Det svenska socialdemokratiska partiet bildades 1889. Under alla år sedan dess har partiet haft nio olika program. Nu ligger det ett förslag till nytt partiprogram att antas av kongressen i maj/juni 2025.

Här är några funderingar kring de successiva förändringarna i dessa program fram till idag. Jag tar här bara upp de grundläggande socialistiska visionerna. Den mer dagsaktuella politiken i programmet kanske jag återkommer till.

Visionen om ett annat sorts samhälle

Vissa formuleringar har följt med länge i de socialdemokratiska programmen. Det gäller framförallt just de formuleringar som uttryckt en socialistisk vision och en kritik av kapitalismen. I det första programmet från 1897 hette det:

Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra de utsugna klassernas sociala frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen.

Dessa inledande ord fanns också med i programmen från 1911 och 1920.

I 1944 års program ändras inledningsorden lite grann, men behåller sin kärna:

Socialdemokratins mål är att så omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation, att bestämmanderätten över produktionen lägges i hela folkets händer, flertalet frigöres från beroende av ett mindretal kapitalägare och den på ekonomiska klasser byggda samhällsordningen lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande medborgare.

År 1960 löd formuleringen:

Socialdemokratin vill låta demokratins ideal sätta sin prägel på hela samhällsordningen och människornas inbördes förhållanden för att därigenom ge var och en möjlighet till ett rikt och meningsfyllt liv.

I detta syfte vill socialdemokratin så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll och att en på klasser uppbyggd samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor.

Dessa formuleringar behölls även i programmen från 1975 och 1990.

Men i programmet från 2001 sker en större förändring av formuleringarna. Där står det i inledningen:

Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.

Här talas det inte längre om bestämmanderätten över produktionen. Lite längre ner i programmet talar man istället om att kunna ”påverka”:

Socialdemokratin strävar efter en samhällelig ordning, där människor som medborgare och individer kan påverka både utvecklingen i stort och samhällsarbetet i vardagen. Vi strävar efter en ekonomisk ordning där varje människa som medborgare, löntagare och konsument kan påverka produktionens inriktning och fördelning, arbetslivets organisation och arbetslivets villkor.

Men samtidigt finns det med en formulering om att:

Vårt mål är ett samhälle utan över- och underordning, utan klasskillnader…..

Det är ju en i grunden mycket radikal vision, men utan någon tydlig beskrivning av hur det ska uppnås.

Formuleringarna om ”ett samhälle grundat på demokratins ideal” återkommer i programmet från 2013, liksom formuleringen om ”ett samhälle utan över- och underordning”.

Och även i detta program pratar man om att ”påverka” produktionen och anger att bland annat fackföreningsrörelsen har ”en central roll” i detta.

Det nya programförslaget

I förslaget till nytt partiprogram heter det:

Socialdemokratin vill forma ett jämlikt samhälle grundat på alla människors lika värde och lika rätt. Den vill låta demokratins ideal sätta sin prägel på hela samhällsordningen och på människors inbördes förhållanden, så att var och en ges möjlighet till ett rikt, tryggt och meningsfullt liv.

Alltså ungefär samma formuleringar som började komma med programmet 2001.

Det nya programmet säger också att socialdemokratin:

…vill bryta de maktordningar som begränsar människans frihet och trygghet. Den bekämpar koncentration av politisk och ekonomisk makt från flertalet till fåtalet.

Programmet säger också att socialdemokratin är ”antikapitalistisk” men det betyder inte att man vill avskaffa det kapitalistiska systemet. Så här beskrivs det:

Utan reglering leder kapitalismen till att människor och deras rättigheter värderas utifrån ekonomisk lönsamhet. Den oreglerade kapitalismen tar varken hänsyn till samhällsintressen eller till miljö och klimat. Den exploaterar såväl människor som naturresurser. Den begränsar friheten för flertalet och skapar ekonomiska och sociala klyftor mellan grupper och människor. En sådan oreglerad ordning inskränker det demokratiska inflytandet över samhället. Utifrån detta är socialdemokratin i sin samhällsuppfattning antikapitalistisk.

Socialdemokratin vill se en sund marknadsekonomi där privata företag kan fungera väl.

För att sammanfatta så menar programförslaget att socialdemokratins ”antikapitalism består i att man vill reglera kapitalismen och se ”en sund marknadsekonomi där privata företag kan fungera väl”.

Det är en skrivning ganska långt från de formuleringar om att lägga bestämmanderätten över produktionen hos folkflertalet som fanns med i programmen under hela 1900-talet.

Hur ska vi tolka dessa förändringar?

Vi kan alltså se att visionerna hos det socialdemokratiska partiet successivt förändrats. I det nya programförslaget är formuleringar som antyder ett mål om någon sorts socialistiskt samhälle definitivt avskaffade.

Det har varit en successiv utveckling. Men det som är förvånande när man tittar på tidigare programskrivningar är inte att de socialistiska formuleringarna började vittra bort utan snarare att det gick så långsamt. Att formuleringarna fanns med så länge, trots att praktiken sa något helt annat. För det var mycket länge sedan som socialdemokratin gav upp de socialistiska ambitionerna.

Att formuleringarna om makten över produktionen var kvar så länge som man byggde upp välfärdssamhället och förbättrade situationen för folkflertalet var kanske naturligt. Visserligen var partiets ledare knappast inställda på att ta den konfrontation med kapitalägarna som programmets inledningsord skulle ha inneburit. Men visionerna om ett annat samhälle kunde ändå uttryckas i programmet utan att det skorrade för mycket.

Den växande klyftan mellan formuleringar om ett samhälle ”bortom kapitalismen” och den faktiska förda politiken har ökat sedan många decennier. Men idag är denna stretchövning inte längre möjlig.

Trots detta är även detta program lite mer radikalt än den faktiska socialdemokratiska politiken (eftersom denna tagit ytterligare kliv åt höger) just när det gäller den inledande visions-delen. Och därmed fortfarande falskt. För vilka antikapitalistiska reformer för att reglera kapitalismen eller ”bekämpa koncentration av politisk och ekonomisk makt” har vi till exempel sett från socialdemokratins sida?

Den faktiskt förda politiken

Istället har vi sett en pågående anpassning till Tidö-partiernas syn på invandring och kriminalpolitik. Denna anpassning finns även med i det liggande förslagets ”politik-del”. ”Vänstersossen” Daniel Suhonen kallar programmet ”ett försök att bli det femte Tidöpartiet”.

I synen på upprustningen eller det goda med att vara med i Nato skiljer sig socialdemokraterna inte heller från Tidöpartierna. Och som en följd av detta har även kravet på att Sverige ska vara fritt från kärnvapen plockats bort. ”Vi är ju med i Nato nu…” som Magdalena Andersson ”förklarade” med ett leende i TV.

När det gäller den ekonomiska politiken så har man kommit överens med moderaterna (och SD plus de borgerliga småpartierna) om att avskaffa det s.k. överskottsmålet och istället införa det som kallas ”balansmål” (underskott i dåliga tider ska istället balanseras mot överskott i goda tider). En feg ekonomisk politik som omöjliggör de stora lånefinansierade investeringar som skulle behövas inom infrastruktur och för klimatomställningen.

Med en sådan anpasslig och visionslös faktisk politik vore det märkligt att inte också anpassa visionerna genom att krympa dem ytterligare på ett avgörande sätt.

DN-journalisten Thomas Ramberg uttrycker sig så här om programförslaget:

…det aktuella programförslaget påstås vara idéer för 2030-talet.

I själva verket handlar det mera om att sopa ihop de förändringar som skett de senaste åren och anpassa partiets politik så gott det går. Mera anpassning till samtid än skådande i framtid.

Det är nog en rimlig beskrivning. Men skulle det alls kunna vara på något annat sätt?

---

Tillagt den 22 november:

Historikern Kjell Östberg som forskat och skrivit mycket om den svenska socialdemokratin har gjort en mer omfattande genomgång av det liggande programförslaget. Läs gärna den också.