Det verkar inte hända mycket väsentligt i den svenska politiken om man ska döma efter nyhetsrapporteringen. Den senaste veckan har det varit en nyhet att finansministern ändrat frisyr (!), att SD-ledaren Åkesson bättrat på sin offergloria med en gräddtårta i ansiktet och att s-ledaren Löfven vill bryta ”blockpolitiken”.  Ingen av dessa händelser handlar så speciellt mycket om det väsentliga: det politiska innehållet.

Att Löfven kan tänka sig att samarbeta även med centern eller folkpartiet i regeringsställning kan väl egentligen inte ha varit någon förvånande nyhet. s, fp och c förenas ju av sådant som:

 att INTE vilja öka skattetrycket (Löfven har visserligen  kritiserat ett ytterligare jobbskatteavdrag men samtidigt deklarerat att man inte kommer göra något åt det ifall man får chansen 2014)

att INTE vilja göra något åt privatiseringarna och vinstuttagen inom vård, skola och omsorg.

att INTE ifrågasätta problemen med tillväxt till varje pris och på bekostnad av vår jord.

att INTE ifrågasätta kärnkraften.

att INTE ifrågasätta den svenska vapenexporten eller svenskt deltagande i olika uppdrag under NATO-befäl.

…..för att nu bara nämna några saker.

Att Löfven uttrycker denna politiska samstämmighet även genom regeringsinviter borde alltså inte vara konstigt.

Men de inviterade måste naturligtvis upprätthålla det politiska spelet och förnärmat avvisa alla närmanden. Konstigast är som vanligt centerledaren som enligt SvD i detta sammanhang säger att hon tycker illa om män som ”inte förstår ett nej” (vilket ju ger rätt konstiga associationer sagt i detta sammanhang) och socialism. Vad ”socialism” skulle ha med saken att göra är minst sagt oklart. Det är väl för centerledaren ett skrämselord. Men inte tror hon väl på allvar att Löfven har någonting med detta begrepp att göra?

Möjligen är Löfven och Jämtins s.k. utspel skicklig taktik. Den socialdemokratiska statsvetaren och bloggaren Ulf Bjereld tycker det och kallar det ”offensivt”.

Men för oss som önskar ett stopp på samhällets och politikens sedan länge pågående högervridning, där till exempel uttrycken för vansinnet med vinst i välfärden blir alltmer uppenbara utan att det tycks påverka de ansvariga och beslutsfattande ett dugg, för oss är den här typen av taktik ointressant.

Om den socialdemokratiska ledningen någon gång skulle börja lyssna på den vinstkritiska folkopinionen, de egna kritiska rösterna (inom partiet) och prata om de väsentliga frågorna, DÅ skulle det vara en intressant nyhet.

Tyvärr tror jag inte att det kommer hända.

Media: DN, SvD, Dalademokraten

Arbetet

Bloggat: Ulf Bjereld, Schlaug, Bilderblogg, Annarkia

Intressant?

Andra bloggar om socialdemokratin