Jag vill påminna er om att vi är en nation som har stått upp och varit öppna förr i tider då människor har utstått svår prövning. Vi har nu människor som flyr i antal som liknar det vi hade under Balkan-krisen i början av 1990-talet. Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod, om att öppna era hjärtan för att se människor i stark stress med hot mot det egna livet som flyr, flyr mot Europa, flyr mot frihet, flyr mot bättre förhållanden. Visa den öppenheten. Visa den toleransen när det heter att ”det blir så många”, ”det blir krångligt”, ”det blir svårt”. Visa den toleransen och visa också att ni minns att vi har gjort det förut. Vi har sett människor komma från stress, fly från förtryck, som sedan kommit in i vårt samhälle, lärt sig det svenska språket, fått jobb och nu hjälper till att bygga ett bättre och fria Sverige.
Ja, så sa den förre moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt i ett tal 16 augusti 2014. Med talet ville han uppmana svenska folket att välkomna de många människor på flykt som kom eller var på väg till Sverige.
I en intervju i SvD ungefär ett år senare säger han att han inte ångrar dessa ord, men att de måste ”ses i sitt sammanhang”. Vad han nu kan mena med det?
Men av denna attityd fanns inte något kvar efter helgens moderatstämma. De hårdhjärtade kraven och ovilligheten att öppna några hjärtan var det som istället kännetecknade partistämman. Det var helt enkelt den gamla vanliga hjärtlösa högern som visade upp sig.
Naturligtvis kan man tycka att det fanns en del problem med Reinfeldts tal. Eftersom han i sitt tal också talade om uppoffringar och ”minskat reformutrymme”, så ställde han flyktingarnas behov av en fristad i motsättning till en bevarad välfärd. I ett samhälle som på grund av bland annat Reinfeldts politik redan fått ökande klyftor och försämrad välfärd, så innebär denna koppling framförallt att det är de som redan har det sämst i detta land som måste ”uppoffra” sig mest. En politik som inte samtidigt minskar klyftor och bygger ut välfärden – bland annat genom att beskatta de rika – blir inte trovärdig när den talar om öppna hjärtan.
Trots detta måste jag säga att jag föredrog Reinfeldts ”öppna hjärtan” framför den anpassning till intolerans och högernationalism som skett bland borgerligheten i länder som Danmark eller Nederländerna. Och som nu sker i Sverige. KD började och moderaterna följde snabbt efter. Läs gärna bloggen om KD och de historiska perspektiven (Kristdemokraterna som vägröjare 11 oktober). De historiska erfarenheterna förskräcker.
Men kan vi klara det?
Om detta har jag också skrivit förut, till exempel i inlägget Människor på flykt från 3 september.
Här skulle jag bara vilja göra det med en bildlig beskrivning:
Tänk dig att du sitter med några andra i en liten båt. Båten är inte så stor, men det är en bra båt. Ni har det bra där i båten, även om några av er sitter på lite bättre platser än andra. Er båt är långt ute från land. Bredvid er finns andra båtar av lite olika storlek eller standard. Människorna som sitter i dem tycks också ha det ganska bra. Plötsligt kommer en större mängd människor simmande mot era båtar. Om de inte får någon hjälp kommer de att drunkna. Naturligtvis börjar ni hjälpa människor ombord på er båt. Det blir lite mer trångt. Men man kan ju inte låta folk drunkna. Dessutom kommer ni ju snart återvända till land. Men det kommer fler i vattnet. Ni märker då att människorna i de andra båtarna inte alls är lika villiga att hjälpa de nödställda. Ni ropar på dem att de måste hjälpa till, men det hjälper inte. Vad gör ni då? Struntar ni att hjälpa fler eller försöker ni både hjälpa dem ni kan ombord och samtidigt efter förmåga förmå de andra båtarna att göra samma sak?
Är det inte ungefär här vi är nu? Det är inte utan problem att hjälpa så många på så kort tid. Därför måste vi försöka få även andra länder att hjälpa de flyktingar som har rätt till asyl. Men vi måste också kräva att alla kommuner och orter i Sverige hjälper till. Flyktingmottagandet i landet är mycket orättvist fördelad. Se till exempel den här undersökningen från SVT. Dessutom är det så att det är väldigt många rikemanskommuner som smiter undan medan fattigkommuner tar en stor del av ansvaret. Men här blir den moderata inställningen ännu mer obehaglig och upprörande: moderaterna som ställer en mängd hårda krav på nyanlända flyktingar vill absolut inte kräva att deras egna rika kommuner ska bli tvingade att ställa upp i flyktingmottagandet.
Självklart måste alla dela på platsen i båten. Dessutom borde vi se till att de pengar som ska användas till att ge tak över huvudet på flyktingar verkligen används till detta och bara detta. Alltså måste skyhöga vinster på flyktingboende stoppas. Det ska vara ett ansvar för staten men utan privata vinstintressen.
Läs andra bloggar om moderaterna, flyktingar, invandring
PEPPRAT RÖDGRÖNT 