För några dagar sedan kritiserades det fria skolvalet i en debattartikel i UNT av Elina Halvarson från lärarfacket LR:s studerandeförening och Rossanna Dinamarca från Vänsterpartiet.
Idag, söndag 13 april, kommer i UNT ett sorts svar på deras artikel. Den är skriven av ett klart särintresse, Claes Nyberg, vd för Friskolornas riksförbund. Han har ju naturligtvis ett klart materiellt intresse av att inga inskränkningar sker på den skolmarknad där hans företag tjänar sina pengar.
Svaret känns också tröttsamt förutsägbart och liksom malandes på tomgång. Inlägget har rubriken ”Alla ska ha samma rätt att välja skola”. Att det i den verkliga världen ofta finns en avgörande skillnad mellan formella rättigheter och faktiska möjligheter finns uppenbarligen inte i Nybergs föreställningsvärld. Det brukar av någon anledning ofta vara svårare att se det för dem som befinner sig högt upp på samhällsstegen.
Nyberg hävdar dessutom att det inte alls är så att segregationen har ökat eller att det sker en sortering efter klassbakgrund (om detta se källor längre ned). Detta försöker han inte att på något sätt belägga. Istället tar han till en formulering som han kanske tycker är snitsig:

Vänsterpartiets lösning är att sortera barnen efter var föräldrarna har råd att köpa bostad. Men barn ska inte sorteras….

Men detta är ju inte ”Vänsterpartiets lösning” utan den faktiska verkligheten. I ett klassamhälle sorteras vi på olika sätt. Och när klyftorna ökar så ökar också sorteringen. Att en person som varit med och drivit på och själv tjänat på den utveckling där sorteringen ökar kan skriva att han tycker att barn ”inte ska sorteras” är helt befängt.
Nyberg menar att det inte är skolvalet utan att vi har ”en stark bostadssegregation” som är problemet. Han tycks se bostadssegregationen som ett naturligt och oföränderligt faktum. Att klassamhället också syns alltmer i boendet eller som han säger: ”var vi har råd att köpa bostad” är för honom inte bara en handfast realitet utan dessutom något som vi inte kan ändra på . Han tycks dessutom se det som helt naturligt att skolorna ska vara sämre i de områden där man har mindre ”råd att köpa bostad”.

Om det kan man säga flera saker:
1. Att vi istället för ytterligare sortering måste sträva efter en likvärdig skola för alla oavsett var man bor. Det betyder att resurser måste fördelas efter behov istället för att slå ut skolor som kämpar med stora behov men för små resurser.
2. Att vi naturligtvis också måste bekämpa bostadssegregationen.
3. Att skolvalet bidragit till att ytterligare öka skillnaderna men att klyftorna enligt forskare framförallt växt fram efter år 2000 och att det under denna tid saknas en tydlig koppling till bostadssegregationen. (Se nedan)
4. Att ett resolut avskaffande av möjligheten till vinst på skolan direkt skulle minska den nuvarande skolmarknaden till ett mindre antal idéburna skolor med alternativ pedagogik. Då skulle också resurser frigöras för omfördelning till skolor med större behov.

Jag har skrivit om dessa frågor ett flertal gånger och passar på att hänvisa till tidigare blogginlägg:
I Apropå valfriheten… :
• Om en forskarrapport från Kulturgeografiska institutionen i Stockholm som visade att:
”elever med högutbildade, svenskfödda, icke ensamstående, och icke socialbidragsberoende föräldrar är de som åker längst när de ska till skolan.”
• Skolpendlingen ökar ”när andelen elever från synliga minoriteter och andelen elever från familjer med socialbidrag ökar i närområdet. Däremot minskar skolpendlingsavstånden när andelen barn med högutbildade familjer ökar i närområdet.”
• att de ökande klyftorna ”framför allt vuxit fram efter år 2000 och under denna tid saknas det en tydlig koppling till boendesegregationen.”
I John Bauerskolornas konkurs…:
• Om utvecklingen från idéburna skolor med alternativ pedagogik till koncerner ägda av riskkapitalister.
• Om vinstuttagen i JB-koncernen.
• Om Björklunds ständiga krumbukter inför huvudproblemet: rätten till vinstuttag.
I Allt tyngre argument….:
• Om att Kungliga vetenskapsakademin ansåg att systemet ger ”upphov till ökad segregation och minskad likvärdighet. Möjligheten att bedriva skolverksamhet i vinstdrivande syfte bör elimineras.”
I Visst går det….:
• Att skolinspektionen tyckte att föräldrar skulle kolla skolors bokslut för att välja rätt, men samtidigt inte själva klarade av detta.
• Att det finns idéburna friskolor utan vinstintresse.

Intressant?
Uppsala
Läs andra bloggar om skolan