Imorgon börjar den 17:e internationella klimatkonferensen, COP17. Många människor från hela världen samlas i Durban i Sydafrika. En hel del svenskar som t.ex. den nya miljöministern Lena Ek kommer också vara där vad jag förstått. Hon har ju f.ö. uppmärksammats i ett sammanhang som inte direkt ökar hennes trovärdighet. Enligt en artikel i SvD har hon varit vice ordförande i den Brysselbaserade lobbygruppen EEF, European Energy Forum där hon fortfarande är medlem. Enligt artikeln i SvD är EEF ”en av de mest inflytelserika lobbygrupperna, där sociala band knyts mellan politiker och industrins multinationella företag”. Det har kommenterats av flera bloggare som t.ex. Jonas Sjöstedt (med erfarenheter från både EU och Lena Ek).
Från ”vår” svenska minister finns inte mycket att hoppas på. Ett helt annat sätt att tänka och formulera sig har t.ex. den förre presidenten i Costa Rica José Maria Figueres när han pratade vid ”Climate Vulnerable Forum” i Bangladesh den 14 november. Han uppmanar där de utsatta länderna (alltså de som drabbas direkt och redan nu av Klimatkrisen) till att ockupera Durban och hänvisar också till den globala Occupyrörelsen. Lyssna till den intressanta intervjun här.
Andra som kommer närvara i Durban med ett annat perspektiv är t.ex. den internationella bonderörelsen ”Via Campesina”. I ett uttalande som jag nås av via Lennart Kjörling säger de att mer än 200 bönder, män och kvinnor från hela världen kommer vara där och representera miljoner småskaliga producenter som praktiserar jordbruk för att kyla ner vår jord. De kommer kritisera den industriella jordbruksmodellen som driver på klimatförändringarna och avslöja ”agribussines” taktik med aggressiv ”landgrabbing” (”jordstöld”).
Ytterligare ett annat perspektiv från de fattiga och utsatta länderna är det som uttrycks av de latinamerikanska och Karibiska länderna i ALBA (Antigua, Barbuda, Cuba, Dominikanska republiken, Ecuador, Nicaragua, Saint Vincent och Grenadinerna och Venezuela). De vänder sig emot de rika ländernas ”frivilliga utsläppsminskningar” och för istället fram en fortsättning med, ett bevarande och stärkande av Kyotoprotokollet ”som det enda lagligt bindande internationella ramverket.”