Häromdagen skrev jag om hur konsekventa liberaler kan förenas med socialister på europeisk nivå i motståndet mot reaktionära motståndare till bland annat kvinnors rättigheter. Här i Sverige blev sprickorna inom borgerligheten (i detta fall Folkpartiet) tydliga då Birgitta Ohlsson underordnar sig moderaterna och röstar för dinosaurien Tonio Borg.
I lördags skrev tre företrädare för Kristdemokratiska kvinnoförbundet, Centerkvinnorna och Liberala kvinnor en debattartikel i DN som uppmanade regeringen att följa Norges exempel och kriminalisera svenska medborgares sexköp – även utomlands. En mycket rimlig och i förhållande till övrig lagstiftning konsekvent linje kan man tycka. Men förslaget möttes av motreaktion på ledarplats i DN. Då blottades en mängd unkna attityder och ståndpunkter från DN:s ledarredaktion. Samtidigt blottades en ytterligare spricka inom det borgerliga lägret när det gäller försvaret av kvinnors rättigheter och värdighet och en möjlighet till samverkan över den s.k. blockgränsen i en viktig fråga.
Bland de unkna ståndpunkter som kommer fram hör den urskuldande synen på sexköp:
Det är inget grovt våldsbrott, det är ett bötesbrott som för femton år sedan inte ens var ett brott.
Ännu värre är att man faktiskt tycks se svenska mäns sexköp utomlands som en sorts bistånd:
…om man ska se det krasst, är det bättre att se sina barn svälta ihjäl än att prostituera sig?
Vad som blir ett val för den som inte har något val är ju inte på något vis ett argument till försvar för den som i överläge utnyttjar och drar nytta av den som är utan valmöjlighet!
Det finns mer att säga om denna ledare. Det har också sagts i ett flertal mycket bra blogginlägg av bl.a. Lena Sommestad, Maria Robsahm (Feministiskt Perspektiv) och andra:
Bloggat: Lena Sommestad, Feministiskt Perspektiv1, Feministiskt Perspektiv2, Calleism, Skulden är min, Intersektionell Solidaritet
gold price
/ 3 december, 2012För en vecka sedan skrev jag om något jag valde att kalla det välfärdsindustriella komplexet . Med det menar jag att i det postindustriella samhället har skapats en marknad för kapitalet att göra profit på skattefinansierade välfärdstjänster. Det Ohly och Dinamarca skriver om är en utmärkt illustration av detta.
GillaGilla