Ibland stöter man på argument som får en att häpna. I dagens UNT hittar jag ett sådant hos ledarskribenten Johan Rudström. Bakgrunden är att Ilmar Reepalu – regeringens utredare om vinst i välfärden – igår lämnade sitt slutbetänkande. Liksom andra borgerliga ledarskribenter och politiker angriper Rudström alla förslag till vinstbegränsningar inom välfärden. Ett av Rudströms grepp är det här:
I fjol redovisade kommunerna och landstingen ett överskott på 25 miljarder kronor, 10 miljarder mer än året innan. Betyder det att många kommuner börjat ta ut övervinster? Nej, alla är ense om att överskott är nödvändigt för att ha råd med investeringar, för att långsiktigt trygga verksamheten och ha en buffert som klarar kostnadsvariationer för till exempel löner och räntor. Det gäller både offentliga och privata verksamheter.
Uppenbarligen har inte Rudström förstått vad kritiken mot vinstuttag handlar om. Överskott och vinst är ju inte samma sak.
Inom den gemensamma sektorn borde det inte vara ett mål att gå med överskott. Pengarna som via skatten tilldelats sektorn ska ju användas. Det ska gå jämnt upp. Men att en verksamhet gör ett plus-resultat efter avskrivningar, alltså att den går med överskott är inte detsamma som vinstuttag. Inom den gemensamma välfärden utan vinstuttag försvinner inte någon del av överskottet.
Med vinstutdelning är det en annan sak. Överskott kan ju användas på olika sätt. Vid vinstutdelning används inte pengarna till det som de var avsedda för utan blir istället privat vinst. I de värsta fallen försvinner pengarna också ut ur landet till olika skatteparadis.
Både vinstdrivna och icke vinstdrivna verksamheter inom välfärden betalas med samma skattepengar. Pengar som försvinner ut som vinstutdelning är förlorade pengar för hela välfärdssektorn. De är förlorade pengar även då de försvinner ut från en verksamhet där brukarna/kunderna är nöjda. Dessa pengar skulle ju ha kunnat användas någonstans där behoven var större.
Nu är det ju också så att vinsten kan döljas för en tid. Riskkapitalister gör det genom att köpa upp andra verksamheter och expandera för att därefter sälja och ta ut vinsten. John Bauer-koncernens konkurs var ett sådant lärorikt och avskräckande exempel.
Men att pengar försvinner bort från det de var avsedda för är inte det enda problemet med vinstuttag inom välfärden. Ett annat stort problem är att det påverkar välfärdens inriktning. Med vinst blir bara de lönsamma kunderna intressanta. De privata alternativen drar till sig de ”duktiga” eleverna från studievana hem, de pigga gamlingarna och friska människor i gynnade områden. De är helt enkelt mer lönsamma. På det viset bidrar privatiseringarna också till en ökad segregering.
Detta är, i korthet, problemen med vinstuttag. Det har inte någonting att göra med frågan om överskott.
Att kommuner och landsting –jag upprepar – inte borde gå med överskott i en tid när sjukvården blöder är en annan sak. Pengarna behövs där omedelbart!
Läs andra bloggar om välfärden, vinst i välfärden
rodolfo garcía
/ 10 maj, 2017Bra Anders! En räknenisse från en kommun (kommer inte ihåg vilken) beklagade sig på TV : ”med låga räntan kostar det pengar för kommunen att ha pengar på banken”. Detta var förra året.
GillaGilla
Kent olofsson
/ 10 maj, 2017Mycket kort och hastigt.
Jag finner ditt resonemang gott, men kom att tänka på ett motargument jag ofta stöter på då jag resonerar med andra kring denna problematik. Det handlar om att man bemöter min upprördhet över vinsterna, med, i korthet ”Det gäller ju för Skanska också, som bygger åt offentligheten, skall inte de heller få gå med vinst?!” Och jag kan ha mina dubier över även Skanskas vinster, men det är svårare att torgföra. Och detta leder sedan även emellanåt till, förenklat, mans-respektive kvinno-dominerade sektorer av yrkeslivet.
GillaGilla
anders fraurud
/ 10 maj, 2017Hej Kent!
Ja, det är ju ett vanligt och ofta förekommande argument.
Jag gör det enkelt och hänvisar till vad jag har skrivit om det på tidigare bloggar:
https://pepprat.wordpress.com/2017/02/23/carola-lemne-och-sanningen/
(som citerar den f.d. moderaten Pålsson om det speciella med välfärdstjänster)
I en annan text skriver jag bland annat:
”När man säger att våra skattepengar som är avsedda för t.ex. skola, vård eller omsorg bara ska gå till det och inte till något annat då brukar vinstförespråkarna säga att kommunen ju köper tjänster och produkter av företag som går med vinst. Vad är skillnaden? De som resonerar så ser uppenbarligen inget som helst problem med vinster i någon som helst verksamhet. De ser inte heller skillnaden mellan olika typer av verksamheter. Naturligtvis kan man diskutera vinst inom alla sektorer av samhället. De orimliga och stötande vinsterna inom bank- och finanssektorn till exempel. Men det är en annan (och större) diskussion. Att ett privat företag som säljer varor eller tjänster till kommunen tar ut en vinst är en sak. Det påverkar inte direkt den kommunala verksamheten. Men att föra in vinstintresset i vård, skola eller omsorg påverkar själva verksamheten.”
(https://pepprat.wordpress.com/2016/09/20/argumenten-kring-vinst/)
Och här:
https://pepprat.wordpress.com/2014/02/02/vinst-till-varje-pris/
GillaGilla