”Näringslivsföreträdare” är ett konstigt ord som inte syftar på dem som jobbar i näringslivet utan dem som äger och styr det. Det används frekvent när dessa höga herrar och någon dam hojtar till. I veckan har vi hört dem skrika i högan sky om en utredning som ska undersöka möjligheterna att minska vinstuttagen ur välfärden. Utredningen ska alltså inte syfta till att undersöka hur vi kan avskaffa vinster i välfärden utan bara hur vi kan minska dem. Men det var ändå för mycket för dessa höjdare. Tillsammans med borgerliga politiker har de skrikit om Nordkorea (!), statssocialism (!) och annat trams.

Samma snöda vinstintresse lyser igenom i den artikel av ”31 svenska näringslivsföreträdare” som publicerats i SvD. Eftersom sossarna fortsätter att mumla om vapenaffärerna med Saudiarabien så vill de nu ingripa eftersom, som de skriver, det ”vore att äventyra Sveriges rykte som handels- och samarbetspartner”. Med tung chefsröst skriver de:

Vi förväntar oss därför att regeringen hanterar frågan om Sveriges fortsatta samarbetsavtal med Saudiarabien med hänsyn till Sveriges och svenskt näringslivs långsiktiga internationella trovärdighet.

Notera orden: ”förväntar oss”. Här talar maktens människor.

Dessutom har dessa maktmänniskor mage att försöka smycka sin krämarmentalitet med tal om utvecklande av demokrati:

..handelsutbyte är ett betydelsefullt verktyg för att främja utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati.

Det var knappast handeln som knäckte apartheidregimen.

Artikeln har bemötts av flera skribenter som t.ex. Göran Greider, Karin Annebäck eller Hans Linde på bra sätt. Jag har inget att tillägga till dem. Men man kan undra och hoppas att historien kommer döma dessa 31 direktörer på samma sätt som skammen vilar över den gamle moderatledaren Ulf Adelsohns försvar för handel med Sydafrika.

Intressant?

Läs andra bloggar om vapenhandel, Saudiarabien.

Läs också juristen Anne Rambergs blogg som sakligt bemöter ”de 31” på fem punkter.