Ett flygplan har tvingats ned. Ett plan på väg från Grekland till Litauen tvingades över luftrummet i Vitryssland/Belarus ner till flygplatsen i Minsk. Anledningen var att det fanns en öppen motståndare och kritiker till regimen ombord på flygplanet. Han togs av planet och fängslades. Det är naturligtvis upprörande. Och ”alla” är också upprörda: USA, EU, Sveriges regering, ledarskribenter. Ingen tycks oenig om det avskyvärda i övergreppet. Diskussionen handlar istället om hur Vitryssland/Belarus ska straffas.
Men minnet är lika kort som hyckleriet är stort.
För snart åtta år sedan, den 2 juli 2013, tvingades ett annat plan ofrivilligt ner på marken. Det var ett plan med Bolivias dåvarande president Evo Morales ombord som tvingades ned i Österrike. Planet var på väg från Moskva där Morales varit på statsbesök. Det planet tvingades ned för att USA:s underrättelsetjänst misstänkte att en gentemot dem kritisk person befann sig ombord på planet. Planet tvingades ned genom att ett flertal länder på uppmaning från USA stängde sina luftrum. Det handlade då om Edward Snowden, en f.d. anställd vid CIA och visselblåsare som avslöjat storskaliga och topphemliga övervakningsprojekt från USA:s sida. Planet genomsöktes, men det visade sig att Snowden inte fanns ombord.
Den enda skillnaden mellan dessa händelser är att USA till skillnad från regimen i Vitryssland/Belarus inte lyckades med att få tag på sin regimkritiker. I bägge fallen handlar det om ett upprörande maktmissbruk. Men som ofta så tycks principer bara gälla för vissa fall och vissa länder. Ingen av de som nu är upprörda och uttalar sig var upprörda över kapningen av flygplanet med Bolivias statschef den 2 juli 2013. Många av dem var då istället behjälpliga i kapningen.