Jag har precis läst en liten bok om Ryssland: Solen skiner alltid på segerdagen. Den är skriven av journalisten Per Leander. Han talar ryska och har i olika perioder bott och studerat i Ryssland. I bokens förord säger han att han har försökt:

att skriva ur ett ryskt perspektiv. Jag har velat förstå och förklara hur saker och ting upplevs av ryssarna själva.

Det är en sympatisk ingång tycker jag. Jag gillar också själva boken.

Men säkert tycker ganska många illa redan om denna utgångspunkt. Ofta tycker jag att folk som diskuterar olika saker har svårt att göra skillnad på att förstå, i meningen begripa något och på att acceptera/gilla något. Naturligtvis är det svårare att försöka förstå sådant som man avskyr. Själv tycker jag t.ex. att det är svårt att förstå nazister, svenska IS-krigare eller olika sorters bokstavstroende, för att ta några extrema exempel. Men alternativet till att inte försöka förstå, i betydelsen begripa orsaker och drivkrafter, är att få svårare att handla på det vettigaste sättet.

Jag tror att Per Leanders bok har en del att erbjuda för den som vill lära sig och samtidigt förstå mer om Ryssland. Samtidigt som den är skriven på ett personligt och samtidigt opretentiöst sätt innehåller den en hel del information. Jag ser att boken har kritiserats i en recension i Aftonbladet för faktafel och för att ”kritiskt upprepa rysk statlig propaganda”. Det är mycket möjligt att det finns faktafel i boken. Möjligen är det också en brist att det inte finns någon källförteckning eller notapparat. Men det skulle då också ha varit en helt annan typ av bok än den lättlästa men ändå tankeväckande bok som Leander skrivit. Däremot har jag svårt att instämma i beskyllningen att den torgför rysk statlig propaganda. Boken är genomgående mycket kritisk mot olika sovjetiska eller ryska makthavare fram till Putin.

Boken berättar en del om rysk historia, t.ex. om Ivan den förskräcklige och Stalin, om Leninkultens uppkomst, den ryska kyrkan och dess förhållande till makten eller om hur synen på homosexualitet har skiftat mycket under de senaste 100 åren.

Leander berättar om platser, byggnader och arkitektur, tunnelbanan i Moskva och de många terroristattackerna i Moskva. Du får också en snabb och lättsam orientering om rysk litteratur: Gogol, Dostojevskij, Bulgakov, Majakovskij m.fl.

Dessutom får du reseberättelser från och beskrivningar av några centraleuropeiska länder.

Bland mycket annat som hinns med berättar Leander också om Jurij Gagarin, den första människan i rymden. Han som sa att han ”från rymden kunde se hur vacker vår planet är”. Varför han utropade dessa vackra ord som får avrunda denna recension:

Människor! Låt oss beskydda denna ömtåliga skönhet och göra allt vi kan för att inte förstöra henne.

Intressant?

Läs andra bloggar om Ryssland, boktips