Tankar om Durban

 

Hos den alltid intressanta tankesmedjan Cogito (bl.a. utgivare av de viktiga klimatböckerna: ”Vägen till Köpenhamn” och ”Utsläpp och rättvisa”) kan man läsa en mycket bra artikel av Rikard Warlenius: Durban misslyckande eller vändpunkt.

Häromdagen berättade jag på denna blogg att ALBA-länderna vänder sig emot de rika ländernas ”frivilliga utsläppsminskningar och att de istället försvarar Kyotoprotokollet som de vill bevara och stärka ”som det enda lagligt bindande internationella ramverket.”

Warlenius konstaterar att ”Om 13 månader, den 31 december 2012, tar Kyotoprotokollets första åtagandeperiod slut och ingen tror att en överenskommelse om en förlängning kommer att vara på plats till dess. Därmed försvinner de enda internationellt bindande löftena om utsläppsminskningar och världen går tillbaka till ett tillstånd av globalt klimatkaos.”

Han formulerar det som att ”Världens länder står i begrepp att avstå från att avvärja en global klimatkatastrof” och konstaterar attdet främst är ett misslyckande för de stora utvecklade länderna .”

Han ställer frågan: ”Kan Durbans tradition av radikal organisering tillsammans med den våg av uppror som sveper över världen bidra till att detta klimatmöte blir en vändpunkt?”

Läs hela artikeln.

intressant

COP17 i Durban – inte något att hoppas på från vår egen regering, men från de mest utsatta.

Imorgon börjar den 17:e internationella klimatkonferensen, COP17. Många människor från hela världen samlas i Durban i Sydafrika. En hel del svenskar som t.ex. den nya miljöministern Lena Ek kommer också vara där vad jag förstått. Hon har ju f.ö. uppmärksammats i ett sammanhang som inte direkt ökar hennes trovärdighet. Enligt en artikel i SvD har hon varit vice ordförande i den Brysselbaserade lobbygruppen EEF, European Energy Forum där hon fortfarande är medlem.  Enligt artikeln i SvD är EEF ”en av de mest inflytelserika lobbygrupperna, där sociala band knyts mellan politiker och industrins multinationella företag”. Det har kommenterats av flera bloggare som t.ex. Jonas Sjöstedt (med erfarenheter från både EU och Lena Ek).

Från ”vår” svenska minister finns inte mycket att hoppas på. Ett helt annat sätt att tänka och formulera sig har t.ex. den förre presidenten i Costa Rica José Maria Figueres när han pratade vid ”Climate Vulnerable Forum” i Bangladesh den 14 november. Han uppmanar där de utsatta länderna (alltså de som drabbas direkt och redan nu av Klimatkrisen) till att ockupera Durban och hänvisar också till den globala Occupyrörelsen. Lyssna till den intressanta intervjun här.

Andra som kommer närvara i Durban med ett annat perspektiv är t.ex. den internationella bonderörelsen ”Via Campesina”. I ett uttalande som jag nås av via Lennart Kjörling säger de att mer än 200 bönder, män och kvinnor från hela världen kommer vara där och representera miljoner småskaliga producenter som praktiserar jordbruk för att kyla ner vår jord. De kommer kritisera den industriella jordbruksmodellen som driver på klimatförändringarna och avslöja ”agribussines” taktik med aggressiv ”landgrabbing” (”jordstöld”).

Ytterligare ett annat perspektiv från de fattiga och utsatta länderna är det som uttrycks av  de latinamerikanska och Karibiska länderna i ALBA (Antigua, Barbuda, Cuba, Dominikanska republiken, Ecuador, Nicaragua, Saint Vincent och Grenadinerna och Venezuela). De vänder sig emot de rika ländernas ”frivilliga utsläppsminskningar” och för istället fram en fortsättning med, ett bevarande och stärkande av Kyotoprotokollet ”som det enda lagligt bindande internationella ramverket.”

intressant

Ge upp bilstaden Uppsala!

Imorgon måndag den 28 november börjar klimattoppmötet i Durban, Sydafrika.

Mellan kl. 16 – 17:30  samlas samtidigt miljörörelsens olika delar I Uppsala utanför Uppsala Konsert&Kongress vid ingången Vaksala torg bakom parollen:

Klimaträttvisa börjar här! Ge upp bilstaden Uppsala!

Arrangörerna uttrycker det som att man för att bromsa klimatförändringarna globalt måste göra satsningar för ett hållbart samhälle lokalt.
Man vill uppmärksamma att även den lokala politiken i Uppsala leder till ökade utsläpp från persontrafiken trots att kommunen har som mål att minska utsläppen.
Man vill istället se satsningar på cykelvägar och kollektivtrafik framför nya vägar och massbilism.

intressant

Lysande i Uppsalademokraten!

Det senaste numret av Uppsalademokraten innehåller bl.a. tre mycket läsvärda artiklar av tidningens politiska chefredaktör Fredrik Jansson:

Ledaren ”En arbetarrörelse värd namnet” där han inledningsvis skriver att det man ser framför sig inte är en rörelse utan något som står still och att ifall det rör sig ”så är det bitar av betong som faller till marken när fundamentet krackelerar.”

I vänsterspalten på samma sida som ledaren kritiserar han också på ett mycket bra sätt socialdemokraternas nedtoning av kravet på lagstiftning om att partiernas bidragsgivare ska redovisas öppet. Han jämför med kravet på mer insyn i Hovets ekonomi, som han tycker är bra, men konstaterar ”Kungen och hans hushållskassa i alla ära. Men det är väl viktigare att veta var de partier som styr – och vill styra – landet får sina inkomster ifrån.”

Till sist granskar han ”Det välfärdsindustriella komplexet” där det också är viktigt att följa pengarnas väg och syna banden mellan staten och kapitalet eller mer konkret hur företrädare för moderaterna personligen tjänar på bolag som Carema.

Läs!

Och om du inte redan prenumererar: gör det! Uppsalademokraten är ett måste för alla Uppsalabor som vill ta del av kritiska granskningar och radikal debatt.

intressant

Occupy och de en procenten i Sverige.

För några dagar sedan skrev jag om Occupy Uppsala som samlas här i Uppsala på Stora torget från kl. 13 varje lördag fram till och med den 17 december.

Den svenska occupyrörelsen har hämtat inspiration från USA:s Occupy Wall Street som i sin tur hämtat inspiration från den demokratiska massrörelsen på Tharir-torget i Kairo, Egypten. Rörelsen i USA vänder sig emot det finansiella vansinnet, ökande klyftor och den motbjudande girigheten hos de allra rikaste.

Men  visst finns det anledning att reagera och bli upprörd även här i Sverige.

Det finns anledning när bonusregnet över antisociala bankdirektörer aldrig verkar ta slut varken här i Sverige eller i övriga världen.

Det finns anledning när cyniska ”riskkapitalister” kan tjäna pengar på ovärdig behandling av gamla och dessutom fuska bort skatten.

Det finns anledning när det svenska Trafikverket betalar 125 miljoner kr för att bli av med företaget Balfour Beatty Rail för att de inte skött sitt jobb.

Eller, för att ta ett mindre och mer närliggande exempel, så finns det också anledning att reagera när SLU här i Uppsala sparkar en chef och han då får 1,5 miljoner kr.

Det är bilden av ett alltmer osunt samhälle där girigheten breder ut sig.

Den amerikanska rörelsen har formulerat det som att man vänder sig emot de rikaste 1 % av befolkningen som formar och bestämmer över en alltmer orättvis och vansinnig global ekonomi. Hur är det då med detta i Sverige?

En artikel på Alliansfritt Sverige från 21 november i år visar med statistik från SCB hur klyftorna har ökat än mer de senaste åren:

Det man kan se på denna bild är bl.a. att för de tio procenten med de lägsta inkomsterna har det t.o.m. gått bakåt, deras inkomster har minskat. För de tio procenten med de näst lägsta lönerna har inkomstutvecklingen i stort sett stått still sedan 2007.  För övriga har det gått uppåt. Men klyftorna har ökat och allra mest och allra tydligast har det gått uppåt för de tio procenten med de högsta inkomsterna. Och då är inte kapitalinkomster inräknade i denna statistik.

Men hur är det med vår svenska motsvarighet till de en procent rikaste?

För några år sedan (2007) undersökte forskarna Jesper Roine och Daniel Waldenström detta och kom fram till att den rikaste procenten av svenskarna då ägde ungefär 32 procent av förmögenheterna. Om man också räknade in de svenskar som bor utomlands, som t.ex. Ingvar Kamprad (IKEA), familjen Rausing (Tetra Laval) och en del andra så ägde den rikaste procenten 40% av förmögenheterna. Enligt Jesper Roine och Daniel Waldenström får man gå tillbaka till början av 1900-talet för att hitta en lika ojämn förmögenhetsfördelning.

Det finns alltså all anledning att både reagera och protestera även i Sverige. Vi ses på torget!

intressant

Nytt nummer av Effekt

Fick just senaste numret av Klimatmagasinet Effekt i brevlådan. Det är verkligen en tidning som jag vill rekommendera. Den är snygg, lättläst i positiv mening utan att vara ytlig och dessutom förvånansvärt allsidig. Hur man lyckas med att göra en tidning som är så snygg och bra och med så många varierade vinklar och lättbegripliga uppdateringar och gå runt ekonomiskt (?) är lite av en gåta för mig. Men det gläder mig mycket.

I det senaste numret kan du bland annat ta del av:

  • Vad som händer med fisken i våra hav.
  • Exempel på  samåkningens fördelar.
  • Reinfeldt inkonsekvens i uttalanden om konsumtionssamhället.
  • Om att handla utan pengar i krisens spår.
  • Matttips
  • Om Sydafrikas småbrukare och klimattoppmötet i Durban
  • Globalt klimatavtal möjligt…?
  • Funderingar kring konsumtion och köpglädje
  • Bristol: staden som ställer om
  • Anders Wijkman om torkans offer

Med mera, med mera. Mycket alltså. Skaffa, läs, prenumerera!

Intressant

Klimatkatastrofen – en minut på Rapport

Under en minut av TV1:s  Rapport måndagen den 21 november kan man höra Claes Elfsberg med sin svala röst läsa upp nyheten att:

Halten av växthusgaser i atmosfären nådde rekordnivåer i fjol och fortsätter att stiga. Det rapporterade FN:s väderbyrå WMO idag.”

Elfsberg hinner också säga att forskarna anser att detta främst beror på ökad användning av fossila bränslen, skogsskövling och ökad markanvändning.

Men det är alltså över på en minut. Bara som en glimt i nyhetsflödet. Att ökningen av halten av växthusgaser lett och leder till en uppvärmning av jordens medeltemperatur och förändrar klimatet på jorden ryms inte ens inom denna korta nyhetsnotis. Inte heller det faktum att detta ”rekord” innebär de högsta nivåerna i modern tid.

Samtidigt är det också så att detta skett trots att ekonomin saktat av.  Annars har det ju varit så att ekonomiska nedgångar (minskad tillväxt) tillfälligt lett till mindre utsläpp av växthusgaser.

Men istället för korta TV-notiser kan man  läsa WMO:s eget pressmeddelande.

Sternrapporten

En annan tyngre sak att läsa är Sternrapporten, som kom 2006. Den skrevs av den brittiske ekonomen Nicholas Stern på uppdrag av den dåvarande brittiske finansministern Gordon Brown (översatt till svenska av Naturvårdsverket).  På en stel och kylig ekonomprosa skriver man apropå åtgärder mot klimatkrisen:

Vinsterna av stränga och tidiga åtgärder överväger med marginal de ekonomiska kostnaderna av att inte agera.”

Läs gärna detta en gång till!

Men man skrev också mer konkret:

Klimatförändringarna kommer att påverka de grundläggande levnadsförhållandena för människorna världen runt – tillgång till vatten, matproduktion, hälsa och miljö. Hundratals miljoner människor kan komma att utsättas för hungersnöd, vattenbrist och översvämningar när jorden blir varmare.”

Liksom att:

Om vi inte vidtar åtgärder för att minska utsläppen, kan koncentrationen av växthusgaser i atmosfären ha fördubblats från den förindustriella nivån redan 2035, vilket med stor sannolikhet medför en global medeltemperaturökning på mer än 2 grader Celsius.”

Just denna ökning på två grader är den som så många bedömare och makthavare sett som en sorts gräns, något som vi inte bör överskrida. Nu är det ju så att även en ökning med två grader enligt många forskare kommer att få stora konsekvenser. Men nu rusar vi alltså dessutom vidare.

Och detta behandlas alltså bara som en notis värd en minut på Rapport.

Det 17:e klimattoppmötet i Durban

Om några dagar börjar det 17:e klimattoppmötet i Durban, Sydafrika.  Kan man förvänta sig att det kommer fattas kloka och djärva beslut där  för att avvärja klimatkatastrofen? Nej, det mesta tyder nog inte på det. Istället är det nog, som OCCUPY COP17 skriver att:

“…samma människor som är ansvariga för den globala finanskrisen (är) beredda att ta kontrollen över vår atmosfär, land, skogar, berg och vattenvägar. De vill institutionalisera utsläppshandeln som kommer ge miljarder dollar till en liten elit, medan de stjäl land och resurser från de många.”

Därför organiseras det protester vid sidan av och mot etablisemangets styrning av  toppmöte om klimatet. De protesterande hänvisar också som en alternativ plattform till The Peoples Agreement of Cochabamba, som antogs i Bolivia.

Kommer vi att få se något om detta på de svenska TV-nyheterna?

intressant

Omänskligt av Försäkringskassan – igen!

Den senaste tiden har vi sett skrämmande exempel på hur girighet går hand i hand med omänsklig och ovärdig behandling av gamla. Jag tänker då främst på Carema (se artikel här igår).

En institution som inte drivs varken av vinstintresse eller s.k. riskkapitalister är Försäkringskassan. Men tyvärr präglas även denna institution alltmer av oginhet och omänsklighet. Det verkar som om detta  att minska utgifter tycks stå över allt vad solidaritet och medmänsklighet heter. Tack och lov har det mötts av en del motstånd. Ett uttryck för reaktioner mot denna utveckling var t.ex. när utförsäkrade i 60 svenska städer i april i år demonstrerade inom det s.k. Påskuppropet. Bara här i Uppsala samlades 400 på Stora torget.

I gårdagens Rapport (21/11)kunde man se ett inslag (börjar 19:43) som berättar att antalet funktionshindrade som förlorar sin assistansersättning från Försäkringskassan  ökar kraftigt. År 2007 var det 57 personer som förlorade ersättningen.  År 2010 var det 269 som gjorde det. Och statistik från de tre första kvartalen i år tyder på att den ökande tendensen håller i sig.  Allt färre av de sökande bedöms numera vara funktionshindrade. Försäkringskassan avgör det genom att bedöma vad man kallar ”det grundläggande hjälpbehovet”. För att få assistans måste hjälpbehovet vara större än 20 timmar i veckan. Här har nu Försäkringskassan börjat använda sig av hårdare regler för att mäta hjälpbehovet genom begreppet ”aktiv timme”. Det verkar vara ett förslag utformat av någon som bara räknar och liksom trollar bort assistenten t.ex. då den funktionshindrade behöver göra ett toalettbesök.  Genom dessa metoder har man gjort så att alltfler människor förlorat sin rätt till assistans.

Vidrigt! Men knappast bara exempel på tillfälligheter eller dumma chefer. Mönstret går ju igen över hela linjen.  Och tänket och riktlinjerna kommer uppifrån.

Det behövs fler uppror.

intressant

Valet i Spanien: vinst för högern, bakåt för sossarna men framåt för vänstern.

Grekland och Italien styrs nu av regeringar som inte är valda direkt av folket. I Spanien vann häromdagen högern valet. Flera svenska tidningar som Svenska Dagbladet och Aftonbladet har haft rubriker om ”jordskredsseger” för högerpartiet Partido Popular i det spanska valet. En vän – och gästskribent – som f.n. befinner sig utomlands, ger en något annan bild av valresultatet i denna kommenterande artikel:

 

Som väntat vann det spanska högerpartiet PP valet till parlamentet stort och fick egen majoritet. Det ”socialdemokratiska” partiet PSOE, som under ledning av premiärministern Zapatero, suttit vid makten i 8 år, har genom att underordna sig den europeiska centralbanken och IMF och sin hårda åtstramningspolitik fullständigt förlorat all trovärdighet i den spanska befolkningens ögon. PSOE förlorade 4,3 miljoner röster jämfört med valet 2008.

Högerpartiet PP har kunnat segla på en opinionsmässig medvind som först och främst varit ett misstroende mot PSOE. Avsaknaden av egen konkret politik har fått ledande PSOE-aktivister att hävda att ”om ni verkligen sa vad ni vill genomföra så skulle inte ens era egna medlemmar rösta på er”. Trots att PP fick egen majoritet i parlamentet så var det faktiskt bara med 500.000 fler röster än 2008.

Det var i stället baskiska och katalanska nationalister och den förenade vänstern (IU) som gick framåt rejält. Det nybildade baskiska vänsterpartiet AMAIUR blev största parti i de baskiska provinserna och har tillsammans med det borgerliga nationaliterna i PNV majoritet. De katalanska nationalisterna gick från 11 till 16 mandat och blev största parti i Katalonien och förenade vänstern (IU) gick från 2 till 11 mandat. IU gick från strax under 1 miljon väljare 2008, till nästan 1,7 miljoner 2011. En liten rännil gick också till den revolutionära vänstern, Antikapitalisterna, som fick knappt 25.000 röster.

Räntorna upp och börsen ned

Uppenbart är att de stora politiska manifestationerna under sommaren och hösten i Spanien inte har fått ett direkt uttryck i valet. Men även om PP fått egen majoritet i parlamentet så visar den relativt blygsamma höjningen av röstetalet att det knappast är med någon entusiasm som väljarna valt PP. En av kommentatorerna i spanska TV:s valvaka påpekade att just detta, i kombination med att alltmer av den verkliga politiken flyttat ut från parlamentet till gatan, bäddar för att de sociala konflikterna kommer att öka. Något som den s.k. ”marknaden” verkar ha insett redan eftersom de spanska räntorna steg och aktiekurserna sjönk så fort börsen öppnade i Madrid.

Utan tvivel kommer den nya spanska högerregeringen att försöka sig på än kraftigare nedskärningar än vad Zapateros regering genomfört. Lika troligt är det att man kommer att försöka slå mot den organiserade fackföreningsrörelsen, något man redan börjat med i de regioner man kontrollerar, där man bl.a. lagt förslag om att upphäva rätten till kollektivavtal för offentliganställda.

Att högerpartiet PP nu får egen majoritet i parlamentet är naturligtvis något som försvårar kampen mot den sk ”marknadens” försök att vältra över sin kris på befolkningsmajoriteten, desto mer som PSOE, det största oppositionspartiet, talat vitt och brett om ”gemensamt ansvar”, för kapitalismens överlevnad. PSOE:s katastrofval och framgångarna för den förenade vänstern kan kanske få de fackliga organisationerna att agera mer självständigt än tidigare och göra gemensam sak med gatudemonstranterna: ”los indignados”,.  Med en arbetslöshet som är nära 25% och bara nya nedskärningar i sikte, är det många miljoner som inte har något att förlora, men mycket att vinna på att ta kamp mot nedskärningspolitiken.

Göran Kärrman

intressant

Lysande om vinstvansinnet inom vården.

Dagens artikel i Aftonbladet av Jan Guillou om de s.k. riskkapitalisternas härjningar inom vården är verkligen lysande. Han berättar bl.a. om hur Caremas grundare Peter Weiderman ”gjorde ett klipp på 212 miljoner när han sålde sin andel i bolaget, pengar som omedelbart försvann till skattesmitarparadiset på ­Cypern

Mer detaljer om det klippet kan du f.ö. läsa här.

Guillou ställer också den högst rimliga frågan till de politiker som drivit igenom denna ordning: ”Trodde de att det fanns snälla, humanistiskt ömhjärtade och ansvarsfulla riskkapitalister? Det ­vore som att släppa in några rävar i en hönsgård och tro att rävarna av pur tacksamhet genast skulle upp­höra att vara rävar.”

Läs artikeln!

En annan bra artikel i detta ämne ”Spelad moderat förvåning”, skriven av Martin Klepke kan man hitta i LO-tidningen.

intressant

%d bloggare gillar detta: