Den 27 januari publicerades ett inlägg i Wall Street Journal undertecknat av 16 personer som menade att det inte fanns någon anledning att oroa sig över den globala uppvärmningen. SVT refererade inlägget den 30 januari. Genast kände sig vissa högljudda s.k. klimatskeptiker uppmuntrade för nya kampanjer. Inlägget har kommenterats och använts på bloggar och i insändare bl.a. i UNT. Nu visar det sig att de flesta av de 16 undertecknarna inte är klimatforskare och att sex av dem har band till fossilindustrin.
Dessutom infördes den 1 februari ett svar i WSJ från en mycket stor grupp av klimatforskare. Detta har vad jag sett bara uppmärksammats av Supermiljöbloggen. I sitt inlägg påpekar dessa klimatforskare att de flesta av dem som har skrivit den omtalade artikeln är personer utan kompetens inom klimatforskningen. De tillägger att de få författare som har kompetens i frågan ”är kända för att ha extrema åsikter som är i otakt med nästan alla andra klimatexperter.” Man jämför bl.a. med att det fortfarande finns forskare som förnekar sambandet mellan rökning och cancer.
De framhåller vidare att mer än 97 procent av de forskare som är aktiva och publicerar vetenskapliga artiklar om klimatfrågan idag anser att klimatförändringarna både är verkliga och orsakade av mänskliga aktiviteter.
Att bortse från denna totala dominans inom forskarvärlden för uppfattningen att klimatförändringarna är allvarliga verkar för mig både oseriöst och oansvarigt. Och om denna grundsyn tycks det ju också råda enighet inom de flesta politiska läger i Sverige, även om det finns stora skillnader i synen på vilka åtgärder som behövs eller är möjliga. Men det finns åtminstone inte längre några seriösa politiska krafter som förnekar problemets existens.
PEPPRAT RÖDGRÖNT 