De senaste dagarna har man i svenska tidningar kunnat läsa om hur en internationell superrik elit utnyttjar luckor i gränsöverskridande skatteregler och placerar sina tillgångar i utländska skatteparadis som Schweiz eller Kajmanöarna.
De har tillsammans fört ut mellan 140 och 222 biljoner kronor till dessa skatteparadis. Alltså mellan 140 och 222 tusen miljarder kronor. 140 000 000 000 000. Det är den typen av summor som är mycket svåra att greppa för de flesta människor, kanske även för dem som befinner sig inne i finanskarusellen. Som en jämförelse av den lägre summan på 140 biljoner så kan man ta hela summan av det som svenska folket betalade i skatt år 2007: 1,4 biljoner. 140 biljoner är också lika mycket som summan av USA:s och Japans totala BNP.
Jag ser också att några andra bloggare tror att detta är en felöversättning av det engelska billion som skulle översättas till miljard, men de underskattar alltså storleken på dessa belopp. För uppgifterna som kommer från det brittiska och mycket trovärdiga Tax Justice Network och återges i The Guardian anger just summan £13 trillion, vilket översatt betyder 13 biljoner pund och omvandlat är lite drygt 140 biljoner kronor. Summan av det som förts ut från utvecklingsländerna sedan 70-talet skulle också enligt rapporten vara tillräckligt för att betala ländernas skulder till resten av världen.
Tax Justice Network kan också informera om att en superrik elit på 90 000 personer eller 0,001 procent av världens befolkning tillsammans äger 68 biljoner kronor. Och då är inte ickefinansiella tillgångar som konst, dyra båtar, fastigheter och liknande inräknade. I rapporten jämför man dessa summor med de skulder som de flesta stater har:
Problemet här är att tillgångarna i dessa länder innehas av en liten grupp välbärgade individer, medan skulderna axlas av de vanliga människorna i dessa länder genom deras regeringar.
I Guardian kommenterar Brendan Barber, den nya generalsekreteraren för den brittiska fackliga centralorganisationen TUC , dessa förhållanden så här:
Länder runt om i världen är under hårt tryck för att minska sina underskott och regeringar har inte råd att låta så mycket rikedomar smusslas undan till skatteparadis.
Att stänga igen de kryphål i skattereglerna som utnyttjas av multinationella företag och de superrika för att slippa betala sin beskärda del skulle minska underskottet. På detta sätt skulle regeringen kunna fokusera på att stimulera ekonomin, snarare än att klämma livet ur den med nedskärningar och skattehöjningar för de 99% av människorna som inte är rika nog för att undvika att betala sina skatter.
Tänk om man skulle få höra några svenska fackföreningsledare uttala sig så!
Den här typen av uppgifter om rikedomens fördelning i världen visar också att det verkligen finns alternativ till den nuvarande politiken av åtstramning för löntagarna och den gemensamma skattefinansierade välfärden. En annan politik är möjlig. Åtgärder för att till att börja med få de rika att över huvud taget bidra till det gemensamma genom att betala skatt, att stoppa skattesmitningen, skulle redan det göra stor skillnad. Med ett tak för de högsta inkomsterna och rejäl omfördelning skulle vi åstadkomma så mycket mer.
Media: SVTnyheter, DN, SvD, DI
Bloggat: Satyagraha-hem,
PEPPRAT RÖDGRÖNT 