I torsdags (3 september) delades ett annorlunda ”Nobelpris” ut. Det var ig Nobel Prize som årligen – sedan 1991 – delas ut i Cambridge i Storbritannien. Det organiseras av den vetenskapliga humoristiska tidskriften Annals of Improbable Research. Utmärkelserna går till forskning som ”först får människor att skratta och sedan att tänka efter”.
Ett av de vinnande bidragen detta år studerade sambandet mellan social status och beteende. Det visade sig att personer med högre social status var mer egoistiska och mer ohederliga i olika avseenden. De trängde sig före i trafiken, de släppte inte fram gångtrafikanter vid övergångsställen, de ljög vid förhandlingar och fuskade för att vinna pengar. Ja, de till och med tog mer godis ur en skål till barn än de med lägre social status.
En av forskarna bakom studien, socialpsykologen Paul Piff, sa om detta till The Guardian:
Det allmänna mönstret verkar vara att när förmögenheten och makten växer blir du mindre engagerad i andras behov och känner dig mindre bunden av sociala relationers krav.
Alltså: när de rika blir rikare, så beter de sig också sämre mot och bryr sig mindre om alla andra. Ett samhälle med ökande klyftor blir också ett samhälle med fler egoister, ett samhälle som bir hårdare och taskigare. Ett sånt samhälle håller ihop sämre.
Studiens resultat borde få konsekvenser för hur vi tänker i hela samhället om vi nu vill ha ett samhälle där folk inte tränger sig före, fuskar, ljuger eller är dumt egoistiska.
Vi befinner oss i en valrörelse som handlat ovanligt mycket om att ”fylla plånböcker” genom olika typer av valfläsk. Två slutsatser här borde vara självklara och enkla:
Sluta fyll de redan rikas plånböcker.
Minska klyftorna i samhället.
Istället för att skratta åt de rikas dåliga beteende borde vi på det sättet hjälpa dem att bli schysstare.
Kanske skulle även de med högre social status och inkomster må bättre av att bli lite bättre människor helt enkelt?
PS : Ett sätt att minska klyftorna vore att beskatta miljardärerna. Mot detta brukar riktas olika argument som att miljardärerna skulle lämna landet eller att deras skaparlust skulle minska. I web-tidningen Internationalen bemöts dessa argument i några korta artiklar. Läs gärna dem:
Lämna ett svar