För några dagar sedan avslöjades att Tillväxtverket lagt miljoner på vin, middagar och annan lyx samt rent allmänt haft dålig koll på sina utgifter. Generaldirektören Christina Lugnet gjorde som de flesta makthavare på den nivån brukar göra: först förklara svinerierna men be lite lätt om ursäkt för att sedan backa helt och börja prata om skärpning. Men näringsministern kände däremot det folkliga trycket. En ilska grundad på den utmanande skillnaden på folk och fä som det här illustrerar.

Lööf uttalade alltså att verket ”inte följt sina interna riktlinjer” och att ”förtroendet för Christina Lugnet var kraftigt naggat i kanten från regeringens sida”. Generaldirektören skulle bli avsatt.

Men samtidigt går näringsminister Annie Lööf och handelsminister Ewa Björling gemensamt ut och berättar att Tillväxtverket ska få ytterligare 60 miljoner kronor. De ska användas för att fortsätta utveckla turismen i landet säger de. Men kan vi vara säkra på att inte en del av de pengarna används som tidigare? Inte så vältajmat verkar det.

Dessutom visar det sig att även ministern Annie Lööf käkat gratis för skattepengar tillsammans med 15 andra centerpartister. 21.965 kronor gick restaurangbesöket på. En summa som är högre per person än de flesta av oss kan kosta på sig då vi går på krogen. Dessa pengar ska nu betalas tillbaka. Men enligt en artikel i Aftonbladet tycks detta ha påskyndats på ett minst sagt tvivelaktigt sätt av journalisternas rotande.

Föga förvånande kan vi se att det är rätt många höjdare som har händerna i den så kallade syltburken.

Men inte nog med detta. Nu visar det sig att generaldirektören egentligen inte alls får sparken. Åtminstone inte i den mening som de flesta av oss andra uppfattar begreppet, nämligen att man förlorar jobbet (och lönen) och blir tvungen att söka ett annat. Istället är det så att hon fortsätter ha en lön på 91.000 kronor i månaden ända till mars 2015, fortsätter ha en gratis lägenhet i Stockholm och fria resor hem till Haparanda samt behåller titeln som Generaldirektör. Under tiden fram 2015 ska hon vara sysselsatt med något på regeringskansliet. Här finns för övrigt ytterligare sex avdankade generaldirektörer som fortsatt att få liknande höga löner, trots att de inte längre jobbar som generaldirektörer.

Upprörande tycker väl de flesta. Men inte regeringens egen utredare Sten Heckscher. Han menar, i ett uttalande till TT, att generaldirektörer och liknande personer ”lever lite osäkert” . Därför måste de ha dessa garantier, det räcker inte med den höga lönen. Jag undrar om Sten Heckscher har funderat över hur det är för många människor med låga löner, som lever under hot om nedläggningar, nedskärningar, personalinskränkningar o.s.v. Lever inte de ”lite osäkert”? Vilka garantier borde de då ha?

Ett inslag om dessa förhållanden på gårdagens Rapport är i all sin saklighet som ett inlägg i diskussionen om klass. Man jämför där situationen för dessa sju generaldirektörer med den från regeringskansliet uppsagde vaktmästaren Gunnar Gerestad.  Han är arbetslös och söker jobb. Han hade dessutom inte snott skattemedel eller brutit mot riktlinjer. Men förvisso var hans jobb osäkert eftersom han blev uppsagd. Skillnaden i villkor och den uppenbara orättvisan behöver egentligen inte kommenteras. Men lika upprörande som själva orättvisan är det faktum att de rika alltid har argument för sina privilegier, även när de för de flesta av oss andra är helt orimliga.

Politiska åtgärder för att stänga igen syltburkarna och få ett stopp på särbehandlingen av de rika efterlyses.

intressant

Media:

SVT, SvD1, SvD2, DN1, DN2, Expressen, Aftonbladet1, Aftonbladet2

Bloggat: Röda Malmö

Läs andra bloggar om Tillväxtverket