Den svenska staten håller sig med något som kallas överskottsmål eller saldomål. Det är ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande som säger att inkomster minus utgifter i genomsnitt ska uppgå till 1 procent av BNP.
Det har funnits kritik mot detta både inom borgerligheten, från vänster och från olika ekonomer. Det verkar som om den kritiken håller på att öka.
Jag tycker att det verkar ligga mycket i kritiken mot att spara i ladorna i den nuvarande ekonomiska situationen. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson tog upp kritiken i sitt 1 maj-tal. Han tyckte att vi borde ”pausa” överskottsmålet och satsa 70 miljarder på offensiva satsningar mot arbetslösheten. Det tycker jag låter vettigt och mer som en åtminstone socialdemokratisk politik än Löfven som mer tycks hoppas på marknaden än på politiken.
Men från en vänsterposition tycker jag inte att frågan om att låna eller inte låna, eller frågan om tekniken kring budgetbalans kan vara det viktigaste. Istället måste frågan om fördelningen av inkomsterna och en annan och mer rättvis skattepolitik som drar in mer pengar till staten och leder till omfördelning vara det avgörande.
Till den ökande skaran av kritiker mot den gemensamma synen i denna fråga hos Borg och Löfven sällade sig i veckan SE-bankens chefsekonom Klas Eklund, med en artikel i FOKUS. Eklund, som tidigare varit chef för Borg då han jobbade på SE-banken som ekonomisk analytiker, passar även på att kritisera Borg för hans frisyr:
För övrigt anser jag att Anders Borg bör klippa sig. Ju närmare han kommer 50 desto mer malplacerad blir hästsvansen. Vi vill väl inte att vår finansminister ska se ut som en övervintrad strandraggare?
En kommentar som nog riskerar att få mer spridning än själva sakkritiken.
Tidigare har jag bara sett en liknande men mer politisk kritik av Borg och hans fläta. Det var på Jinges bilderblogg:
”Anders Borg försöker dölja sin växande flint med en fläta, omsorgsfullt lagd över flinten, flätan är inte ett uttryck för någon slags rebellisk attityd, den är bara ett försök att dölja att han inte är en ungdom längre, samma metod som han tillämpar när det gäller landets ekonomi.”
Den kristna biståndsorganisationen Diakonia har startat ett bra upprop som jag gärna vill vara med om att sprida. Man uppmärksammar det faktum att Sverige brutit sitt löfte om att kompensera de fattiga länderna för de klimatskador som Sveriges utsläpp av växthusgaser bidrar till. Så här skriver man:
PEPPRAT RÖDGRÖNT 