Jag ser Sveriges utrikesminister på Rapport. Hon får frågan om USA:s attacker mot Iran strider emot folkrätten. Hon säger:

Jag skulle säga att det är för tidigt att säga. Vi har inte alla omständigheter.

Tyvärr utvecklar inte ministern vilka ”omständigheter” som hon tycker skulle behövas för att inte anse att USA:s angrepp strider mot Folkrätten.

Förenta Nationernas stadga artikel 2.3 säger att:

Alla medlemmar skola lösa sina internationella tvister med fredliga medel på sådant sätt, att internationell fred och säkerhet samt rättvisan icke sättas i fara.

Att USA inte löst sin tvist med Iran med fredliga medel så att ”internationell fred och säkerhet samt rättvisan icke sättas i fara” borde väl vara ganska uppenbart?

Det finns två undantag från denna stadga. Det ena undantaget regleras i FN-stadgans kapitel VII och handlar om situationer då FN ber medlemsstater att agera militärt. FN har inte bett USA och Israel att angripa Iran. Det andra undantaget regleras i artikel 51:

Ingen bestämmelse i denna stadga inskränker den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av ett väpnat angrepp mot någon medlem av Förenta Nationerna, intill dess att säkerhetsrådet vidtagit nödiga åtgärder för upprätthållande av internationell fred och säkerhet.

Den enda part här som enligt stadgan har ”rätt till självförsvar” är Iran som är angripet. Israel startade anfallet mot Iran med USA:s hjälp och USA gick sedan in med egen kraft.

Hur märklig världen blivit framgår när den tidigare moderata utrikesministern Bildt säger det som inga nuvarande ”västledare” vågar säga:

Jag vill inte höra något EU-uttalande om att USA har rätt att försvara sig. Detta är ett uppenbart brott mot internationell rätt.

Lögnerna som behövs

USA och Israel påstår att Iran håller på att utveckla kärnvapen. Därför säger de sig ha rätt att angripa Iran. Men Iran har inte kärnvapen. Det finns inte ens bevis för att de håller på att utveckla kärnvapen. Trump-regimens egen spionchef Tulsi Gabbard sa i mars att Iran inte höll på att utveckla kärnvapen. Nu har däremot Gabbard ändrat sig när Trump säger till.

Precis som inför USA:s krig mot Irak 2003 behövs lögner (då var det ”massförstörelsevapen” och kopplingar till Al Qaida) för att motivera angreppet. De två kärnvapenmakterna USA och Israel anser att Iran inte ska få ha kärnvapen. Och alla ”västledare” säger samma sak utan en tillstymmelse till bevis för att Iran höll på att skaffa kärnvapen. Det pågick förhandlingar men istället för att fortsätta med dessa angriper USA kärnanläggningar i Iran. Nu säger alla europeiska ledare att det måste till förhandlingar och bli slut på krigandet. Det är naturligtvis sant. Inget fortsatt dödande kommer hjälpa några vanliga människor, det kommer inte heller göra Israel mer säkert på längre sikt. Men samtidigt är det hycklande att tala om förhandlingar utan att peka ut USA och Israel som dem som saboterade pågående förhandlingar, peka ut dem som angripare och krigsanstiftare. Värst av alla dessa hycklare är Storbritanniens Starmer som säger att USA:s angrepp minskat hotet från Iran:

Kärnvapenmakten Israels ledare

Och Israel som har kärnvapen, men både nekat till internationella inspektioner av deras anläggningar och nekat att skriva under avtalet mot spridning av kärnvapen, hyllar nu USA-regimen för dess ”mod”.

Netanyahu har alltid varit en krigshetsare. När han talade inför USA:s kongress 2002 (när Irakkriget höll på att förberedas) sa han:

Om ni tar ut Saddam, Saddams regim, garanterar jag er att det kommer att få enorma positiva efterklanger i regionen. Och jag tror att människor som sitter precis intill i Iran, unga människor och många andra kommer att säga att tiden för sådana regimer, av sådana despoter är borta.

Vi vet hur det gick i Irak:

Minst 1,2 miljoner döda. En enorm förstörelse och ett kaos i Irak som bidrog till framväxten av grupper som IS.

Att störta prästregimen i Iran är en sak för det iranska folket. I detta är de värda allt stöd. Men imperiemakters bomber främjar inte demokrati. Det har vi kunnat se både i Afghanistan, Libyen och Irak.

Jag hör SVT:s USA-journalist säga på Aktuellt att USA vill avskräcka Iran från att angripa USA.

Det märkliga i ett sådant påstående blir tydligt ifall man betraktar en karta över USA-baser som omringar Iran. Man kan undra vem som egentligen hotar vem och hur världens mäktigaste militärmakt med baser långt från sitt eget territorium kan känna sig hotat av det land som man omringar.