Den senaste tiden har vi sett skrämmande exempel på hur girighet går hand i hand med omänsklig och ovärdig behandling av gamla. Jag tänker då främst på Carema (se artikel här igår).
En institution som inte drivs varken av vinstintresse eller s.k. riskkapitalister är Försäkringskassan. Men tyvärr präglas även denna institution alltmer av oginhet och omänsklighet. Det verkar som om detta att minska utgifter tycks stå över allt vad solidaritet och medmänsklighet heter. Tack och lov har det mötts av en del motstånd. Ett uttryck för reaktioner mot denna utveckling var t.ex. när utförsäkrade i 60 svenska städer i april i år demonstrerade inom det s.k. Påskuppropet. Bara här i Uppsala samlades 400 på Stora torget.
I gårdagens Rapport (21/11)kunde man se ett inslag (börjar 19:43) som berättar att antalet funktionshindrade som förlorar sin assistansersättning från Försäkringskassan ökar kraftigt. År 2007 var det 57 personer som förlorade ersättningen. År 2010 var det 269 som gjorde det. Och statistik från de tre första kvartalen i år tyder på att den ökande tendensen håller i sig. Allt färre av de sökande bedöms numera vara funktionshindrade. Försäkringskassan avgör det genom att bedöma vad man kallar ”det grundläggande hjälpbehovet”. För att få assistans måste hjälpbehovet vara större än 20 timmar i veckan. Här har nu Försäkringskassan börjat använda sig av hårdare regler för att mäta hjälpbehovet genom begreppet ”aktiv timme”. Det verkar vara ett förslag utformat av någon som bara räknar och liksom trollar bort assistenten t.ex. då den funktionshindrade behöver göra ett toalettbesök. Genom dessa metoder har man gjort så att alltfler människor förlorat sin rätt till assistans.
Vidrigt! Men knappast bara exempel på tillfälligheter eller dumma chefer. Mönstret går ju igen över hela linjen. Och tänket och riktlinjerna kommer uppifrån.
Det behövs fler uppror.