Under Almedalsveckan har nationalismen dominerat i talen hos alla partiledare utom Sjöstedt. Det har handlat om ”svenskhet” och kärlek till nationen men framförallt om ”svenska värderingar”. Med tanke på att de flesta av dessa partiledare var så förfärade över resultatet av den brittiska folkomröstningen om EU (Brexit) så kan det verka konstigt. Men som ett sätt att undvika verkliga konfliktlinjer och smygande anpassa sig till extremhögern är det mer begripligt.

I den inbördes tävlan vann tydligen Anna Kinberg Batra som, enligt GP, lyckades få in temat ”svenska värderingar” minst 55 gånger under sitt 38 minuter långa tal. Men Löfven var en god tvåa och prickade in det 40 gånger. Enligt Sydsvenskan så ska Löfven bland annat ha sagt att i ”Sverige hatar vi inte på nätet. I Sverige hetsar vi inte grupp mot grupp”, vilket ju är ett minst sagt konstigt uttalande. Det rasistiska, högerextrema och kvinnofientliga näthatet är ju inte precis någon import.

Att Kinberg Batra var främst i att spela det nationalistiska kortet var inte heller så konstigt. Hon använde sig av detta redan i ett tal på nationaldagen, vilket jag skrivit om i en tidigare blogg. Jag ska inte här tillägga något mer om detta. Här vill jag bara komma med några lästips från andra som jag tycker skrivit bra och klargörande om detta:

1. Marie Demker – professor i statskunskap – reder i en artikel i Göteborgsposten på ett mycket seriöst och sakligt sätt ut frågan och visar på det farliga i denna intellektuella slapphet.
2. För första gången som jag kan minnas läste jag ett inlägg av moderaten Gunnar Hökmark som jag kan hålla med om helt och hållet. Det finns på hans blogg.
3. Benny Andersson på Clartébloggen skriver också bra om frågan.
4. Jonas Gardell får också med en del viktiga poänger i en artikel i Expressen.

En som uttryckt sig klokt och kärnfullt i frågan är den fackliga kämpen Frances Tuuloskorpi. Därför slutar jag med ett citat från henne hämtat från facebook:

Jag har inget emot att människor hissar flaggan och hejar på landslaget och är glada över att bo i Sverige. Jag är också glad över att bo i Sverige. Men det gäller att komma ihåg varifrån våra rättigheter och friheter kommer. Rättigheter på arbetsmarknaden kommer av arbetares kamp, inte av svenska flaggan. Jämställdhet kommer av kvinnokamp, inte av svenska flaggan. Rösträtt kom av rösträttskamp, inte av svenska flaggan. Det är kampen vi ska vara tacksamma för. Rättigheter och friheter som vi saknar eller håller på att förlora kommer inte tillbaka av att vi viftar med flaggan, de kommer bara om vi fortsätter och återupptar kampen.

Intressant?

Läs andra bloggar om Almedalsveckan, ”svenska värderingar”