Innan den allmänna rösträttens införande i Sverige för snart 100 år sedan hade de rika i stort sett oinskränkt makt i samhället. 1866 avskaffades den gamla ståndsriksdagen från 1400-talet. Men även efter detta var rösträtten även formellt beroende av inkomst, genom den graderade röstskalan i kommunalvalen, bolagens rösträtt och en nedre gräns för inkomst eller förmögenhet för att över huvud taget få rösta.
Genom arbetarrörelsens kamp tillsammans med liberalerna – men mot föregångarna till nutidens moderater – utvidgades demokratin och vi fick allmän rösträtt.
Detta tillsammans med utvecklingen av välfärdsstaten var viktiga steg både för demokratin och för jämlikheten. Men som vi vet så stannar demokratins inflytande oftast utanför bolagsrummen. Och när det gäller jämlikheten eller den möjlighet att räta på ryggen som välfärdsstaten bidrog till så har utvecklingen gått bakåt de senaste decennierna. Därför har vänstern inom arbetarrörelsen fortsatt kämpa för att vidareutveckla demokratin till att även gälla arbetsplatserna och makten över ekonomin.
Men hur skulle det se ut idag ifall vi backade bakåt ytterligare 100 år så att bara de rika fick rösta? En delvis förvånande inblick i detta kan man få genom en undersökning som genomförts i tidningen Connoisseur och som återges i Veckans Affärer i veckan.
Tidningen Connoisseur är en ganska exklusiv för att inte säga exkluderande tidning. Den distribueras gratis (!) till alla svenskar med en deklarerad nettoförmögenhet om minst 5 miljoner kronor, alternativt en deklarerad bruttoinkomst på minst 1,2 miljoner kronor. Men alltså inte till oss andra. Gruppen som nås av tidningen är naturligtvis inte så stor. År 2012 var det enligt DN 48.000 personer som deklarerade(!) för mer än en miljon i inkomst. Med tanke på viljan att betala skatten inom den här gruppen så bör vi utgå från att de verkliga tillgångarna är betydligt större, men det är en annan berättelse. Enligt SCB var 83 procent inom gruppen män, mer än hälften bodde i Stockholm och 10,6 procent i den segregerade förorten Danderyd.
I alla fall är det så att de flesta inom denna grupp nås av tidningen Connoiseur. Enligt deras hemsida (Kolla in den om du vill öka din förståelse av den svenska överklassen)så har ”En mottagare av Connoisseur i genomsnitt en inkomst på 2 438 869 kronor.” Och ”Förutom att vara landets köpstarkaste konsumenter är läsarna också tunga beslutsfattare eller beslutspåverkare i näringslivet. Mer än 80 % av läsarna har en chefsbefattning eller äger ett eller flera bolag.” Eller som man också skriver:
”Alla kan inte köpa vad som helst – Connoisseurs läsare kan.”
Och tidningen hade alltså frågat sina läsare om deras partisympatier. Resultatet som återges i Veckans Affärer den 28 mars är ganska intressant. Så här skulle miljonärerna rösta i ordning efter stödet:
Moderaterna 71 %
Miljöpartiet 12 %
Folkpartiet 7,4 %
Sverigedemokraterna 5,7 %
Kristdemokraterna 4,8 %
Socialdemokraterna 2,5 % /
Centerpartiet 1,8 %
Vänsterpartiet 0,9 %
Att moderaterna får de allra flesta rösterna förvånar väl ingen. Men att Miljöpartiet kommer tvåa är kanske lite mer förvånande?
Någon som vill dra några slutsatser?
Själv tänker jag på en paroll från Ung Vänster för ett antal år sedan som om jag minns den rätt var så här:
Det som är bra för överklassen är dåligt för dig!
Intressant?
Bloggat: Svensson
Läs andra bloggar om demokratin
Kommunikationschefen Ann-Kristin From sa i UNT:
PEPPRAT RÖDGRÖNT 