Vi vet att kolet måste stanna i jorden. Vi vet att tiden är begränsad. Denna gigantiska uppgift som mänskligheten står inför känns för många av oss ofta hopplös. Det finns många anledningar till det. Dels naturligtvis att så lite görs i förhållande till det som borde göras även av de makthavare som vet vad som gäller. Men också att mäktiga män runtom i världen rent av förnekar problemen och gör vad de kan för att förvärra dem. Dessutom kan det, för de flesta av oss som är människor
Berlin 25 januari
utan makt, kännas svårt att veta vad vi kan göra eller att veta betydelsen av det vi faktiskt gör. Och ensam är inte stark. Det gäller ifråga om alla stora förändringar. Vi måste bli, vara och känna att vi är många. Så kan vi lyckas.
Samtidigt måste det alltid börja någonstans med enskildas initiativ. Ibland kan oväntade aktioner, organisationer eller enskilda personer bidra till genombrott när det gäller att få igång större rörelser.
I september visade den unga Greta Thunberg med sin skolstrejk ett sådant exempel. Sedan dess manifesteras det varje fredag runtom i Sveriges städer. Initiativet har också (enligt Klimataktion) spridit sig till 32 andra länder runtom på jorden. I november manifesterade till exempel tusentals unga människor i olika städer i Australien. I Tyskland demonstrerade ungefär 30 000 ungdomar runtom i landet för några veckor sedan. Bara i Berlin samlades i fredags ungefär 10 000 och i söndags samlades uppskattningsvis 70 – 80 tusen i Bryssel.
Bryssel söndag 27 januari
Man gjorde det ”för att framför EU-parlamentets fasad visa sin avsky för det politiska etablissemangets totala handlingsförlamning emot klimathotet”, som Le Soir skrev. Det var så många som färdades på olika tåg in till staden att alla inte ens hann fram i tid för manifestationens start. Det var då dessutom den fjärde klimatmarschen under de senaste tre veckorna. Samma dag demonstrerade även 80 tusen människor för klimatet i Frankrike enligt Commondreams. Och insamlingen L´Affaire de Siecle har i Frankrike hittills samlat in 2,1 miljoner namn och siktar på tre miljoner.
Ungdomen visar vägen och det är deras framtid det gäller.
PEPPRAT RÖDGRÖNT 
Kerstin Stigsson
/ 30 januari, 2019Hej Anders.
Tror du att vi kan slåss mot det allt mer mäktigare finanskapitalet, och att klimatet blir bättre under det nuvarande kapitalistiska systemet? Idag ser vi hur även oljebolagen, t ex ExxonMobil utvecklar sin propaganda och rider på vår egen kamp för klimatet. Oljebolagen nämner i deras propaganda att ‘de är mycket ansvarsfulla och tar klimathotet på allvar’.
Det är fler och fler som anser att vi inte kan göra något förrän det ekonomiska systemet förändras.
GillaGilla
anders fraurud
/ 31 januari, 2019Kerstin (i SKP) tycks inte känna någon glädje över att tiotusentals unga människor går ut på gatorna för att kräva åtgärder mot klimatförändringarna. Istället undervisar hon oss om att vi varken ”kan slåss” eller ”göra något” innan kapitalismen avskaffats.
Jag är övertygad om att kapitalismen som system och fossilkapitalisterna står hindrande på vägen mot ett nödvändigt fossilfritt samhälle.
Men det betyder däremot inte att vi inte kan eller ska slåss och kämpa för alla de åtgärder som behövs för att ställa om till ett fossilfritt samhälle. Tanken att ”vi inte kan göra något förrän det ekonomiska systemet förändras” är ett typexempel på steril sekterism. Hur ska denna kamp för ett annat ekonomiskt system se ut då? Bara abstrakt propaganda för ett annat system? Istället måste vi resa alla möjliga krav som tillsammans utmanar det nuvarande systemet. Det är bara längs en sådan väg som frågan om själva systemets existens kan resas.
Som du vet skedde inte ens den ryska revolutionen kring kravet på ett annat system utan därför att människor samlades kring kraven på fred, bröd och jord.
GillaGilla