Vi ser att det finns utrymme för en diskussion om hur vi kan påverka volymerna av dem som kommer till Sverige och samtidigt värna asylrätten
Migrationsminister Tobias Billström i Agenda.
Moderaterna har tillsatt en ”särskild arbetsgrupp för integrations- och migrationspolitik” under ledning av migrationsminister Tobias Billström. I gruppen ingår bl.a. här från Uppsala Fredrik Ahlstedt, kommunstyrelsens ordförande i Uppsala.
Om det började bra för denna arbetsgrupp beror väl på hur man ser på saken. Moderaterna skulle kanske kunna vara nöjda med en mycket stor uppmärksamhet kring inriktningen på citatet ovan och dess möjligheter att dra röster från sverigedemokraterna. Samtidigt har det lett till kritik både inom de egna leden (Muf) och från allianskamraterna. Och i DN försöker statsminister Reinfeldt komma undan talet om ”volym” på invandringen utan att riktigt lyckas. Sverigedemokraterna som man kan tycka borde vara glada för att moderaterna närmar sig deras politik verkar istället sura över att ha blivit bestulna utan erkännande.
Uppsalamoderaten Fredrik Ahlstedt säger apropå debatten att ”Vi ska inte sopa några problem under mattan”. Hans förklaring till detta inte alltför tydliga uttalande är att han inte tycker att ”integrationspolitiken fungerat tillräckligt bra”. I en ledarartikel i Uppsalas liberala dagstidning UNT avslöjar man den tankemässiga oklarheten hos Ahlstedt:
Fredrik Ahlstedt tycker exempelvis att ”integrationspolitiken” ska vara ”generös och human”. Men här måtte han mena invandringspolitiken. Eller flyktingpolitiken. Integrationen är ju något som inkluderar oss alla, det generösa är införstått i själva begreppet.
Men ledarartikeln uttrycker också några andra och mycket viktiga saker i denna debatt. Dels en viktig diskussion och definition av själva begreppet integration:
Ett integrerat samhälle bygger på ömsesidighet, att alla människor går varandra till mötes och anpassar sig till helheten, utan att fördenskull göra avkall på sina egna resurser, viljor, traditioner, identiteter och åsikter. Det är ett komplext samspel som är omöjligt utan generositet, tolerans och humanitet. Ett äktenskap är ett bra exempel: två individer går varandra till mötes för att kunna leva länge i ett både hållbart och frihetligt samspel.
Dessutom menar artikelskribenten att Sverige inte har ett integrationsproblem utan ett sysselsättningsproblem. Även om jag aldrig kommer att gilla själva ordet ”sysselsättning” (föredrar att prata om arbete/jobb) så tycker jag att det är en bra vinkel på frågan. Lustigt nog anknyter den till en artikel i veckans nummer av den socialistiska veckotidningen Flamman där nationalekonomen Erik Helgesson menar att man istället för att ställa frågan vad invandringen kostar borde resa frågan: ”vad kostar arbetslösheten?” eftersom ”invandringens kostnader är helt beroende av arbetslösheten”.
Då blir den avgörande frågan hur vi ser på detta med jobben. 
Om vi inte tycker att arbetslösheten främst är individernas eget fel (att avhjälpas med coaching och hårdare tag för att få folk att ta jobb till allt sämre villkor) utan beror på om det faktiskt finns jobb att gå till…
Om vi inte ser på jobb som sysselsättning utan något som ska möta verkliga behov…
Om vi inte ser människor som kostnad och problem utan tänker att alla har möjligheter och kan bidra till oss alla på något sätt…
Om vi inte tänker att det bara är marknaden som har möjlighet att organisera människor i arbete…
Om vi inte tycker att livets mening är att jobba och att det är naturligt att de som har jobb ska jobba mer och hårdare, trots att produktiviteten ständigt ökar…
Ja då borde vi också se möjligheterna. Möjligheterna att tillsammans organisera människor i arbete med det som behövs inom vård, skola, omsorg, städning av det gemensamma, klimatsmart bostadsbyggande, omställning av våra transporter, upprustning av järnvägarna och så vidare, bara för att nämna några saker. Men också möjligheten att dela på jobben och minska arbetstiden för alla så att vi också kan leva mera tillsammans.
Om vi gemensamt via den politiska demokratin också tog dessa möjligheter så skulle vi också slippa den trista och ogina diskussionen om invandringen som ett problem.
Till sist är det också viktigt att påminna om några grundfakta i dagsläget när det gäller migration och invandring:
Det pågår – om man går till migrationsverkets egen statistik – INTE någon massinvandring till Sverige. Totalt invandrade 96 467 personer under 2011, varav 15 582 svenskar. Under 2010 utvandrade 51 179 personer. Befolkningen ökade därigenom med 0,5 %.
Under 2011 kom 29 648 asylsökande till Sverige.
Av de som fick uppehållstillstånd i Sverige 2011 var gruppen flyktingar den minsta gruppen. Sammanlagt fick 12 726 personer uppehållstillstånd på grund av flyktingskäl, 32 469 personer på grund av familjeanknytning, 24 713 personer på grund av studier eller arbete. Migrationsverket registrerade dessutom uppehållsrätt eller utfärdade uppehållskort för 23 226 EU/EES-medborgare och deras anhöriga under 2011.
PEPPRAT RÖDGRÖNT 