Nu i början på maj har två minnen av segrar och fredsslut uppmärksammats.

Att det var 70 år sedan som Hitlers styrkor kapitulerade och naziväldet upphörde har uppmärksammats mycket i alla media. Att det var 40 år sedan Vietnamkriget avslutades har däremot uppmärksammats mindre – i huvudsak bara inom vänsterns tidningar.

Men det finns en annan beröringspunkt mellan dessa bägge krig än det faktum att de avslutades i maj månad. En sak som debatterats har varit hur vi ska se på Röda arméns insats och Sovjets roll, där 27 miljoner människor dog under kriget. Den frågan handlar bland annat om vilken sorts krig andra världskriget var. Var det bara ett krig för demokrati, där de goda västmakterna till slut vann?

Nazityskland krossades och Sovjet och Röda armén spelade här en avgörande roll. Men det blev inte någon frihet för folken i östra Europa. Den form av demokrati som vi känner blev däremot regel i de flesta västeuropeiska länder. Men inte i alla. Fascistregimerna i Spanien och Portugal fick sitta kvar utan några som helst åtgärder från de stora västmakterna, tvärtom. Redan detta solkar och komplicerar den alltför enkla bilden av kriget som ett krig för demokrati och ingenting annat.

Bilden av demokratins upprätthållande och seger 1945 blir ännu mer solkad om vi betraktar vad som skedde i kolonierna. För kriget var bland flera saker också en strid om makten över kolonierna. I denna strid var det inte någon av de demokratiska makterna som brydde sig om vad folken i dessa kolonier tyckte eller ville.

Vietnam var en sådan koloni. En fransk koloni. Landet hade varit självständigt i nästan 1000 år när franska kolonialtrupper erövrade landet i slutet av 1800-talet. Denna erövring var inte någon promenadseger. Den började 1858. Men det var inte förrän 1885 som större delen av landet var erövrat. Och motståndet fortsatte ute i landet ända till 1913.

Det franska kolonialväldet ersattes 1940 av det japanska. Det var en del av den japanska expansionen under andra världskriget. Redan i maj året därpå bildades den vietnamesiska självständighetsrörelsen: Vietminh. Ordförande för rörelsen blev en viss Ho Chi Minh. När Japan kapitulerade efter att USA fällt den första atombomben över Hiroshima utropade Vietminh-rörelsen landets oberoende. Den Demokratiska Republiken Vietnam antog den 2 september 1945 en självständighetsförklaring med formuleringar hämtade från Förenta staternas författning om att ”alla människor är skapade jämlika och med vissa oförytterliga rättigheter”.

Men det demokratiska Frankrike som nyss själv befriats från den nazityska ockupationen var inte alls villigt att ge vietnameserna samma rättigheter. Den 23 november 1946 bombarderade franska flottenheter den vietnamesiska hamnstaden Haiphong. Det var tyvärr inte bara den franska borgerligheten som stödde dessa odemokratiska och imperialistiska metoder. I Frankrikes regering satt vid denna tid även representanter för det franska kommunistpartiet.

Det vietnamesiska folket tvingades att utstå ännu ett långt krig. Trots att Frankrike hade 500 000 man på plats i Vietnam lyckades vietnameserna till slut besegra dem. Avgörandet skedde vid det stora slaget vid Dien Bien Phu. De vietnamesiska styrkorna leddes där av den legendariske Vo Nguyen Giap, som för övrigt dog 2013. Vid fredsförhandlingarna i Genève skrevs avtalet under av representanter för Vietminh, Frankrike och stormakterna, utom en, nämligen USA. Detta skulle senare visa sig inte vara en tillfällighet. USA hade redan i slutet av det franska kolonialkriget stått för större delen av de franska krigsutgifterna.De fortsatte också att blanda sig alltmer.

Enligt Genèveavtalet delades landet provisoriskt i en nordlig och sydlig del i väntan på val. Alla bedömare insåg att resultatet av dessa val skulle ha blivit ett enat land med Ho Chi Minh som president. Detta ville inte USA:s statsledning vara med om. USA övertog Frankrikes roll som imperiemakt i området. Det ledde till ett fullskaligt krig med en fruktansvärd förödelse och många egna döda. Som vi vet förlorade även USA detta krig och tvingades att lämna Vietnam som sedan 1975 åter är ett självständigt land.

Men det vi kan lära av denna historia är att imperiemakterna inte varit så intresserade av demokrati ifall det hotat deras egna strategiska och ekonomiska intressen.

Intressant?

Läs andra bloggar om Vietnam, Andra världskriget, Demokrati.