C H Hermansson

Den gamle vänsterledaren C H Hermansson har gått bort. Han nådde den imponerande åldern av 98 år. CHJag minns honom från min barn- och ungdom bland annat därför att min far gillade Hermansson väldigt mycket och att jag en gång fick hänga med till ett möte med C.H. på Folkets Hus. Han hade en mjuk och resonerande stil som avvek från de flesta andra ”politik-gubbar” från denna tid. I TV- och radio-debatterna lyckades han alltid behålla sitt lugn, trots många fula påhopp från debattmotståndare. En gång har jag pratat med honom. Det var på ett socialistiskt forum i Stockholm för några år sedan. Vi ville få honom att komma och tala på vårt socialistiska forum i Uppsala. Men han avböjde tyvärr då han, som han sa ”hade så ont av att gå”.

C.H. var ju inte ”bara” partiledare utan också en framstående teoretiker med ett flertal viktiga böcker bakom sig. Bland annat analyserade han makten inom det svenska näringslivet och myntade begreppet ”de femton familjerna”.

Vänsterpartiet ger i ett minnesord en kort beskrivning av C. H. Hermanssons liv och insatser. Bland annat beskrivs i uttalandet hur han bidrog till att öppna upp och modernisera det gamla kommunistpartiet. Det var naturligtvis en mycket viktig insats av historisk betydelse. Men samtidigt ledde det till att det i Sverige inte bildades något nytt vänstersocialistiska parti så som skedde i Norge och Danmark, där SF-partierna* på 1960-talet tog över väljarna och marginaliserade de gamla kommunistpartierna (NKP och DKP). Kanske var det synd att det inte uppstod ett sådant parti i Sverige. Kanske hade  en hel del viktiga processer i brytningen och uppgörelsen med det stalinistiska och sovjetberoende arvet då gått fortare.

Den som vill veta mer om vänsterns historia och C.H. Hermanssons roll i denna, rekommenderar jag att läsa en bok av historikern Werner Schmidt som heter just C. H. Hermansson.

Jag tittade också i bokhyllan och hittade bland annat boken Vänsterns väg av Hermansson från 1965. Där i slutet av den boken hittade jag dessa rader som även om de skrevs i en helt annorlunda situation behållit en stor del av sin aktualitet och tyngd:

Inom alla partier  finns det också folk som uppfattar sina partier som mer eller mindre fullkomliga och som historiens slutprodukt, d.v.s. i verkligheten som självändamål. Sådana trångsynta och statiska uppfattningar kommer alltid att vara ett hinder för förändringar, liksom också positioner i partiapparaterna, andra partipolitiskt bestämda uppfattningar o.s.v.

Det finns emellertid gott hopp att vissa utvecklingstendenser i samhället och påtagliga strömningar bland medborgarna, särskilt bland ungdomen, skall visa sig starkare än sådana hinder. Det behövs en kraftfull och målmedveten vänster i svensk politik för att genomföra en linje som innebär mera internationalism och utvidgad demokrati…………Vid en fortsatt regeringspolitik av samma slag som hittills är risken däremot stor för, i bästa fall tillfälliga, borgerliga framgångar……att en politik av undfallenhet och av försök att överträffa de borgerliga partierna på deras egen mark icke leder till framgång för arbetarrörelsen.

En viktig förutsättning för att strävandena att bygga upp en vänsterfront skall ge resultat är att vänstern inom arbetarrörelsen blir starkare.

                                                ”Vänsterns väg” – C.H. Hermansson, 1965, s. 178 – 179

*Om ”SF-partierna”:

I Danmark bildades Socialistisk Folkeparti redan 1959 av Aksel Larssen, och finns fortfarande kvar. Men partiet har gått åt höger och idag står nog det andra partiet (Enhetslistan) närmare dagens svenska vänsterparti. I Norge bildades Socialistisk Folkeparti 1961 men lades ned 1976 då man gick upp i Sosialistisk Venstreparti.

Intressant?

 

 

Svenska värderingar (2) – lästips

Under Almedalsveckan har nationalismen dominerat i talen hos alla partiledare utom Sjöstedt.20160713_100743 Det har handlat om ”svenskhet” och kärlek till nationen men framförallt om ”svenska värderingar”. Med tanke på att de flesta av dessa partiledare var så förfärade över resultatet av den brittiska folkomröstningen om EU (Brexit) så kan det verka konstigt. Men som ett sätt att undvika verkliga konfliktlinjer och smygande anpassa sig till extremhögern är det mer begripligt.

I den inbördes tävlan vann tydligen Anna Kinberg Batra som, enligt GP, lyckades få in temat ”svenska värderingar” minst 55 gånger under sitt 38 minuter långa tal. Men Löfven var en god tvåa och prickade in det 40 gånger. Enligt Sydsvenskan så ska Löfven bland annat ha sagt att i ”Sverige hatar vi inte på nätet. I Sverige hetsar vi inte grupp mot grupp”, vilket ju är ett minst sagt konstigt uttalande. Det rasistiska, högerextrema och kvinnofientliga näthatet är ju inte precis någon import.

Att Kinberg Batra var främst i att spela det nationalistiska kortet var inte heller så konstigt. Hon använde sig av detta redan i ett tal på nationaldagen, vilket jag skrivit om i en tidigare blogg. Jag ska inte här tillägga något mer om detta. Här vill jag bara komma med några lästips från andra som jag tycker skrivit bra och klargörande om detta:

  1. Marie Demker – professor i statskunskap – reder i en artikel i Göteborgsposten på ett mycket seriöst och sakligt sätt ut frågan och visar på det farliga i denna intellektuella slapphet.
  2. För första gången som jag kan minnas läste jag ett inlägg av moderaten Gunnar Hökmark som jag kan hålla med om helt och hållet. Det finns på hans blogg.
  3. Benny AnderssonClartébloggen skriver också bra om frågan.
  4. Jonas Gardell får också med en del viktiga poänger i en artikel i Expressen.

En som uttryckt sig klokt och kärnfullt i frågan är den fackliga kämpen Frances Tuuloskorpi. Därför slutar jag med ett citat från henne hämtat från facebook:

Jag har inget emot att människor hissar flaggan och hejar på landslaget och är glada över att bo i Sverige. Jag är också glad över att bo i Sverige. Men det gäller att komma ihåg varifrån våra rättigheter och friheter kommer. Rättigheter på arbetsmarknaden kommer av arbetares kamp, inte av svenska flaggan. Jämställdhet kommer av kvinnokamp, inte av svenska flaggan. Rösträtt kom av rösträttskamp, inte av svenska flaggan. Det är kampen vi ska vara tacksamma för. Rättigheter och friheter som vi saknar eller håller på att förlora kommer inte tillbaka av att vi viftar med flaggan, de kommer bara om vi fortsätter och återupptar kampen.

Intressant?

Läs andra bloggar om Almedalsveckan, ”svenska värderingar

 

%d bloggare gillar detta: