Du har kanske hört att fattigdomen i världen minskar och att även om klyftorna är stora så får i alla fall alla här på jorden det bättre. Men detta är faktiskt inte sant.

Idag beräknas gränsen för att leva i extrem fattigdom till 1,9 dollar per dag. Enligt Världsbanken lever 700 miljoner människor på denna nivå. Dessa de allra fattigaste på jorden minskade från 36 procent år 1990 till 16 procent 2010. Samtidigt som färre blev extremt fattiga ökade klyftan till de rikaste.

Klyftorna har sedan dess fortsatt att växa. MEN de senaste fem åren har tillgångarna hos den fattigaste halvan av jordens befolkning (3,6 miljarder människor) dessutom istället minskat även i absoluta tal med ungefär 1 biljon dollar. En minskning med 41 procent. Deras samlade tillgångar var inte mer tillsammans än det som enbart de 62 rikaste personerna i världen ägde tillsammans. För fem år sedan behövdes det 388 extremt rika för att äga lika mycket som den fattigaste halvan på jorden. Den lilla gruppen på 62 personer ökade istället sina tillgångar med 44 procent eller 542 miljarder amerikanska dollar under samma period. Hur denna utveckling ser ut kan du se i diagrammet ovan.

Dessa siffror har hjälporganisationen Oxfam tagit fram i en 44-sidig rapport. (Oxfam är en global hjälporganisation som arbetar med människor mot fattigdom.)

Enligt rapporten – som bygger på data från bland annat Credit Suisse och Forbes – har den globala ekonomin mer än fördubblats under de senaste 30 åren. Men dessa ökade tillgångar fördelas alltmer orättvist. Det innebär att den rikaste procenten av jordens befolkning idag äger mer än oss övriga 99 procent tillsammans. Ja du läste rätt. En procent har mer än alla vi andra tillsammans.

Så här har utvecklingen varit för tio olika inkomstgrupper i världen under åren 1988 – 2011:

Under 2000-talet har den fattigaste halvan av jordens befolkning bara fått 1 procent av hela världens ekonomiska utveckling. Samtidigt har den rikaste procenten tagit hand om 46 procent av den ekonomiska ökningen.

Fattigdomsbekämpningen har alltså avstannat samtidigt som klyftorna ökat. Lönernas andel av BNP har minskat i alla olika typer av länder på jorden:

I de mest ekonomiskt utvecklade länderna har produktiviteten ökat mer än arbetslönerna. Istället har kapitalägarna ökat sin andel:

Oxfam-rapporten ser fler problem med utvecklingen än de ovan nämnda. Andra problem är att makten hos de allra rikaste blir så stor att regeringar inte längre vågar utmana dem t.ex. genom att försöka komma åt det enorma skattesmitande som sker i global skala eller att försvara välfärden i varje nation mot ytterligare urgröpning.

Hur länge ska vi låta dem hållas?

Intressant?

Läs andra bloggar om inkomstklyftor, ekonomi, fattigdom och jämlikhet