SOM-institutet vid Göteborgs universitet kom 2024 ut med en rapport som visade att allt fler unga män placerar sig till höger politiskt, medan unga kvinnor står mer till vänster. Det är enligt SOM en klyfta som vuxit sedan 2016.

På radion hör jag på intervjuer med en ung kvinna och en ung man. Om jag förstår det hela rätt så vill reportern försöka förstå vilka erfarenheter som påverkat dem så olika.

Den unga kvinnan säger att hon påverkades av det hon hörde om klimathot och avskogning. Därför kommer hon rösta på MP. Den unge mannen däremot säger att han blev SD:are för att han och andra unga män blev angripna och trakasserade av gäng med grabbar som han uppfattade som ”invandrare”. Han tyckte att SD var det enda partiet som tog upp detta som ett problem. Utan att förminska den otrevliga upplevelsen av att bli angripen eller trakasserad så är det svårt att inte tänka att den unge mannen har ”en blick som en groda i en brunn” *, medan den unga kvinnan har vidvinkeln på när hon tar in världen. Att försöka förstå eller förklara den skillnaden är en annan sak, som jag lämnar här (men tar tacksamt emot tankar i kommentarsfältet)

En annan person som påverkats av personliga erfarenheter är en kändis som skriver i Dagens Nyheter idag. Mats Svegfors, som varit moderat och publicist i decennier, skriver att han inte längre kan rösta på sitt gamla parti: moderaterna. Ett viktigt skäl tycks vara att han fått en ny synvinkel då han p.g.a. sjukdom nu bor på ett långtidsboende i södra Storstockholm, sedan ett halvår tillbaka.

Han skriver att ”detta naturligtvis har väsentligen nackdelar. Men det finns ovedersägligen också fördelar – till dessa hör att jag ser svensk välfärd ur ett lite annorlunda perspektiv. Han fortsätter:

Jag inser att den svenska välfärdsstaten i stor utsträckning är ”för svenskar av invandrare”. Och jag tror inte att svenskar i gemen inser vilken besynnerlig skapelse vår svenska välfärdsstat är. Av det tiotal anställda som svarar för min dagliga omvårdnad är bara två ”helsvenskar”. Övrig personal, som jag är helt beroende av, befinner sig i ett slags invandringspolitiskt ingenmansland.

Från sin plats på långtidsboendet ser han ”hur de som varje dag tar hand om mig drabbas av Moderaternas nya människosyn”. Han berättar om en som bara väntar ”på besked från myndigheterna om att hon inte längre får vara kvar i Sverige. Arbetsrättsligt har hon fast anställning”. Och om en annan ”också hon med fast anställning, (som) har blivit utlovad besked om sin långsiktiga rättsliga ställning för flera månader sedan. Men besked ges inte. Det bara uteblir”.

Han menar att det handlar om att:

En systemsyn som reducerar individen till ett föremål för politik och politisk styrning förnekar politikens centrala samhälleliga värde.

Och avslutar artikeln:

Jag kommer inte att rösta moderat i årets val. Invandringspolitiken är avgörande. De människor jag möter i min vardag är värda samma respekt som de människor jag har vuxit upp med. 

Kanske kan vi hoppas att fler börjar reagera på liknande sätt som den gamle moderaten Svegfors. Allt fler har kanske börjat förstå att Tidöregeringens politik inte ”bara” handlar om att se till att fler inte kommer hit. När Malmer Stenergard var migrationsminister så sa hon att hon var glad över att det nu var fler som lämnade än som kom till Sverige. Ett sorgligt yttrande som borde väckt fler motreaktioner. Men nu är det kanske allt fler som ser vad den politiken innebär, nämligen att köra ut så många som möjligt som inte är födda i Sverige. Det börjar drabba arbetskamrater, klasskamrater och vänner. Och allt fler reagerar. Det har bland annat lett till att SD-ledaren Åkesson ljugit (som vanligt) och påstått att han ”kan tänka sig att medverka till att stoppa de så kallade tonårsutvisningarna”. Naturligtvis en ren bluff. Men det inger ändå hopp om att fler människor börjar vakna och inte låter sig luras.

Tidö-regeringens politik är inte bara anti-human, den är också korkad. De har på olika sätt fortsatt att försämra välfärden genom faktiska nedskärningar och genom privatiseringspolitiken. Men om de lyckas med sitt projekt att köra ut så många som möjligt då kommer inte ens en elementär välfärd kunna upprätthållas. Svegfors påpekar hur många av de som jobbar på hans långtidsboende som är födda utanför Sverige.

Så här det ut inom vården i Sverige:

(Källa: SCB, avser år 2024. Grafik: Jenny Alvén)

68 989 personer som kom hit som flyktingar från länder utanför EU-EES arbetade år 2024 inom vården. 24 675 personer som var anhöriga till en flykting arbetade också inom vården. (Källa: SCB, avser år 2024.)

Samma sak gäller för en mängd andra olika jobb som är samhällsviktiga men lågt värderade vad gäller lön. Sverige skulle i väsentliga avseenden stanna utan dessa människor.

Så om de korkade rasisterna inte kan ”öppna sina hjärtan” (Reinfeldt) så kanske plånboken kommer börja tala med dem?

——————————————————————————-

*Jag menar med uttrycket att den unge mannen i intervjun grundar sin uppfattning om alla invandrare (att de ska ut som SD tycker) på en trots allt mycket begränsad erfarenhet som han generaliserar.