När ondska och dumhet väller fram

Att kommentera den politiska utvecklingen i vårt land känns just nu svårare än på länge. Inte för att det fattas saker att reagera över utan snarare tvärtom. Det känns som om vi översköljs av dumhet, ondska, falskhet och ”dålig vandel” (se föregående blogginlägg) i en så strid ström att det knappt finns tid att hämta andan.

Vi kan se det på kommunnivå som till exempel i Sölvesborg eller Norrtälje.

I Sölvesborg valde moderaterna att avsluta sitt samarbete med SD. Det innebar att SD förlorade makten i kommunen och många drog säkert en lättnadens suck. Men genast mobiliserade SD:s stormtrupper mot moderaternas gruppledare i Sölvesborg genom telefonsamtal, mejl och angrepp på sociala medier. Det ledde till att hon fick ”hålla sig hemma med stresspåslag”. Att må dåligt på grund av kränkande och grova verbala påhopp är inte konstigt. Dessutom är det ju så att de verbala mobbarna också triggar dem som inte tvekar att använda fysiska medel. I somras avslöjade nazisten Theodor Engström (som mördade Ing-Marie Wieselgren) att han haft ett ”högre mål”, nämligen att mörda C-ledaren Annie Lööf. Sambandet mellan detta och den kampanj som bedrivits av SD:s kommunikationsenhet via progandakanalen Riks går inte att bortse från. Kanalen har gjort mer än 120 klipp om Annie Lööf där hon attackerats, hånats och förlöjligats. I det våldsamma språkets förlängning finns alltid från dessa grupper hotet om rent fysiskt våld.

Vi bör även notera hur partiledaren Åkesson kommenterade det som hände i Sölvesborg:

Många är, med all rätt, förbannade, och självklart har var och en rätt att – inom lagens och anständighetens ramar – ge uttryck för det. Det ingår i det politiska uppdraget att tåla tuff kritik.”

Man kan inte direkt säga att han tyglar sina stormtrupper….

I Norrtälje kommun samarbetar däremot moderaterna med SD. Där ska kommunen nu efter valet styras av M, SD, L och KD. Genast såg man då till att räkna om beräkningsgrunderna för kommunstyrelse-ordförandens lön. Tidigare hade den beräknats som 60 procent av en statsrådslön. Nu skulle det istället vara 60 procent av statsministerns lön. Kommunstyrelsen ordförande Bino Drummond skulle därmed öka sin lön med 23 000. Det blev tack och lov en hel del ståhej om detta i medierna. Inte minst kanske på grund av den 27 sekunder långa tysta tankeperiod som Staffan Tjörnhammar, kommunstyrelsens vice ordförande tog i TV. Det var efter frågan om det inte fanns andra grupper som kunde förtjäna dessa pengar. Hans svar att de ”måste prioritera” kändes nog för de flesta och med tanke på ”eftertanken” inte så övertygande. Men efter stormen i medierna har nu Drummond meddelat att han backar från beslutet om sin lönehöjning. Han säger nu att beslutet ”gick för fort”. Men hade han tyckt det ifall det inte blivit en ”storm” kring beslutet? Det betvivlar jag.

Eftertanke?

Vi ska inte heller glömma att SD som nu sitter i styret i Norrtälje var med på detta beslut. Det kanske inte rimmar så bra med formuleringarna i deras lokala valmanifest om att ”minska kostnaderna för politiken” eller att ”förbättra kommunikationen med kommuninvånarna innan beslut fattas”. Bryr sig deras väljare om detta?

På riksnivå

På riksnivå har regeringen och dess Tidö-avtal mötts av kritik från många håll. En organisation som riktat kritik mot Tidö-avtalet från perspektivet mänskliga rättigheter är Civil Rights Defenders. Organisationen hette tidigare Helsingforskommittén och arbetar på fyra kontinenter med att bevaka mänskliga rättigheter. Det är en organisation som uppbär statsunderstöd. CRD har tidigare krockat med SD:s Björn Söder då man kritiserade regimen Orban i Ungern. Det borde man inte ha gjort enligt Söder då man har statsbidrag för sin verksamhet. Nu när CRD även kritiserar Tidö-avtalet från samma utgångspunkter återkommer samma synpunkter från Söder och partistyrelsekollegan Kinnunen. De borde inte ha statsbidrag menar de. Åkesson som alltid är lite mer slipad än sina kollegor sa i riksdagen om detta att han inte förstod varför staten ska skicka pengar till ”olika vänsterliberala organisationer” för att upprätthålla vårt demokratiska system. Han instämmer alltså också i kollegornas åsikter. Politiken ska inte granskas av några som får bidrag för sin verksamhet.

Även Naturskyddsföreningen har kritiserat Tidö-avtalet. Det ”kommer inte ens i närheten av att leverera på miljö- och klimatområdet”, skrev organisationen bland annat i sin granskning. Då dröjde det inte länge innan Naturskyddsföreningen fick ett mejl från SD:s kansli där man ville få reda på vilka privatpersoner som gett pengar till organisationen. I detta fall är det inte lika tydligt vad SD är ute efter. Men sambandet mellan kritik av SD och granskande av bidrag finns även här.

Högerstyret och vad som väntar

Det här var bara fyra exempel. Men de visar, tror jag, på en del av det som vi har framför oss.

Angreppen på allt som står i deras väg från SD:s politiker, stormtrupper av ”nätkrigare” och våldsverkare kommer inte att avta. Liberalerna har inte tämjt dem utan istället gett dem ännu större självförtroende och makthunger.

Angreppen kommer ske både mot misshagliga individer och mot institutioner, organisationer eller medier som på olika sätt får stöd av samhället. Angreppen kommer ske både via politiken och med hjälp av stormtrupperna. Vi som vill skydda den form av demokrati som vi uppnått måste gå samman med en mängd olika grupper i försvar av olika organisationer, institutioner och medier.

En viktig fråga blir om SD kommer kunna fortsätta att spela rollen som folklig underdog. Kommer fler människor se att de både luras och ljuger eller att de inte alls är ovilliga att roffa åt sig av skattepengar för egen del? Kommer fler se att de inte alls skyddar fattiga pensionärer, sjukskrivna eller arbetslösa? Att de inte ens infriar sina klimatfientliga löften om enorma sänkningar av bensin- och dieselpriserna kanske gör en och annan besviken. Men att omvandla den besvikelsen till något vettigt är däremot svårt. Oavsett det så måste vi avslöja dem på alla områden där vi kan. Och exemplen kommer att bli fler och fler.

Tidölagets avtal, ministrar och vandel

Så har då de fyra högerpartierna förhandlat färdigt. Det blev ett avtal på 62 sidor som kallas ”Tidöavtalet: Överenskommelse för Sverige”. Även regeringsbildningen är klar, med tre partier i regeringen och ett som kommer styra ifrån kulisserna.

En av flera saker som redan uppmärksammats i Tidöavtalet är återkomsten av det gamla ordet ”vandel”. Ordet betyder ungefär uppförande/levnadssätt och handlar om moralisk bedömning. Bedömningen av vandel handlar i avtalet om gruppen ”utlänningar” som det något oprecist uttrycks. Så här står det i avtalet:

En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel*. (s. 37)

Vandeln hos SD och de nya ministrarna

Innan jag går in på detta och ett annat stycke i Tidöavtalet så kan jag inte låta bli att fundera över hur det är med vandeln bland dem som beslutat om detta avtal. Att höra det kraftigt kriminellt belastade SD tala om bristande vandel känns magstarkt.

Men även vandeln hos dem som nu blir ministrar från M, KD och L finns anledning att fundera över.

Hur är det till exempel med vandeln hos själva statsministern? Jag tycker nog att vi fått höra om en hel del som inte kan betraktas som ett bra och moraliskt uppförande. Bland liken i garderoben finns till exempel den centralt placerade lägenhet som han tillskansade sig då han var socialborgarråd i Stockholm. I denna lilla film från Utbildningsradion får vi reda på lite om det liksom Kristerssons minst sagt fega och ohederliga sätt att förhålla sig till frågor om denna affär. Om andra av statsministerns ”affärer” kan du läsa här.

Men ännu värre är det väl med hans löfte till förintelseöverlevanden Hédi Fried. Vid förra valet åkte Ulf Kristersson hem till Hédi Fried och lät sig fotograferas när han tog henne i hand. Fried berättade för DN att Kristersson ”bedyrade att han aldrig, aldrig kommer gå med på något samröre med SD. Han lät mycket övertygande”. Vi vet hur mycket det löftet var värt. Att bryta allvarliga löften är väl också ett uttryck för ”bristande vandel”?

Vice statsminister och energi- och näringsminister blir Ebba Busch. Hon har erkänt och dömts för brottet grovt förtal. Det var inte när hon i en TV-debatt för två år sedan sa att regeringen med berått mod släppt lös coronaviruset i Sverige. Nej, det var i samband med en husaffär med en äldre man i Uppsala. Att bli dömd för brott är väl ett tecken på bristande vandel. Men ännu värre var väl att hon direkt sa att hon var oskyldig och att hon erkände bara för att slippa en ”uppslitande rättegång”….

Gunnar Strömmer, som varit moderaternas partisekreterare, ska nu bli justitieminister. För en person som ska styra över rättsväsendet borde väl vandeln när det gäller att följa gällande lagar vara extra prickfri. Ändå vet vi att det inte var längesedan som TV4:s Kalla fakta avslöjade att Strömmer inte tvekade att bryta mot lagen som reglerar bidrag till politiska partier. När han blev avslöjad sa han att det hade varit fel att fuska. Men hade han sagt det ifall han inte blivit avslöjad? Tveksam vandel även där alltså.

Ny skolminister ska Lotta Edholm bli. Hon var tidigare skolborgarråd i Stockholm. När hon slutade med det så gjorde hon som många andra politiker i Sverige nuförtiden. Hon gick direkt till ett jobb i den privata skolkoncernen Tellusgruppen, där hon också äger aktier. Redan detta att utnyttja sina kunskaper som politiker för vidare karriär inom en sektor som hennes politik har gynnat, tycker jag att det går att ha synpunkter på. Men än värre blir det när hon nu går tillbaka till politiken. En pikant detalj är att när det meddelades att Edholm skulle bli skolminister så steg aktievärdet kraftigt. Edholms aktier som på morgonen var värda 93 000 steg redan kl. 13 till 105 000. Här kan man verkligen snacka om ”särintressen”.

Lotta Edholm säger att hon nu ska sälja aktierna, men har enligt Expressen inte preciserat exakt när det ska ske. Enligt DN kunde hon inte göra det ”innan marknaden fick veta”. Visst finns det en del naturliga funderingar kring vandel även här?

Tobias Billström ska bli utrikesminister. När det gäller ”bristande vandel” så minns jag bara att han underlåtit att betala TV-avgift. Det kom fram i samband med att han utnämndes till migrationsminister den 6 oktober 2006. Däremot har han under åren skapat rubriker flera gånger med minst sagt tveksamma uttalanden. Han börjar direkt i den stilen när han säger till Aftonbladet att ”Turkiet är en demokrati där regeringen utsetts i fria val”. Detta visar antingen en stor okunskap om läget för demokratin i Turkiet eller en mycket inskränkt syn på vad som menas med demokrati. Han borde t.ex. läsa en rapport från Regeringskansliet från förra året. Förvisso har val hållits. Men då andra partier förtrycks och förbjuds att verka kan valen knappast kallas fria. Billströms uttalande ger en försmak av vad som kommer att komma, nämligen en ännu mer principlös inställning för att blidka Turkiet och komma in i Nato.

Det finns mer och det finns fler, men jag stannar här. Tror min poäng gått fram.

Formuleringar i Tidöavtalet

Det blir säkert anledning att återkomma till detta avtal och framförallt dess tillämpningar och konsekvenser. Det är ett avtal som har en skarp högerkaraktär när det gäller välfärd, sociala klyftor, gynnande av de rikaste och en stor nedmontering av arbetet för klimatomställning och skydd av miljön. Slagriktningen är också övertydlig och direkt ondsint. Avtalet slår mot ”de andra”, flyktingar och ”utlänningar”. Det sparkar neråt.

Jag ska här bara ta upp två stycken för att visa det senare.

Om asylsökandes rättigheter och villkor står det bland annat:

En utredning ska genom en genomlysning av svensk rätt i förhållande till EU-rätten ta fram förslag till författningsändringar och andra åtgärder som syftar till att så långt det är rättsligt möjligt begränsa asylsökandes rättigheter.

Även materiella mottagningsvillkor ska villkoras eller begränsas i den mån det är möjligt enligt EU-rätten utan att entydigt försvåra möjligheten till integration .   (s. 34)

Så långt det är ”rättsligt möjligt” ska alltså rättigheterna för den som flyr och söker asyl begränsas. De preciserar inte hur långt de vill inskränka rättigheterna. Bara EU-rätten tycks hindra dem. Att det är SD:s människosyn som lyser igenom här är självklart. Men hur kan någon som kallar sig liberal ansluta till sådana onda tankar? Man kan också undra vad ordet ”entydigt” står för i stycket. Hur ska det tolkas vad som är uppenbara hinder för integration?

Stycket om vandel för alla de olika sorters människor som av olika anledningar befinner sig i Sverige utan att vara medborgare, de som kallas utlänningar, lyder så här:

Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svenska gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel. Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.   (s. 37)

Här finns många saker att undra över, till exempel vad som menas med ”grundläggande svenska värderingar”, hur ”respekt ska uppvisas”, vad ”bristande regelefterlevnad” (alltså inte att bara följa lag) är för något, vilka miljöer det är som hotar eller vad som menas med ”otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet”?

Att betrakta människor som befinner sig i prostitution eller misshandel som exempel på dålig vandel är att förflytta oss tillbaka till synsätt som vi borde ha lämnat för länge sedan. Det är ju bland annat för att synsättet förändrats som det numera i Sverige är torskarna som döms och inte de prostituerade.

____________________________________________________________________________________________________________

*Du kanske liksom jag tänker att det borde stå ”för” istället för ”av”? Alltså att en person utvisas för ”bristande vandel”, inte av ….

Eller är det så att de menar att det är människor som ”är av dålig vandel”? Det blir kanske egentligen mer i SD:s stil. Det är då inte själva handlingen som uttrycker dålig vandel utan personen i sig själv är av dålig vandel som av en sorts ”medfödd essens”.

Stycket är i alla fall korrekt återgivet och eventuella problem med det språkliga är ett problem helt underordnat innehållet i texten.

Rädda journalister på SVT?

Har du hört högerdebattörer på TV angripa vänstern, till exempel för att vara ”odemokratisk”, ”kommunistisk”, ”diktaturanhängare” eller liknande? Har det skett även då ingen representant för vänstern varit närvarande i studion? Det tror jag nog att du har.

Men har du då samtidigt hört programledaren säga att ”vänstern håller nog inte med” eller ”vänstern är ju inte här och kan försvara sig”? Nej, det tror jag inte. Jag kan i alla fall inte minnas att jag någonsin hört någonting sådant.

Men med SD är det något som har hänt och blivit alltmer frekvent ju mer partiet växt. Om du inte redan noterat detta så var uppmärksam i fortsättningen och jag är säker att du kommer se mönstret. Programledare och journalister på vår public service-TV har börjat inta en alltmer hukande och försiktig attityd. Som häromkvällen under en debatt mellan Helle Klein och Vidar Andersson då programledaren avbryter genom att säga: ”…SD ser sig nog inte som anti-fackliga…haha…”

Varför en programledare känner att den behöver påpeka att SD inte håller med och korrigera en debattör är något att fundera över. Varför får inte ett yttrande (i detta fall från Helle Klein) bara stå för debattören utan någon sorts hastig recension eller korrigering från journalisten?

Så varför denna nya stil?

Jag undrar om det har att göra med att allt fler journalister är rädda för hat, hot och angrepp. Angrepp som kommer från de grupper inom och runt SD som ägnar sig åt detta på nätet eller rent fysiskt.

Reportrar utan gränser har visat att fler svenska journalister utsattes för hot och hat under förra året. Samtidigt visar en undersökning att 40 procent av de svenska journalisterna ägnar sig åt självcensur på sociala medier. Och på frågan: ”Finns det några särskilda frågor som lockar fram trollen?” svarar Erik Halkjaer (som är ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige”: ”Det är ju främst flykting- och migrationsfrågorna”.  Alltså de frågor som är SD:s huvudfrågor. 

Vi ser för övrigt en liknande utveckling i övriga Europa enligt Erik Halkjaer:

Den holländska journalisten Peter de Vries och den grekiska journalisten Giorgos Karaivaz sköts ihjäl förra året i samband med att de grävde i olika korruptionshärvor. Våld och attacker på journalister har tidigare främst varit ett problem i Italien där många journalister numer lever med skyddad identitet, men problemet har spritts till flera länder.

Tidningen Expressen har visat på hur hoten mot deras journalister ser ut. Hatet och hoten domineras av rasistiska och kvinnofientliga angrepp.

I en undersökning från Lunds Universitet konstateras också att ”För att undvika påhopp anpassar eller avstår en del från att rapportera om ämnesområdena migration, diskriminering, kriminalitet och jämställdhet, som upplevs generera mest hot och hat”. 

Men kanske är journalister på Public Service också helt enkelt rädda för att förlora sitt jobb ifall SD och den övriga högern får mer makt. Enligt Reportrar utan gränser har man kunnat observera ”att den politiska kontrollen av journalister och av public service-bolagen skruvades åt i flera länder”. Det hotet finns nu även i Sverige och den journalistiska inställsamheten på SVT/SR har kanske sin grund även i detta hot?

PS: läs även denna artikel om hot mot journalister i Magasinet Para§raf.

Oljan, bankerna och klimatkampen.

Vi vet vad som behövs om vi ska klara klimatomställningen. Allt det fossila måste stanna under jorden. Enligt det internationella energirådet (IEA) måste all ny utvinning av olja, gas och kol upphöra för att begränsa den globala uppvärmningen i enlighet med Parisavtalets 1,5-gradersmål. 

Ingenstans på jorden går klimatförändringarna snabbare än i Arktis. Men samtidigt som isarna smälter pågår en intensiv jakt efter ännu mer olja och gas just i detta område.

De svenska storbankerna är medskyldiga till denna utveckling. I Aftonbladet och på Supermiljöbloggen har vi kunnat läsa om detta. En granskning gjord av Fair Finance Guide, Naturskyddsföreningen och Greenpeace visar att SEB, Nordea och Swedbank under en tvåårsperiod lagt 43 miljarder kronor på att finansiera bolag som letar nya olje- och gasfyndigheter i norska delen av Arktis. Bankerna har bland annat finansierat Aker BP:s, Lundin Energys och Equinors sökande efter fyndigheter i området Wisting, kallat ”Norges lilla regnskog”. Av storbankerna har SEB gett mest stöd, drygt 22 miljarder kronor. Liksom många företag nuförtiden så är ledningen för banken SEB inte omedveten varken om problemen med klimatkrisen eller om vilken bild av företaget som det är viktigt att ge. Därför står det i SEB:s årsredovisning att: ”som finansiell institution spelar vi en viktig roll, både i att omfördela kapitalströmmar och genom att vara en engagerad samarbetspartner som driver på omställning och förändring” och vill därför vara ”en ledande katalysator i omställningen till ett hållbart samhälle”.

Men i den mån banken nu har denna strävan så krockar den mot en mycket starkare drivkraft för ett företag av SEB:s typ i den typ av samhälle som vi har. Det handlar om det här med att få “en konkurrenskraftig avkastning på kapitalet”, en formulering som också finns med i SEB:s årsredovisning.

Finansiella institutioner som banker spelar en viktig roll för att som –  SEB själva uttrycker det – ”omfördela kapitalströmmar”. De har alltså en mycket stor makt i samhället. Kampen för en rättvis klimatomställning krockar med denna ekonomiska makt som styrs av en logik om kortsiktig vinst oavsett samhällsekonomiska förluster.

Detta är ett övertydligt exempel på hur kampen för klimatomställning i sin förlängning också måste vara – tvingas att vara – en kamp mot detta ekonomiska system. En demokratisk kontroll och styrning över bankväsendet är här en mycket viktig del.

%d bloggare gillar detta: