Jag lyssnar på tisdagsmorgonen på en intervju i radions P1 med Lech Walesa. Han pratar om Ryssland.

Jag håller inte med Walesa om allt, varken i denna fråga eller i en mängd andra frågor. Men jag tycker att han säger något viktigt i denna intervju. Den gamle ledaren för fackföreningsrörelsen Solidaritet (Solidarność) och senare president i Polen, säger bland annat att Rysslands politiska system måste ”förändras i grunden” och att större fokus borde riktas mot att ”understödja folklig resning i Ryssland”. Han säger också:

Vi vann vår kamp utan att avlossa ett enda skott.

Erfarenheterna från den enorma massrörelse som utmanade den förtryckande och våldsamma stalinistregimen i Polen är mycket viktiga. En regim med bland annat massakern på strejkande i Gdansk, Gdynia och Szcecin i december 1970 på sitt ansvar.

Det är sant att de vann ”utan att avlossa ett enda skott”. De vann i den meningen att regimen i slutet av 1980-talet föll. Men det var inte så att det radikala programmet för arbetarnas självförvaltning genomfördes. Bland besluten på den fackliga organisationens första kongress hösten 1981 fanns bland annat en statlig modell baserad på principen om en demokratisk självorganisering av samhället. Men när regimen föll genomfördes istället en nyliberal chockterapi.

Trots detta tror jag att Walesa har rätt i att vi kan försöka lära av erfarenheterna från Solidaritet.

Nu är all energi, både materiell och mental, inriktad på att hjälpa Ukraina att besegra Ryssland militärt. Men är detta ens möjligt? Om väst går in ännu mer militärt på Ukrainas sida så riskeras dessutom en eskalering till ett krig som förhoppningsvis ingen vill ha.

Det finns också en utbredd pessimism om det ryska folket som indoktrinerat (vilket ju är sant) och hopplöst att vinna för en annan väg. Ändå är det ytterst bara genom en grundläggande förändring av förhållandena i Ryssland som en verklig fred kan uppnås. Många tänker på Ryssland som dagens Nazi-Tyskland. Det är en hel del som haltar i jämförelsen, till exempel när det gäller styrkeförhållanden mellan makterna. Men bortsett från det och att jag inte heller litar på USA och Nato som ”demokratibyggare” så är tanken att besegra Ryssland på ett liknande sätt som Nazi-Tyskland något som bortser ifrån att vi lever i kärnvapnens tid. Det skulle kunna innebära slutet för oss alla.

Så även om jag ser de förslag till stöd till det ryska folket som Walesa reser som minst sagt bristfälliga så tycker jag ändå att detta är en tanke som är viktig att inte släppa. För att nå en fredligare värld räcker det varken med militära lösningar eller med att byta ut Putin mot någon annan lika skrämmande figur inom det ryska toppskiktet. Det krävs en genuin folklig resning i Ryssland, en massrörelse av liknande slag som Solidaritet. Därför är stöd till alla typer av motståndare, motståndsgrupper, fredsaktivister och så vidare så oerhört viktigt idag. Och sammanblandningen mellan regimen och folket, kulturen eller språket måste också bekämpas.