Enligt rapporterna från den senaste riksdagsdebatten så talade de flesta partiföreträdarna om oro. Att oron ökar i samhället och att de tar den på allvar. Oron handlar bland annat om våld och kriminalitet.

Så här har utvecklingen sett ut vad gäller olika typer av brott som drabbat ”enskild person” enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) :

Sambandet mellan upplevd oro för kriminalitet och faktisk ökning av brottsligheten är tydligen inte alltid så enkelt. Men utvecklingen av antalet alla typer av anmälda brott ser enligt BRÅ ut så här:

De anmälda brotten är inte samma sak som de faktiska brotten. Men själva rädslan för brott och våld kan säkert vara ett nästan lika stort problem som den faktiska förekomsten av våld. Den grupp i samhället som är mest utsatt för  brott enligt BRÅ är ensamstående med barn. Där handlar det om ”misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägerier och trakasserier.”

Naturligtvis måste kriminalitet och våld bemötas med en hel mängd av åtgärder här och nu. Men jag tycker ändå att det är viktigt att vi inte glömmer vissa grundläggande samband. Det är ju tyvärr inte så att brottsligheten är lägre i samhällen som har mycket hårda straff och över huvud taget mer repressiva möjligheter. Det betyder inte att jag är för slapphet och tycker att inget ska göras här och nu. Men det räcker inte. Det handlar i grunden om utvecklingen i hela samhället. I den fantastiska boken Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Picket från 2010 visar de på en mängd samband mellan graden av jämlikhet och olika hälsotal. De skriver där:

Ojämlikhetens inverkan på våld är till och med bättre fastställd och accepterad än de andra verkningar av ojämlikhet som vi diskuterar i vår bok. (s. 144)

Ju mer ojämlika samhällen ju mer våld helt enkelt. Att ojämlikheten ökat i Sverige är därför också en del av problembeskrivningen när det handlar om våld.

Intressant?