Läs detta:

–          Faktum är att ingen annanstans än i Sverige kan offentliga skattemedel så enkelt omvandlas till privata vinster…..

Sverige har på kort tid blivit ett av världens mest avreglerande länder för välfärdstjänster. Det är en tillväxtbransch med bubbelvarning där riskkapitaljättarna utnyttjar ett politiskt vakuum med obefintlig kvalitetskontroll.

Fram träder en hel sektor som sysselsätter tiotusentals anställda, men kontrolleras av ett fåtal bolag och där kvalitetskontrollen inte sällan är underordnad kostnadskontrollen.

Ovanstående citat är inte hämtade från någon ”alternativ” blogg eller veckotidning. Det är utdrag från tidningen Veckans Affärer som säger sig vilja vara ”förstahandsvalet för näringslivets beslutsfattare”(artikeln heter Välfärd växande bubbla).

Och i Läkartidningen kan man läsa en artikel av Inge Axelsson (Vinstkrav försämrar och fördyrar vården), som menar att evidensbaserad forskning från USA bland annat visar att det blir ”fler dödsfall och högre vårdkostnader på privata sjukhus med vinstkrav”, ”bättre vård på äldreboenden utan vinstkrav” och ”högre dödlighet på dialyskliniker med vinstkrav”. Inge Axelsson avslutar artikeln med:

–          Min studie kan sammanfattas i tre meningar:

• Undvik vård på sjukhus eller sjukhem med vinstkrav.

• Landstingen bör inte sluta vårdavtal med sådana institutioner.

• Vinster är patientfientliga.

Så hur länge ska eländet med vinster inom välfärdssektorn fortsätta? Från den nuvarande politiska makten verkar det inte finnas något att hoppas på. Antingen är det som med  statsministern som överhuvudtaget inte verkar vilja erkänna några som helst problem eller så säger de ungefär att ”oj, det här hade vi inte tänkt oss”. Man talar om skärpning av den obefintliga kvalitetskontrollen. Alltså mer byråkrati för att få fortsätta ”vinstexperimentet” och inte något som kommer åt den grundläggande frågan.

Det finns journalister som har avslöjat moderata politikers kopplingar till riskkapitalbolagen och uttalat den sannolika misstanken att de hör till Moderaternas anonyma bidragsgivare. I LO-tidningen går Ann-Charlott Altstadt vidare med denna tanke:

–          Jag börjar dock misstänka att riskkapitalbolagen är mycket mer om sig och kring sig än så. Varför bara samarbeta med vissa vänner och inte andra? På den socialdemokratiska kongressen 2009 kunde den lilla minoriteten sossehöger förhindra att partiet tydligt tog avstånd från vinst inom exempelvis äldrevården.

Förhållandena eller styrkeförhållandena inom det socialdemokratiska partiet är alltså viktiga i denna fråga. Och då handlar det naturligtvis om vänstern inom socialdemokratin . Lena Sommestad skriver 8 feb. på sin blogg:

–          Jag ser fram emot mer debatt i dessa frågor, och jag ser fram emot skarpa förslag som tydliggör gränsen mellan privata marknader och offentlig verksamhet. Viktigast är en lagstiftning som säkerställer att offentlig verksamhet drivs utan vinstintressen.

Åke Norrman som jag förmodar är partikamrat till Lena Sommestad kommenterar detta så här:

–          Det här är nog den fråga som kommer att antingen ena eller splittra partiet beroende på vad dessa, som du, skriver skarpa förslag innehåller. Du har skrivit mycket i frågan och är personen som skulle kunna komma med skarpa förslag som kunde accepteras. Så! Vi ber dig ! kom med dessa skarpa förslag som går runt det egendomliga kongressbeslutet. Det börjar bli i elfte timmen.

Ja, så drastiskt kanske det är. Som utomstående sorgsen betraktare kan jag inte låta bli att tänka att en sådan splittring i så fall vore nödvändig. Jag har ofta undrat hur de kunnat härda ut, de socialdemokrater som stannat i partiet, trots att de i likhet med Sommestad sett att partiet genomförde ”ett systemskifte som i långa stycken förverkligade högerns politiska program” (Sommestad i Expressen 2011-01-23) Men om partiet inte ens kan samla ihop sig kring att ifrågasätta vinst inom välfärdssektorn, behövs det då ett socialdemokratiskt parti? Finns det något utrymme för det? Det tror inte jag.

Som ett brev på posten kommer då ett inlägg i Aftonbladet 10 feb. av Jonas Sjöstedt och Eva Olofsson:  Dags för S att sluta vela om välfärden. Med en optimism som jag har svårt att dela, men som kanske är klok som samtalston, skriver de uppmuntrande:

– Vi tror och hoppas att Socialdemokraterna är redo att ta steget ut i den offentliga debatten om vinsterna, och vi tror att de har allt att tjäna på en tydlig och klar uppfattning i sakfrågan.

De utvecklar detta så här:

– Vi behöver inte ha samma utgångspunkter, eller ens samma syn på hur vård, skola och omsorg ska drivas och organiseras. Det enda som krävs är en uppriktig vilja att se till att skattepengar går till verksamhet i stället för till vinst.

Detta är väl samtidigt en beskrivning av det (enda) möjliga ”rödgröna regeringsalternativet”. Själv känner jag mig ju oerhört skeptisk till detta projekt av skäl som jag skrivit om i andra inlägg. Men OM det överhuvudtaget ska kunna bli något av detta så måste ju sossarna åtminstone ta några (eller ett) steg åt rätt håll. Inte några stora steg, det finns det inte några som helst skäl att förvänta sig. Men åtminstone ett litet steg åt rätt håll. Att gå emot möjligheten till vinst inom välfärden vore ett sådant steg.

intressant