En stor del av sommaren njuter jag i mitt lilla ”paradis”. Jag njuter genom att arbeta eller genom att bara gå runt eller sitta och titta. Titta på det som växer över och under jord: potatis, rödbetor, mangold, morötter, lök, sallad, bondbönor, sockerärtor, persilja, gräslök, mynta, hallon och jordgubbar. Men också sånt som bara är för ögat: pioner, dahlior, löjtnantshjärta, iris, akleja, ros, flox, daglilja, solhatt, studentnejlika och hortensia.
Jag pratar alltså om min lilla kolonilott. Paradis? Nja, men ordet paradis härstammar från persiskan (pairidaeza پردیس, paradis) och betyder faktiskt park eller trädgård. Och bortsett från att jag inte har någon vidare klar bild av livet i de olika religionernas paradis så är denna lilla plats på 60 kvadratmeter en plats där jag verkligen mår gott. Där det som skulle kunna vara ett trist slitgöra ifall det skulle utföras för pengar och på viss tid kan vara en vilsam avkoppling och ett bra alternativ för oss som bor i lägenhet i staden.
Har då detta något med politik att göra? Kanske inte i någon uppenbar mening när det gäller mitt eget odlande vid Ekeby. Men koloniträdgårdar och stadsodling har haft det genom historien. Dessutom har frågan om stadsodling blivit en allt större fråga i stora delar av världen.
I boken Fyrisvallsodlarna (2005) av Ulla de Verdier kan man ta del inte bara av intressant Uppsalahistoria om de för några år sedan av staden undanträngda Fyrisvallsodlarna (som hänvisades till ett område bortanför Bärbyleden) utan också historien kring koloniträdgårdarnas tillkomst liksom olika synsätt på deras existens:
Odlingslotter kan ses som rester av, eller länkar till, ett försvunnet bondesamhälle. Eller som en kamp för social rättvisa. Eller som ett kuvande av arbetarklassen. Eller som friskvård. Eller som levande parker. Eller som karaktärsfostran. Eller som granngemenskap. Eller naturupplevelser. Eller miljövård. Eller hushållande eller kultur.
..har setts som uttryck för arbetarnas kamp för rättvisa och rimliga levnadsvillkor, och rätten, också för de obemedlade, att få njuta av odlande och av naturens skönhet. De har setts som uppfostrare av arbetare, i ansvarstagande, noggrannhet och uthållighet. Eller som tämjare eller kuvare av arbetare.
Anna Lindhagen, svensk pionjär i stadsodling.
Ja, denna kluvenhet i förhållande till olika förslag till förbättringar går ju igen inom arbetarrörelsens historia även på andra områden. Och frågan om det samhällsförändrande kontra det individualistiskt konserverande kan väl fortfarande ställas. Både att odla på kolonilott och det som kallas stadsodling tycks i alla fall vara en trend som ökar. På Uppsala kommuns hemsida kan man läsa att ”Uppsala har en långvarig odlingstradition och är den stad i Sverige som har flest odlingslotter förhållande till folkmängd”. Det folkpartistiska kommunalrådet Mohammad Hassan säger där också att ”Stadsodling är bra för staden då den gynnar en ekologisk och ekonomisk hållbar utveckling. Odling gör också staden till en mer intressant och dynamisk plats..” På hemsidan kan man t.o.m. ta del av en inspirationsguide för stadsodling från kommunen.
För några veckor sedan var jag i Berlin. Där finns en mängd så kallade stadsodlingar som mer verkar vara ett uttryck för folkliga initiativ nedifrån än politiska beslut uppifrån. Exempelvis hade folk börjat använda den sedan några år nedlagda flygplatsen Tempelhof som park för alla möjliga ändamål, bland annat odling.
Prizessengärten vid Mowitzplatz, Kreuzberg, Berlin
mobil odling
Vid Moritsplatz i Kreuzberg besökte jag stadsodlingen Prinzessinnengärte, ett projekt som startade 2009 på en plats som varit en ödetomt i mer än 50 år. De beskriver sitt projekt som en mobil odling (se bilder ovan). Man har inte grävt upp och planterat i jorden på platsen. Det innebär att odlingarna vid behov kan flyttas. Syftet är inte bara att få fram mat utan också att skapa mötesplatser och gemenskap, sätta igång ”sociala processer”. De nämnde som en inspiration bland annat de kubanska stadsjordbruken som också är en intressant historia. Omställningen av det kubanska jordbruket tvingades fram av den nöd som uppstod på Kuba 1991 som en följd av Sovjetunionens kollaps. Med den mäktiga vännens fall tvingades Kuba att ställa om sitt jordbruk (och mycket annat i samhället). Det som först tvingades fram av nöd blev sedan ett exempel på vad som går att göra och måste göras för att värna vår planet. Idag är Kuba ett föredöme när det gäller stadsodling och ekologiskt jordbruk. Om detta kan man läsa bland annat i Björn Forsbergs bok Omställningens tid. Forsbergs bok blir mer intressant när det gäller Kuba, för att han i övrigt är mycket kritisk mot systemet på Kuba och nog inte är socialist i någon traditionell mening. Trots detta uttrycker han en insikt som kan vara hårdsmält för icke-socialister:
Kubas raketsnabba omställning av jordbruket hade aldrig varit möjlig om inte marken varit i samhällelig ägo.
Boken är definitivt läsvärd även i övriga delar. Men om du lånar boken och bara vill läsa just om exemplet från Kuba så står det på sidorna 287 – 304.
stadsodling i Havanna, Kuba
Kubas omställning till ekologisk hållbarhet skriven av Jan Strömdahl, en mer uttalad Kubavän, är en annan bok som behandlar jordbruk och stadsodling på Kuba . Rekommenderas också!
Som framgick inledningsvis så odlar jag inte för principers utan för mitt eget nöjes skull. Men jag tror ändå att frågan om odling i staden genom kolonilotter eller mer eller mindre radikala former av stadsodling är viktig och kommer att bli allt viktigare. Det handlar inte bara om trivselaspekter och möjlighet till gemenskap. Det handlar också om synen på maten, hur den produceras och fraktas och hela vår miljö.
På andra delar av jorden handlar det precis som här i arbetarrörelsens barndom om mat för överlevnad. Och eftersom vi bara har en jord att leva av och är beroende av varandra för att överleva på den, så tror jag att vi måste se på frågan på samma sätt här också. Att vi måste vårda och ta vara på all odlingsbar mark på vår jord för att kunna föda alla dess människor.
Bloggat om stadsodling: Stadsodlarna i Lund, Gatsmart.eu, Politikken, Mänsklig hållbarhet – mitt lilla bidrag, Odling för dummies, absolut agronom
PEPPRAT RÖDGRÖNT 