Jag läser i dagens Uppsala Nya Tidning att vårdföretaget Aleris ”överväger att sluta med hemtjänst i Uppsala för att kommunens ersättning är för låg”. Enligt den verkställande direktören vid ”Aleris omsorg” har Uppsala kommun ”inte följt med kostnadsutvecklingen inom svensk hemtjänst”. Man menar att ersättningen per utförd timme är ”för låg för att vårdbolaget ska kunna klara verksamheten ekonomiskt”.
Om Aleris lägger ner verksamheten så innebär det att 90 personer förlorar sina jobb.
Ja, vad kan man tänka om det?
Att Aleris är ett privat skattefinansierat vårdföretag som anklagats för vanvård är en sak, men kanske inte väsentligt i detta sammanhang. Företaget bildades 2005 men ägs sedan 2010 av det svenska investmentföretaget Investor som kontrolleras av familjen Wallenberg. Den verkställande direktören heter Stanley Brodén.
2010 taxerade han för en inkomst på 2,4 miljoner. Vad han tjänade 2011 är oklart eftersom han inte är överens med skatteverket om sin beskattning för detta år.
Men hur är det då med vinsten hos Aleris?
Enligt en granskning av tidningen Arbetaren är det så med Aleris att ”om skattebetalarna köper in vård av Aleris för 100 kronor tas 40 kronor ut i vinst medan 39 kronor går till att anställa personal”. Enligt samma tidning gick Aleris år 2010 med en vinst på 865 miljoner kronor.
Men vi kan istället gå till tidningen Dagens Samhälle. Den är enligt sig själv ”tidningen för beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Chefer och politiker i kommuner, landsting, statliga verk, myndigheter och offentligt ägda bolag”. Man säger också om sig själv att man även skriver för ”företagen inom den växande välfärdssektorn, de som driver skolor, sjukhus och omsorg i privat regi.” Enligt denna tidning – som ju uppenbarligen är mer närstående de granskade företagen än tidningen Arbetaren – går varken Aleris eller de andra jättarna inom vårdbranschen med någon störande vinst. Tvärtom menar tidningen att de flesta går med förlust. Om Capio, Humana och Aleris skriver man att ”de hade rörelsemarginaler runt 4-6 procent” under 2011. Och den tidigare nämnde Stanley Brodén, VD för Aleris, förklarar detta med att ”Sverige har Västeuropas lägsta priser för vård och omsorg”. Att man fortsätter att driva dessa företag trots att man inte går med vinst, är för mig svårt att förstå, eller snarare tro på. Däremot tror jag att det är sant att samhället betalar för lite för vård och omsorg. Men det känns lite konstigt att höra detta från en person som Brodén som tjänar så bra men tydligen inte gillar att betala skatt.
Men samma sak som Brodén sa till Dagens Samhälle 2012 säger nu alltså ledningen för Aleris i Uppsala till UNT idag: samhället lägger för lite pengar på hemtjänsten.
Det tror jag stämmer helt och hållet. Men om man håller med om det och alltså förordar mer pengar till hemtjänsten så måste man väl också ställa sig frågan hur samhället ska få fram dessa pengar. Den nuvarande skattesänkarlinjen kan då knappast vara svaret.
Om man liksom jag tycker att varenda skattekrona ska gå direkt till hemtjänsten och varken göda överbetalda direktörer av Brodéns typ eller ge vinst till Wallenbergfamiljen så är detta fall ännu ett exempel på dumheten med det nuvarande systemet. Vårdföretag av Aleris typ för bort en varierande stor del av skattepengarna från verksamheten. När de inte längre kan göra det lägger de istället ner verksamheten. De som drabbas då denna gång här i Uppsala är 90 anställda samt de som fått hjälp i sina hem, ungefär på samma sätt som elever och lärare drabbats när friskolor lägger ner.
Det här betyder inte att den kommunala verksamheten är så väldigt bra. Det är den nog tyvärr alltför ofta inte. En viktig orsak till det – om än inte den enda – är det som nu till och med Aleris chefer säger, nämligen att för lite pengar tillförs denna verksamhet.
Och detta gäller också för alla andra verksamheter inom den gemensamma välfärden – vård, skola och omsorg – som tvingats till neddragningar under en lång följd av år. Dessa neddragningar har dessutom fungerat som en plog för de privata månglarnas insteg i den gemensamma välfärden. När det gemensamma försämras blir det svårare att försvara och de privata alternativen blir mer lockande.
Men även om den kommunala hemtjänsten skulle behöva stora tillskott av resurser (skattepengar) för att kunna göra ett bättre jobb så har den även i sin nuvarande form några fördelar gentemot de privata alternativen:
- Alla skattepengar används till verksamheten.
- Den sparkar inte plötsligt sina anställda p.g.a. för låga vinster.
- Den lägger inte ner verksamhet för brukarna bara för att lönsamheten sviktar.
Media som skrivit om detta tidigare: Aftonbladet, DN
PEPPRAT RÖDGRÖNT 