Tenderar antirasister i Sverige att underskatta rasism och reaktionära idéer när de kommer från muslimer och att på samma sätt som rasister och islamofober behandla muslimer som en enhetlig grupp? Det menar Expos Daniel Poohl i en artikel på SVT Debatt. Han skriver:

Det islamistiska partiet Hizb ut Tahrir har etablerat sig i Sverige. I helgen planerar organisationens Skandinaviska avdelning sin årliga så kallade kalifatkonferens. Tanken är att en del av mötet ska hållas i Stockholm.

Hizb ut Tharir är inget okänt fenomen. Partiet har under de senaste tio åren orsakat rabalder i både Tyskland och Danmark med en ogenerad antisemitism, grov homofobi och ett förakt för demokratin. Det borde oroa antirasister. Det borde oroa alla som tror på ett öppet och tolerant samhälle. Men istället är det så gott som tyst.

Poohl menar visserligen att gruppen är liten och inte ska ges mer uppmärksamhet än den förtjänar. Samtidigt menar han:

Vi lever i ett samhälle där muslimer är utsatta och åsidosatta. Ett samhälle med fördomsfulla och stereotypa uppfattningar om islam och muslimer. Tyvärr tycks många gånger strävan att montera ner myterna och murarna präglas av samma tankestruktur som ligger till grund för fördomarna. Muslimer är inte onda. De är goda. Islam är inte krigets religion. Det är fredens religion.

Här undrar jag ändå om inte Poohl både överdriver och förenklar. Jag vet inte vilka antirasister han syftar på som skulle ha denna naiva syn. Bland namnkunniga skribenter som behandlat fenomenet islamofobi kan jag inte komma på någon som uttryckt detta på något sätt.

Det handlar nog mer om det som han själv skriver om hur mycket uppmärksamhet man ska ge till något i förhållande till dess betydelse. Kraften hos, omfattningen  och inflytandet av de islamofobiska tankarna i Sverige är än så länge så mycket större i Sverige. Därför måste den mesta kraften läggas här.

Trots det tycker jag att Poohls synpunkter är viktiga. Alla sorters reaktionära idéer, rasism (i alla dess former), homofobi, antidemokratiska uppfattningar och så vidare måste alltid bemötas oavsett från vilka de kommer. De reaktionära muslimska grupperna har inte något stort inflytande inom etablerade media eller inom politiken, eller för den delen bland de flesta muslimer. Men det inflytande de har och försöker skaffa sig utanför dessa sfärer, t.ex. i en del förortsområden, ska inte underskattas, eller stå obemött.

Intressant?

Läs andra bloggar om rasism