Hos den alltid intressanta tankesmedjan Cogito (bl.a. utgivare av de viktiga klimatböckerna: ”Vägen till Köpenhamn” och ”Utsläpp och rättvisa”) kan man läsa en mycket bra artikel av Rikard Warlenius: Durban misslyckande eller vändpunkt.
Häromdagen berättade jag på denna blogg att ALBA-länderna vänder sig emot de rika ländernas ”frivilliga utsläppsminskningar” och att de istället försvarar Kyotoprotokollet som de vill bevara och stärka ”som det enda lagligt bindande internationella ramverket.”
Warlenius konstaterar att ”Om 13 månader, den 31 december 2012, tar Kyotoprotokollets första åtagandeperiod slut och ingen tror att en överenskommelse om en förlängning kommer att vara på plats till dess. Därmed försvinner de enda internationellt bindande löftena om utsläppsminskningar och världen går tillbaka till ett tillstånd av globalt klimatkaos.”
Han formulerar det som att ”Världens länder står i begrepp att avstå från att avvärja en global klimatkatastrof” och konstaterar att ”det främst är ett misslyckande för de stora utvecklade länderna .”
Han ställer frågan: ”Kan Durbans tradition av radikal organisering tillsammans med den våg av uppror som sveper över världen bidra till att detta klimatmöte blir en vändpunkt?”
PEPPRAT RÖDGRÖNT 