Denna pion har ”vandrat” från min f.d. kolonilott till ett torp i Uppland. Pioner brukar inte trivas direkt efter flytt, men nu är den glad igen. Annars är pionen en mer långväga invandrare än så. År 1789 kom den för första gången till Europa från Kina, då den planterades i Royal Botanical Garden i Kew, England.

Det är vackra blommor som kan ha flera olika färger och utseenden. Det finns 30 arter. Men njutningen är kort och jag tror nog att jag tycker mest om dem när de är i knopp. Det gör för övrigt också myrorna som kryllar på dessa knoppar och suger i sig nektar. Men nu när blommorna är utslagna är myrorna borta och har ersatts att diverse ivriga och energiska humlor och bin. Jag gillar ljudet och vibrationerna från en blomma där en humla stökar om.

Enligt uppgift kan en pion bli 100 år. Det är också en tanke som känns bra på något vis. En invandrare som inte ger upp.

Uppsala

Intressant?