På Aktuellt den 30 december var det ett inslag som talade om att allt fler svenskar använder sig av det s.k. RUT-avdraget (Rengöring, Underhåll och Tvätt). Det är 412 000 personer som under 2011 har gjort skatteavdrag för hushållsnära tjänster, vilket är en ökning med 27 procent.
Därefter får vi se en ung barnpassare (en tjänst som tydligen blir allt vanligare inom RUT-avdraget) som talar om hur bra det är med RUT för att det är ett ”vitt” jobb och för att det också har blivit lättare att få jobb. Det är kanske naturligt att tänka som den unga barnpassaren ifall man inte tänker att det skulle vara möjligt med ett samhälle där alla som vill arbeta för lön också kan göra det till rimliga villkor och ”vitt”.
Av reportaget framgår att RUT-avdraget är vanligast i höginkomsttagarkommunerna. Det stämmer ju med statistik från SCB som visar att det är procentuellt vanligare bland de högre inkomstgrupperna. Höginkomsttagarna gör fler och större skatteavdrag för hushållstjänster, även om medelinkomsttagare också gör RUT-avdrag, fast till lägre belopp.
Sen intervjuas den tidigare moderaten och nationalekonomen Anne-Marie Pålsson som lanserade idén om avdrag för hushållsnära tjänster redan 1993. Pålsson får understryka tendensen i inslaget genom att nöjt säga att det tog 15 år att övertyga de folkvalda om förslaget ”men bara ett-två år att övertyga väljarna”. Tydligen anser hon att de 412 000 väljare som, när RUT-avdraget nu finns, använder sig av det, är detsamma som ”väljarna”. Här kan man ju undra om Pålsson inte räknar oss övriga.
Pålsson berättade vidare att hon i början hade kritiserats för sitt förslag även från borgerligt håll. Det är ju intressant att minnas som en illustration av samhällets högervridning.
När så Anna Hedemo avslutningsvis frågar om det inte finns en orättvisa i att det är de rikaste som har mest nytta av skatteavdraget, svarar Pålsson:
”Det är ju i och för sig korrekt, men den argumentationen gäller ju inte på andra områden. Det är ju inte någon som föreslår att man ska sluta producera Volvobilar bara för att inte alla har råd med en Volvo. Så är det ju i samhället att det finns företeelser, varor och tjänster som inte alla kan köpa.”
Dessutom tillägger hon att det kommer alla till nytta genom att fler kommer in i arbete.
Länge förnekade olika borgerliga – och tyvärr också socialdemokratiska – anhängare av RUT-avdraget, att det främst gynnade de rikaste i samhället. Men när man nu fått igenom förändringen och känner sig säkra i sadeln kan man ändra argumentationen. Många vänsterdebattörer har sedan länge visat på den orättvisa karaktären i RUT-avdraget. Och i mars 2010 gjorde även svt:s Agenda en undersökning som visade på vilka som gynnas och stack hål på den borgerliga frihetspropagandan. Då intervjuades fp:s Björklund om saken. Utan att på något sätt göra självkritik (jag tror aldrig att han gör det) svarade han då bara utan att blinka: ”Ja och det är väl ganska självklart att det är på det viset” (alltså att de rikaste gynnas mest). Pålsson gör här alltså på samma sätt och jämför det sedan dessutom med att köpa en Volvo.
Att fördelningen på en marknad beror på var och ens köpkraft vet vi alla. Skillnaden mellan höger och vänster brukar bland annat bestå i hur stora skillnader vi accepterar och i hur mycket som vi anser är rimligt att fördelas via marknader. Pålsson uttrycker ju här den vanliga moderata eller borgerliga synen att acceptera bestående eller ökande klyftor som något givet och omöjligt att påverka eller förändra. Lustigt nog låtsas ju hennes kompis finansministern som om han bryr sig om (besväras av) dessa klyftor, men det är ju en annan sak*. Om vi ser oss om i världen eller bakåt i den svenska historien så kan vi se att graden av hushållstjänster ökar med graden av klassojämlikhet. De fattiga har inget val utan måste sälja sin arbetskraft billigt där det går och de med bättre inkomster kan hålla sig med tjänare. Därför tror jag också att de ökade klyftorna i Sverige tillsammans med skattesubventionen bidrar till ökningen av dessa tjänster. Omvänt skulle också kunna gälla igen så som det gjorde när ”pigorna” och tjänstefolket försvann i Sverige.
Men nu är det ju dessutom så att tjänsten i fråga är skattesubventionerad. Att köpa en Volvo ger ju inte någon skattesubvention, så det är en ganska konstig jämförelse. Det är ju inte någon som vill förbjuda riktiga anställningar till rimliga villkor inom hushållsektorn. Däremot ifrågasätter jag och andra det rimliga i att ge skattesubventioner till detta. Det är en felaktig prioritering av skattepengar och den gynnar främst dem som redan har mest.
Denna subvention följer också ett mönster där man först skär ner på, minskar, den gemensamma skattefinansierade sektorn. Sedan privatiserar man den och inför marknadstänk inom den kvarvarande gemensamma sektorn. På detta sätt förändrar man den gemensamma sektorn från att ha varit ett verktyg för att minska klasskillnader till att främst gynna de som har mest. Det gäller såväl inom skola som inom sjukvård och åldringsvård. Det går under parollen ”ökad frihet” men handlar främst om friheten för dem som redan har, som vill komma före i kön eller välja bort andras barn.
När Pålsson till sist säger att alla gynnas av RUT eftersom det skapar fler jobb så bör det ses mot bakgrund av den enorma minskning av antalet anställda med flera hundratusen jobb inom den gemensamma sektorn som skett under en följd av år. Jämför det med de drygt 11 000 jobb som fanns i hemservicebranschen 2010 enligt arbetsgivarorganisationen Almega. Vi kan välja en annan väg. En väg som innebär att vi organiserar de arbeten som inte marknaden fixar, men som behövs, genom samhället och den gemensamma sektorn.
* Läs tidigare bloggartikel om Finansministern och de ökande klyftorna.
PEPPRAT RÖDGRÖNT 