

För att värdlandsavtalet ska träda i kraft krävs även att riksdagen antar ett antal lagändringar och regeringen ska därför lägga fram en proposition senast den 22 mars.

Flera miljöpartistiska riksdagsledamöter har fört fram en omfattande och grundlig kritik mot värdlandsavtalet, t.ex. i en debattartikel i Aftonbladet. De tog bland annat upp frågan om kärnvapen på svenskt territorium. Trots detta har nu regeringen kommit överens om att skriva på avtalet.

Om du vill veta mer om argumenten kring Nato och värdlandsavtalet så kan du gå till en debatt här i Uppsala mellan anhängare och motståndare till Nato. Den är nu på måndag den 7 mars kl 19.00. Lokal är Drabanten (IOGT) på Bangårdsgatan 13 Uppsala. De som debatterar är:

MAJ BRITT THEORIN (S),

MARIA WEIMER (L),

LARS-GUNNAR LIlJESTRAND (FIB),

MIKEWINNERSTIG (KRIGSVETENSK.AKADEMIEN)

Skärmklipp
Uppsala

Läs andra bloggar om Nato, värdlandsavtalet

Intressant?

30 års mordutredning utan resultat – är sanningen för obekväm?

Nästa söndag – den 28 februari – är det 30 år sedan Sveriges statsminister Olof Palme mördades. För många människor sammanfaller mordet på Olof Palme med de stora förändringar som skett av det socialdemokratiska partiet och det svenska samhället sedan dess. Daniel Suhonen tar i en artikel i Expressen detta grepp på ämnet:

Mordet på Olof Palme fick enorma politiska konsekvenser och gjorde Socialdemokraterna till ett parti utan ideologisk kompass.

Gunnar Wall

Men dessutom är mordet fortfarande ouppklarat. En som i 30 års tid grävt i detta ämne är journalisten och författaren Gunnar Wall. År 1997 kom hans bok ”Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet ut”. Den belönades med Grävande Journalisters pris Guldspaden. År 2010 kom ytterligare en bok i ämnet av Wall: Mordgåtan Olof Palme. Nu är han åter aktuell med en ny bok: ”Konspiration Olof Palme: mordet, politikern och hans tysta fiender

I en intervju med Wall hos Folkrörelsearkivet i Uppsala säger han bland annat att ”berättelsen om Palmeutredningen ger ingångar till att studera hur svenska staten, olika svenska myndigheter, fungerar under press”. I sina tidigare böcker har Wall i första hand granskat själva utredningen och bristerna med den. Den här gången ger han sig mer än tidigare in på frågan om vad som kan vara sanningen om mordet. Han argumenterar för att mordet var resultatet av en konspiration och att mycket pekar på att det hade att göra med Sverige i det kalla kriget.

Den som vill veta mer om detta och Gunnar Walls bok kan komma till ett möte i Uppsala med författaren under rubriken:

30 års mordutredning utan resultat – är sanningen för obekväm?

torsdag den 25 februari kl. 18:30.

Vretgränd 18, 3 trappor

Arrangör: Vänsterpartiet i Uppsala

Uppsala

Intressant?

Läs andra bloggar om Palme, socialdemokraterna, Palmemordet, Palmeutredningen

Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket

På nyheterna ser jag hur nya illegala israeliska bosättningar ska upprättas på bekostnad av jordbruksmarken i en palestinsk by. Det påstås vara ett straff för terrordådet mot en Synagoga i Jerusalem för några dagar sedan. Den högsta statschefen i Israel stöder detta. De fattiga olivodlarna i den palestinska byn är tydligen skyldiga bara utifrån det faktum att de är palestinier. Förutom att detta strider mot rättsprinciperna i de flesta demokratier så lär det inte bidra till att lösa konflikten. Fast bosättningarna skulle säkert ha fortsatt ändå. Terrordådet är bara en förevändning. Och det tycks alltmer som om den israeliska lösningen är ett utplånande av det palestinska folket.

Nu på lördag den 29 november är det den Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket som uppmärksammas av Förenta nationerna varje år. Du kan läsa om det på FN:s hemsida. Att det just är datumet den 29 november som uppmärksammas beror på att det var den dagen 1947 som FN antog en resolution om upprättandet av en ”judisk stat” och en ”palestinsk stat” med en speciell ställning för staden Jerusalem. Men som alla vet har det ännu inte upprättats någon palestinsk stat efter detta.

palestinskt mynt från 1927 då Palestina tillhörde det brittiska kolonialväldet. Med text både på arabiska och hebreiska.

palestinskt mynt från 1927 då Palestina tillhörde det brittiska kolonialväldet.

Men det finns ett palestinskt folk, som nu är fler än åtta miljoner. Främst bor de i det palestinska territorium som ockuperas av Israel sedan 1967, men också i östra Jerusalem, i Israel, i de arabiska grannländerna, i flyktingläger och i andra delar av världen som till exempel Sverige.

Med anledning av den Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket ordnas här i Uppsala nu på lördag 29 november mellan kl. 15 – 18 en kultur- och filmfestival på Ungdomens Hus, Svartbäcksgatan 32.

Det är fritt inträde. Fika serveras och intäkterna går till projektet Ship to Gaza.

Mer information om programmet på facebook.

Uppsala

Intressant?

Läs andra bloggar om Palestina, Israel

Läs också denna lika skrämmande som intressanta rapport om utvecklingen i israel som bland annat berättar att tusentals liberala och vänsterradikala judar nu emigrerar från Israel.

%d bloggare gillar detta: