Nuon, vansinnesaffärer, lögner och dimridåer.

I februari 2009 köpte statliga Vattenfall det holländska energibolaget Nuon för 97 miljarder kronor. Det var den största kontantuppgörelsen i den svenska statens historia. Man kan jämföra summan med andra poster i statsbudgeten. 97 miljarder är ungefär lika mycket som den svenska staten använde till posten ”Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp” år 2010 och de kommande åren.

Man kan ju som jag tycka att det statliga energiföretaget inte borde ägna sig åt att köpa upp andra företag ute i världen. Framförallt inte gas- och koleldade kraftverk. Istället borde de ägna sig åt och bli bättre på att leverera el till rimliga priser till de svenska skattebetalarna/ägarna/konsumenterna. Man skulle också kunna använda sina resurser till att bidra till den klimatomställning som behövs för att framställa energi utan kol, olja och gas. Men nu har alltså Vattenfall istället blivit en av de största miljöbovarna i Europa vad gäller koldioxidutsläpp. Köpet av Nuon ökade utsläppen till 91 miljoner ton koldioxid per år, nästan dubbelt så mycket som Sveriges totala utsläppsmängd. Det är verkligen illa.

Men nu var det ju dessutom värre än så. Affären Nuon har visat sig vara riktigt usel även rent ekonomiskt. Den har blivit en riktigt stor förlustaffär, hittills 15 miljarder i nedskrivningar. Det som tidigare var en kassako för staten har istället blivit ett ekonomiskt sänke.
Tjänstemän på Energidepartement var tveksamma till affären. Ändå genomfördes den. Energiminister 2009 var Maud Olofsson (c). Hon har ju 115 000 i månaden från den svenska staten utan att behöva göra något sedan hon avgick. Trots det tyckte hon inte att hon hade tid att komma till riksdagens konstitutionsutskott för att svara på frågor om denna vansinnesaffär. Hennes efterträdare Annie Lööf uttalade omedelbart sitt stöd för denna vägran att bidra till ökad klarhet om affären.
Fredrik Reinfeldt och de andra partiledarna hade inga invändningar: ”finns ej skäl att säga nej till affären”, stod det i diariet, enligt tidningen FOCUS.

Nu har vi fått se och höra både finansministern och statsministern framträda inför konstitutionsutskottet. Det är ju två herrar som brukar saluföra ordning och reda som sina främsta egenskaper. Här får de uppenbara problem.

Finansminister Borg säger nu att han inte kände till affären förrän han läste om den i media. Detta måste vara en lögn menade Peter Wolodarski på Dagens Nyheter när han diskuterade saken med Aftonbladets Lena Melin på TV-nyheterna häromkvällen. Ifall Wolodarski har rätt så måste Borg ha gjort bedömningen att det är bättre att framstå som en som inte hade full koll när en dålig affär genomfördes än en som med öppna ögon genomdrev denna vansinnesaffär. I bägge fallen får hans strävan att framstå som mannen med ordning och reda en ordentlig törn.
Statsministerns framträdande inför konstitutionsutskottet skulle kunna vara ett ämne för en helt egen artikel. Och på bloggen Alliansfritt Sverige kan man läsa ett försök till analys av det bludder som landets statsminister presenterar. Den är läsvärd. Analysen alltså. Däremot inte bluddret. Det är möjligen komiskt om man inte betänker att det handlar om så allvarliga saker, då är det enbart tragiskt och provocerande.
Smaka till exempel på detta svar från Reinfeldt och fundera över vad det är han egentligen säger:

Då är vi tillbaka till ett ord som väldigt ofta används i debatten som varit kring detta, och det ordet är information. Jag vill understryka att ordet information ersätter alltså inte beslut. Det ersätter inte beredningsprocesser. Nu hade jag ingen information om detta men jag var tydligt med att det inte hade spelat någon roll. Om jag så hade blivit informerad så fråntar det inte att ställningstagandet i regeringskansliet ska grundas på beredning. I det här fallet på en gemensam beredning.

Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, ETC, AB
Bloggat: Max Gustafsson, Alliansfritt Sverige
Intressant?

VD:n för Friskolornas riksförbund tycker inte att barn ska sorteras…

För några dagar sedan kritiserades det fria skolvalet i en debattartikel i UNT av Elina Halvarson från lärarfacket LR:s studerandeförening och Rossanna Dinamarca från Vänsterpartiet.
Idag, söndag 13 april, kommer i UNT ett sorts svar på deras artikel. Den är skriven av ett klart särintresse, Claes Nyberg, vd för Friskolornas riksförbund. Han har ju naturligtvis ett klart materiellt intresse av att inga inskränkningar sker på den skolmarknad där hans företag tjänar sina pengar.
Svaret känns också tröttsamt förutsägbart och liksom malandes på tomgång. Inlägget har rubriken ”Alla ska ha samma rätt att välja skola”. Att det i den verkliga världen ofta finns en avgörande skillnad mellan formella rättigheter och faktiska möjligheter finns uppenbarligen inte i Nybergs föreställningsvärld. Det brukar av någon anledning ofta vara svårare att se det för dem som befinner sig högt upp på samhällsstegen.
Nyberg hävdar dessutom att det inte alls är så att segregationen har ökat eller att det sker en sortering efter klassbakgrund (om detta se källor längre ned). Detta försöker han inte att på något sätt belägga. Istället tar han till en formulering som han kanske tycker är snitsig:

Vänsterpartiets lösning är att sortera barnen efter var föräldrarna har råd att köpa bostad. Men barn ska inte sorteras….

Men detta är ju inte ”Vänsterpartiets lösning” utan den faktiska verkligheten. I ett klassamhälle sorteras vi på olika sätt. Och när klyftorna ökar så ökar också sorteringen. Att en person som varit med och drivit på och själv tjänat på den utveckling där sorteringen ökar kan skriva att han tycker att barn ”inte ska sorteras” är helt befängt.
Nyberg menar att det inte är skolvalet utan att vi har ”en stark bostadssegregation” som är problemet. Han tycks se bostadssegregationen som ett naturligt och oföränderligt faktum. Att klassamhället också syns alltmer i boendet eller som han säger: ”var vi har råd att köpa bostad” är för honom inte bara en handfast realitet utan dessutom något som vi inte kan ändra på . Han tycks dessutom se det som helt naturligt att skolorna ska vara sämre i de områden där man har mindre ”råd att köpa bostad”.

Om det kan man säga flera saker:
1. Att vi istället för ytterligare sortering måste sträva efter en likvärdig skola för alla oavsett var man bor. Det betyder att resurser måste fördelas efter behov istället för att slå ut skolor som kämpar med stora behov men för små resurser.
2. Att vi naturligtvis också måste bekämpa bostadssegregationen.
3. Att skolvalet bidragit till att ytterligare öka skillnaderna men att klyftorna enligt forskare framförallt växt fram efter år 2000 och att det under denna tid saknas en tydlig koppling till bostadssegregationen. (Se nedan)
4. Att ett resolut avskaffande av möjligheten till vinst på skolan direkt skulle minska den nuvarande skolmarknaden till ett mindre antal idéburna skolor med alternativ pedagogik. Då skulle också resurser frigöras för omfördelning till skolor med större behov.

Jag har skrivit om dessa frågor ett flertal gånger och passar på att hänvisa till tidigare blogginlägg:
I Apropå valfriheten… :
• Om en forskarrapport från Kulturgeografiska institutionen i Stockholm som visade att:
elever med högutbildade, svenskfödda, icke ensamstående, och icke socialbidragsberoende föräldrar är de som åker längst när de ska till skolan.”
• Skolpendlingen ökar ”när andelen elever från synliga minoriteter och andelen elever från familjer med socialbidrag ökar i närområdet. Däremot minskar skolpendlingsavstånden när andelen barn med högutbildade familjer ökar i närområdet.”
• att de ökande klyftorna ”framför allt vuxit fram efter år 2000 och under denna tid saknas det en tydlig koppling till boendesegregationen.”
I John Bauerskolornas konkurs…:
• Om utvecklingen från idéburna skolor med alternativ pedagogik till koncerner ägda av riskkapitalister.
• Om vinstuttagen i JB-koncernen.
• Om Björklunds ständiga krumbukter inför huvudproblemet: rätten till vinstuttag.
I Allt tyngre argument….:
• Om att Kungliga vetenskapsakademin ansåg att systemet ger ”upphov till ökad segregation och minskad likvärdighet. Möjligheten att bedriva skolverksamhet i vinstdrivande syfte bör elimineras.”
I Visst går det….:
• Att skolinspektionen tyckte att föräldrar skulle kolla skolors bokslut för att välja rätt, men samtidigt inte själva klarade av detta.
• Att det finns idéburna friskolor utan vinstintresse.

Intressant?
Uppsala
Läs andra bloggar om skolan

Reinfeldts Sverige.

Moderaterna har haft sitt stora möte i Göteborg. Jag läser nyheterna från detta och lyssnar till Reinfeldts tal. Han är en skicklig talare – vore konstigt annars – fast emellanåt känns det nästan som om han mera försöker vara någon sorts ”stå-upp-komiker”. Inramningen går också åt den glammiga stil som vi brukar kunna se från möten hos de två dominerande partierna i USA.
Trots att Reinfeldt pratar i en timme känns det inte som om så mycket väsentligt blir sagt. Den stora poängen tycks framförallt vara att 250 000 människor fått jobb. Den ökade arbetslösheten undviker Reinfeldt däremot att tala om. Som Thomas Ramberg på Sveriges radio påpekar så hör man ”nästan aldrig moderatledningen tala om arbetslöshet. En av partiets spindoktorer förklarade på helgens moderatmöte att ordet arbetslöshet rentav är vänstervridet.”
Ändå är det så att arbetslösheten ökat. Den var i januari uppe i 436 000 arbetslösa personer. Det är 8,6 % av arbetskraften. Eftersom vi blir fler människor i landet så kan det bli fler som arbetar samtidigt som också fler är arbetslösa. Detta vet ju Reinfeldt. Därför säger han att ”det är inte automatiskt att jobben blir fler när vi blir fler” varefter han jämför med länder där det ser värre ut. Men ordet arbetslöshet undviker han som sagt konsekvent. Istället talar han gång på gång om arbetskraften som ska lyfta Sverige.
Naturligtvis är det så här politiker gör. De pratar helst inte om det som kan vara ”besvärande”. Att ens beröra hur ett flertal av hans politiska kompisar berikat sig som nya oligarker inom välfärdssektorn – som Katrin Kielos förtjänstfullt beskriver i Aftonbladet – vore naturligtvis inte bra. Istället pratar man om det som är deras starka kort. Problemet för Reinfeldt idag är att han inte har så många starka kort.

En enögd bild av Sverige…

Därför talar han också hellre om undersköterskan som fått mer kvar av lönen genom jobbskatteavdraget än om de försämringar av arbetssituationen hon upplevt eller om missnöjet med lönerna. Han pratar om att den absoluta fattigdomen minskat och menar att det är ointressant att klyftorna ökat. Ja han försöker t.o.m. framställa det som löjligt att tala om ökade klyftor. Istället ser han ett mer inkluderande samhälle! Ja han säger faktiskt så. Tyvärr för Reinfeldt så är det nog allt fler utanför hallelujamötet som inte känner igen sig i den bild av Sverige som han målar upp.
Annars tycker jag att det som är tydligast är den totala bristen på visioner eller tankar om de stora utmaningarna i förhållande till klimathot och miljökris. Men i detta skiljer han sig ju tyvärr inte från sin huvudopponent Löfven. Om regeringens brister på detta område kan du läsa i några av länktipsen nedan.

Intressant?

Media: Aftonbladet1 , Aftonbladet2, DN, Expressen  

Fria tidningen

Bloggat: Jinges bilderblogg, Fotolasse, Röda Malmö

Läs andra bloggar om moderaterna

Skrivet om klimatet: Supermiljöbloggen, ETC, DN-debatt ,

%d bloggare gillar detta: